Sasja Filipenko
| Sasja Filipenko | |
.jpg) Sasja Filipenko, 2019. | |
| Född | 12 juli 1984 (40 år) Minsk[1] |
|---|---|
| Medborgare i | Belarus |
| Utbildad vid | Smolnyhögskolan vid Sankt Petersburgs universitet European Humanities University Ivan Akhremtjiks konstgymnasium i Minsk |
| Sysselsättning | Författare, journalist |
| Arbetsgivare | RTVI Dozjd Pervyj Kanal (2009–2011) |
| Utmärkelser | |
| Ryska priset (2014) Yasnaya Polyana Literary Award (2020) | |
| Redigera Wikidata | |
Sasja Filipenko (belarusiska: Саша Філіпенка), född 12 juli 1984 i Minsk, Sovjetunionen, är en belarusisk författare som skriver på ryska och belarusiska.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Filipenko föddes i Minsk. Han påbörjade studier i klassisk musik (cello och bas),[2] men övergick sedan till att studera litteratur vid Sankt Petersburgs universitet i Ryssland och avlade en magisterexamen 2009.[3] Mellan 2009 och 2011 arbetade han som journalist vid den statliga ryska TV-kanalen Pervyj Kanal där han bland annat skrev manus för Strålkastarljus på Paris Hilton(en) (Прожекторперисхилтон; Spotlight of Paris Hilton), en satirisk pratshow. Han övergick därefter till TV-kanalen Dozjd.[4]
Filipenko skriver på ryska och belarusiska och har hittills (2021) publicerat sex romaner som alla har sin utgångspunkt i historiska eller samtida livsöden och baseras på författarens egen forskning i arkiv. Filipenko har inte tillåtits att bli publicerad i Belarus, och har skrivit debattartiklar om situationen där i tidningar som Svenska Dagbladet,[5] Süddeutsche Zeitung, Frankfurter Allgemeine och Neue Zürcher Zeitung.
Sasja Filipenkos ställning i Belarus försämrades allvarligt sedan han kring årsskiftet 2020/21 i ett öppet brev till René Fasel, president för den internationella ishockeyfederationen,[6] påtalat missförhållanden i Belarus. Detta bidrog till att Belarus inte fick vara värd för världsmästerskapet i ishockey för herrar 2021 som istället anordnades i Riga i Lettland. Filipenko hotas i Belarus med över tjugo års fängelse, och lever numera (2022) i exil i Tyskland.[7]
Sasja Filipenkos bok Krasnyj krest (2017) gavs ut på svenska 2021 med titeln Röda korset. Recensenten Ulrika Knutson beskrev boken som en pedagogisk och gripande berättelse om den åldrade Tatiana med grymma erfarenheter från Stalins terror. Fiktionen kompletteras med åtskilliga autentiska fakta och dokument om bland annat Sovjetstatens isande likgiltighet under andra världskriget inför krigsfångar som betraktades som landsförrädare.[8] Boken beskrevs av skribenten Boris Minaev(ru) som "en roman om ett liv där öden för miljoner människor knyts samman".[9]
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- 2014 – Byvsjij syn: roman. Moskva: Vremja. ISBN 9785969111684
- 2015 – Zamysly: roman. Moskva: Vremja. ISBN 9785969113428
- 2016 – Travlja: roman. Moskva: Vremja. ISBN 9785969114838
- 2017 – Krasnyĭ krest: roman. Moskva: Vremja. ISBN 978-5-9691-1607-8
- 2021 – Röda korset. Stockholm: Ersatz. ISBN 9789188913388. Översättning: Mikael Nydahl
- 2020 – Vozvrastjenie v Ostrog: roman. Moskva: Vremja. ISBN 9785969119390
- 2022 – (på ryska) Kremuljator: roman. Vremja. Libris l2mbkdnfj258lm4k. ISBN 9785969122321
- 2023 – Kremulator. Översättning: Mikael Nydahl. Ersatz. Libris fw89k562cvdgl5nm. ISBN 9789188913838
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1131197607.[källa från Wikidata]
- ^ ”Författarpresentation Sasja Filipenko”. Ersatz förlag. http://www.ersatz.se/forf_filipenko.htm. Läst 23 februari 2022.
- ^ ”“A conversation with a schoolchild is a conversation between good guys and terrorists” - Sasha Filipenko on how to make education fun”. Мел. 14 december 2015. https://mel.fm/ucheba/uchitelya/2954013-filipenko. Läst 23 februari 2022.
- ^ Alexander Striga (29 mars 2016). ”Sasha Filipenko: A Man who jokes in spite of”. Eclectic. Arkiverad från originalet den 29 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160329162233/https://eclectic-magazine.ru/sasha-filipenko-chelovek-kotoryj-shutit-vopreki/. Läst 23 februari 2022.
- ^ Sasja Filipenko (22 november 2020). ”Läget i Belarus - ”Välkommen till Minsk, här finns inget att oroa sig för””. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/valkommen-till-minsk-har-finns-inget-att-oroa-sig-for.
- ^ Andreas Käck (8 januari 2021). ”Ishockey-VM - ”450 torterade – räcker inte det?” Vädjar i öppet brev: ”Som OS i Nazityskland””. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/a/yRgrOg/450-torterade--racker-inte-det.
- ^ ”Authors / Sasha Filipenko”. Literary Agency Galina Dursthoff. Arkiverad från originalet den 23 februari 2022. https://web.archive.org/web/20220223115358/https://dursthoff.de/?page_id=119. Läst 23 februari 2022.
- ^ Ulrika Knutson (22 februari 2022). ”Det går inte att dölja såren från Stalins terror”. Expressen. https://www.expressen.se/kultur/bocker/det-gar-inte-att-dolja-saren-fran-stalins-terror/.
- ^ ”Authors / Sasha Filipenko / Books / Red Crosses”. Literary Agency Galina Dursthoff. Arkiverad från originalet den 23 februari 2022. https://web.archive.org/web/20220223115400/https://dursthoff.de/?page_id=581. Läst 23 februari 2022.
|