Santo Stefano del Trullo

	Santo Stefano del Trullo; (San Giuliano)
	Kyrka
	Santo Stefano del Trullo (här benämnd S GIVLIAN PIAZZA DI PIETRA) på Giovanni Maggis vy över Rom från år 1625.
Land	Italien
Län	Lazio
Ort	Rom
Trossamfund	Romersk-katolska kyrkan
Stift	Roms stift
Plats	Piazza di Pietra
Invigd	1300-talet
Dekonsekrerad/; Riven
- Dekonsekrerad	1600-talet
- Riven	1662
	Santo Stefano del Trullo (vid den röda pilen) på Rodolfo Lancianis karta över det antika och moderna Rom från år 1893–1901. Santo Stefano del Trullo (vid den röda pilen) på Rodolfo Lancianis karta över det antika och moderna Rom från år 1893–1901.

Santo Stefano del Trullo, även benämnd Santo Stefano de Millio, Santi Stefano e Giuliano, San Giuliano och Santi Giuliano e Martino,^[1] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige martyren Stefanos. Kyrkan var belägen vid Piazza di Pietra i Rione Colonna.

Tillnamnet ”Trullo” åsyftar en konisk kupolform, vilken kan ha tillhört ett antikt gravmonument.^[1]

Kyrkans historia

Kyrkan uppfördes på den öppna platsen mellan resterna av Hadrianustemplet och Argonauternas portik. Dess första dokumenterade omnämnande förekommer i Il catalogo di Torino från cirka 1320.^[1] Under 1300-talet begravdes flera framstående personer i San Stefano del Trullo. Från år 1355 härstammar gravmonumentet över Francesco Baroncelli, en av Cola di Rienzos anhängare. På monumentet framställs Baroncelli i lågrelief, iförd senatorsdräkt. Reliefen visade även Baroncellis släktvapen med en örn.^[1]^[2]

CONTINET HAEC OSSA FRANCISCI CONDITA FOSSA
STIRPE BARONCELLI VRBISQ SCRIBA SENATVS
ROMANORVMQVE CONSVL TRIBVNVSQ SECDS
PATRIA AMAVIT IPM POPVLVSQ CREAVIT
ANNIS MILLENIS CCC.^TIS BISCENIS
QVINDECIM A . X . MVNDO MIGRAVIT AB ISTO
APRILIS MENSE FVIT ISTA CONDITVS AEDE
VLTIMO TRANSACTO SANCTO SIC FINE PERACTO

Påve Pius IV (1559–1565) överlät kyrkan åt Ospedale dei Pazzarelli och 1614 förlånades den åt Università degli Albergatori, hotellägarnas skrå, vilket helgade kyrkan åt sina skyddspatroner Julianus Hospitator och Martin av Tours.^[1]

Kyrkan hade ett högaltare och två sidoaltaren. Den tämligen enkla fasaden hade en ingångsportal, krönt av ett oxöga. Mellan 1614 och 1637 sammanfördes hotellägarnas skrå med krögarnas och gästgivarnas skrån; det sistnämnda lämnade dock Santo Stefano år 1638 mot en straffavgift på 1 000 scudi. Två av kyrkans målningar utgjordes av Madonnan och Barnet med de heliga Martin och Julianus samt De heliga Stefanos och Carlo Borromeo, utförda av en okänd konstnär.^[1]

Kyrkan revs under påve Alexander VII:s pontifikat år 1662 för att utvidga Piazza di Pietra. I vestibulen till Santa Maria in Aquiro återfinns några av den rivna kyrkans gravstenar.^[3] År 1878 företogs utgrävningar i området och man påträffade då rester av kyrkans golvläggning samt några lågreliefer från Hadrianustemplet.^[1]

Omnämningar i kyrkoförteckningar

Katalog	År	Benämning
Il catalogo di Torino	cirka 1320	Ecclesia sancti Stephani de Trullo^[4]
Il catalogo del Signorili	cirka 1425	sci. Stephani de Trullo^[5]

Bilder

Santo Stefano del Trullo (vid den röda pilen) på Leonardo Bufalinis karta över Rom från år 1551.

Referenser

Noter

^ [a b c d e f g] Lombardi 1998, s. 146.
^ Forcella 1873, s. 486.
^ Carpaneto et al. 2001, s. 218.
^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#49. Läst 7 december 2018.
^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#127. Läst 7 december 2018.

Webbkällor

”Santo Stefano del Trullo”. info.roma.it. https://www.info.roma.it/monumenti_dettaglio.asp?ID_schede=9096. Läst 7 december 2018.

Tryckta källor

Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651
Carpaneto, Giorgio; Sanfilippo, Mario (2001) (på italienska). La grande guida dei rioni di Roma: storia, segreti, monumenti, tradizioni, leggende, curiosità. Guide insolite, 17 (2). Roma: Newton & Compton Editori. sid. 347. ISBN 88-8289-388-X. OCLC 888652805
Forcella, Vincenzo (1873) (på italienska) ( PDF). Iscrizioni delle chiese e d'altri edificii di Roma dal secolo XI fino ai giorni nostri. "2". Roma: Cecchini. OCLC 888776950. https://warburg.sas.ac.uk/pdf/hnh5600b2797976v2.pdf
Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954
Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. sid. 146. OCLC 30727273
Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Santo Stefano del Trullo.
Bilder & media

[Lombardi146-1] [a b c d e f g] Lombardi 1998, s. 146.

[2] Forcella 1873, s. 486.

[3] Carpaneto et al. 2001, s. 218.

[4] ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#49. Läst 7 december 2018.

[5] ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#127. Läst 7 december 2018.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]