Santa Maria in Cacabaris

	Santa Maria in Cacabaris; (Santa Maria dei Calderari)
	Kyrka
	Interiören.; Fotografi taget senast år 1881.
Land	Italien
Ort	Rom
Trossamfund	Romersk-katolska kyrkan
Stift	Roms stift
Plats	dagens Via di Santa Maria de' Calderari 23
Invigd	1000-talet/1100-talet
	Santa Maria in Cacabaris (nummer 755 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748. Santa Maria in Cacabaris (nummer 755 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748.

Santa Maria in Cacabaris, även benämnd Santa Maria dei Calderari, var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den heliga Jungfru Maria och särskilt åt hennes Obefläckade Avlelse.^[1] Den var belägen vid Via di Santa Maria de' Calderari i Rione Regola. Tillnamnet ”Cacabaris” syftar på de hantverkare som tillverkade och reparerade cacabi (av latinets cacabus, ”kokkärl”) eller caldaie, en typ av koppar kittel; dessa hantverkare hade sina bodar i området.^[1]^[2]^[3]

Historia

Kyrkan uppfördes sannolikt under högmedeltiden. Den nämns i en bulla promulgerad 1186 av påve Urban III; bullan uppräknar den bland filialerna till församlingskyrkan San Lorenzo in Damaso.^[3] Därtill förekommer den i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet sce. Marie Cacabari^[4] samt i Il catalogo Parigino (cirka 1230) som s. Maria de Caccabariis,^[5] i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Ecclesia sancte Marie de Cacchabariis^[6] och i Il catalogo del Signorili (cirka 1425) som sci. Salvatoris de Catthabariis.^[7]

Kyrkan överläts 1599 åt lumphandlarnas skrå, Confraternita dei Rigattieri. Senare förlänades kyrkan åt tapetserarnas skrå, Confraternita dei Materassari, och slutligen, 1662, åt kuskarnas skrå, Confraternita dei Cocchieri.^[3]

Kyrkan Santa Maria in Cacabaris revs år 1881 i samband med omändringar i stadsbilden, bland annat anläggandet av genomfartsleden Via Arenula.^[3]^[8]

Kyrkan hade en rektangulär grundplan och två sidokapell. Högaltaret var invigt åt Jungfru Marie himmelsfärd; det hade tillkommit under påve Paulus III:s pontifikat (1534–1549).^[3]^[9]

Bilder

Santa Maria in Cacabaris (nummer 181 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Faldas karta över Rom från år 1676.

Referenser

Noter

^ [a b] Armellini 1891, s. 400.
^ Hülsen 1927, s. 315.
^ [a b c d e] Lombardi 1998, s. 201.
^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#173. Läst 19 september 2016.
^ ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#93. Läst 19 september 2016.
^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#350. Läst 19 september 2016.
^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#37. Läst 19 september 2016.
^ De Paoli 2004, s. 52.
^ De Paoli 2004, s. 48.

Tryckta källor

Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651
De Paoli, Riccardo Massimiliano (2004). ”Santa Maria de' Cacabaris (o dei Calderai)” (på italienska). Alma Roma (Roma: Alma Roma) XLV (2–3): sid. 45–54. ISSN 0391-724X. https://www.academia.edu/9077593/Santa_Maria_de_cacabariis_o_dei_calderai_in_Alma_Roma_XLV_2004_n.2-3_pp.45-54. Läst 17 september 2016.
Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954
Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329

[Armellini-1] [a b] Armellini 1891, s. 400.

[2] Hülsen 1927, s. 315.

[Lombardi201-3] [a b c d e] Lombardi 1998, s. 201.

[4] ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#173. Läst 19 september 2016.

[5] ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#93. Läst 19 september 2016.

[6] ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#350. Läst 19 september 2016.

[7] ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#37. Läst 19 september 2016.

[8] De Paoli 2004, s. 52.

[9] De Paoli 2004, s. 48.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]