Santa Maria della Purità
| Santa Maria della Purità | |
| Kyrka | |
 Santa Maria della Purità (nummer 1309 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis topografiska karta över Rom från år 1748.
Övriga avbildade byggnader (urval): 1248) San Giacomo a Scossacavalli, 1249) Oratorio di San Giacomo a Scossacavalli, 1250) San Filippo Neri in Borgo och 1310) Palazzo Giraud. | |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Plats | dåvarande Via dell'Arco della Purità |
| Invigd | 1500-talet |
| Dekonsekrerad/ Riven |
|
| - Riven | 1936 |
Santa Maria della Purità, även benämnd Santa Maria della Purità all'Archetto,[1] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt Jungfru Maria. Den var belägen vid den numera försvunna gatan Via dell'Arco della Purità i Rione Borgo.
Kyrkans historia
[redigera | redigera wikitext]Kyrkan uppfördes under påve Clemens VII:s (1523–1534) pontifikat. I maj 1527 ägde Roms skövling rum; kejsar Karl V:s legoknektar skövlade, brände och plundrade Rom. Bland ruinerna i Borgo påträffades en Mariabild från 1200-talet – Madonna della Purità, det vill säga Vår Fru av Kyskheten.[1]
Påve Paulus III (1534–1549) förlänade kyrkan åt Confraternita dei Caudatari dei Cardinali, det vill säga ett brödraskap vars huvuduppgift var att bära kardinalernas släp (cauda), främst släpet som tillhör en cappa magna, vid högtidliga tillfällen.[1]
Kyrkan genomgick en restaurering under påve Leo XII (1823–1829), men den övergavs vid slutet av 1800-talet. Kyrkans interiör hade ett altare, vid vilket Madonna della Purità vördades.[1]
Åren 1936–1950 anlades Via della Conciliazione och en fullständig omstrukturering av Rione Borgo genomfördes. Samtliga byggnader mellan Borgo Vecchio och Borgo Nuovo nedrevs. År 1936 revs kyrkan Santa Maria della Purità.[1]
Den italienske historikern och arkeologen Mariano Armellini hävdar att kyrkan var identisk med San Sebastiano in Via Pontificum,[2] men denna teori avvisas av Ferruccio Lombardi.[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f] Lombardi 1998, s. 363.
- ^ Armellini 1891, s. 779.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 779. OCLC 9269651
- Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1372–1373. OCLC 2997278
- Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 363. ISBN 88-7621-069-5