Santa Maria Maddalena delle Convertite
| Santa Maria Maddalena delle Convertite | |
| Kyrka | |
![Santa Maria Maddalena delle Convertite på Antonio Tempestas karta över Rom från år 1593. Klostret är angivet med m.[onasterium] conuertitarū.[1]](/wiki/Fil:Tempesta_1593_Santa_Maria_Maddalena_delle_Convertite.jpg) Santa Maria Maddalena delle Convertite på Antonio Tempestas karta över Rom från år 1593.
Klostret är angivet med m.[onasterium] conuertitarū.[1] | |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Plats | dagens Via del Corso / Via delle Convertite |
 Nummer 236 anger Santi Claudio e Andrea dei Borgognoni och nummer 357 San Silvestro in Capite. Santa Maria Maddalena delle Convertite (nummer 356) på Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748.
Nummer 236 anger Santi Claudio e Andrea dei Borgognoni och nummer 357 San Silvestro in Capite. | |
Santa Maria Maddalena delle Convertite, även benämnd Santa Lucia della Colonna[2] och Sancta Lucia de Confinio,[3] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den heliga Maria Magdalena. Kyrkan var belägen vid dagens Via del Corso i Rione Colonna. Tillnamnet ”Convertite” syftar på att klostret var avsett för prostituerade kvinnor som omvänt sig till Kristus och valt att leva ett liv i botgöring.[4]
Tillnamnet ”Colonna” syftar på den närbelägna Marcus Aurelius-kolonnen, medan ”Confinio” avser gränsen (latin confinium) mellan Rioni Colonna och Trevi.[4]
På platsen står numera Palazzo Marignoli, uppfört mellan 1878 och 1883.[4]
Kyrkans historia
[redigera | redigera wikitext]Kyrkan omnämns i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet sce. Lucie de Confinio.[5] Därutöver omnämns kyrkan i Il catalogo Parigino (cirka 1230) som s. Lucia de Confingio,[6] i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Ecclesia sancte Lucie de Confinio[7] och i Il catalogo del Signorili (cirka 1425) som sce. Lucie de confinio.[8]
År 1520 överlät påve Leo X kyrkan åt Compagnia della Carità, som ämnade grunda ett nunnekloster för omvända prostituerade. Kyrkan hade tidigare varit helgad åt den heliga Lucia, men vid detta tillfälle ändrades dedikationen till den heliga Maria Magdalena.[9] Nunnorna följde den augustinska ordensregeln och benämndes Sorelle della Penitenza (”Botgöringens systrar”).[4]
Kyrkan byggdes om 1585 efter ritningar av Carlo Maderno, men både kyrkan och klostret blev föremål för en genomgripande restaurering efter en eldsvåda år 1617.[9] Påve Paulus V, kardinal Pietro Aldobrandini och adelsdamen Olimpia Aldobrandini bekostade projektet, vilket leddes av Martino Longhi den yngre.[10]
I samband med den franska ockupationen av Rom 1798 stängdes kyrkan och klostret. Kyrkan revs år 1874.[4]
Kyrkans exteriör
[redigera | redigera wikitext]Kyrkans fasad, ritad av Carlo Maderno, hade två våningar. Den nedre hade sex joniska pilastrar som bar upp ett entablement. Ingångsportalen kröntes av ett triangulärt pediment. Den övre våningen, som bestod av en axel, hade fyra joniska pilastrar som bar upp ett segmentbågeformat pediment. I mitten satt ett rektangulärt fönster, krönt av ett mindre triangulärt pediment. De två våningarna sammanbands av två gigantiska voluter.[4]
Kyrkans interiör
[redigera | redigera wikitext]Kyrkobyggnaden var ursprungligen tämligen liten med ett skepp med absid och två sidokapell, invigda åt den heliga Agata respektive den helige Alexius. I det förstnämnda kapellet begravdes apotekaren Mascio Scarpetta dei Teddalini, som i sitt testamente 1396 gjorde en generös donation. Det andra kapellet inrättades på begäran av prästen Battista de Miccinis.[4]
Högaltarmålningen utfördes 1622 av Guercino och bär titeln Den botfärdiga Maria Magdalena med två änglar. Den framställer Maria Magdalenas möte med två änglar vid Kristi tomma grav. En av änglarna visar henne en av spikarna från Kristi kors. Målningen finns idag i Vatikanmuseerna.[9][11][12]
Den tidigare högaltarmålningen var utförd av Pier Francesco Mazzucchelli och framställde Jungfru Marie himmelsfärd. Denna målning flyttades till kyrkans första sidokapell på vänster sida. Mazzucchelli var även upphovsman till Den heliga Lucias martyrium samt Konungarnas tillbedjan. I det första sidokapellet på höger hand fanns Korsfästelsen av Giacinto Brandi, som även utförde altarmålningen föreställande den heliga Lucia i det intilliggande kapellet. Det tredje kapellet var smyckat av målningen Jungfru Marie förhärligande med helgon, utförd av Giulio Romanos skola. I det andra kapellet till vänster fanns ett verk, Den heliga Maria Egyptiskan, av Sigismondo Rosa, medan det tredje hade en serie med målningar av Vespasiano Strada: Jesu födelse, Jungfru Marie besök hos Elisabet och Flykten till Egypten.[12]
Bilder
[redigera | redigera wikitext]
|
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Schück 1917, s. 11.
- ^ Armellini 1891, s. 293.
- ^ Hülsen 1927, s. 302.
- ^ [a b c d e f g] Lombardi 1998, s. 140.
- ^ Hülsen, Christian. ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#279. Läst 3 september 2016.
- ^ ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#298. Läst 3 september 2016.
- ^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#38. Läst 3 september 2016.
- ^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#120. Läst 3 september 2016.
- ^ [a b c] Rendina 2000, s. 185.
- ^ Titi 1763, s. 348.
- ^ Grebe 2013, s. 7.
- ^ [a b] Titi 1763, s. 348–349.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651
- Grebe, Anja (2013) (på engelska). The Vatican: All the Paintings. New York: Black Dog & Leventhal. ISBN 978-1-579129439
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
- Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. ISBN 88-8289-419-3
- Schück, Henrik (1917). Några anmärkningar till Antonio Tempesta's Urbis Romæ Prospectus 1593. Arbeten utgivna med understöd av Vilhelm Ekmans universitetsfond, 99-0441467-X; 20. Uppsala
- Titi, Filippo (1763) (på italienska). Descrizione delle pitture, sculture e architetture esposte al pubblico in Roma. Roma: Marco Pagliarini. OCLC 3880564. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/_Texts/Titi/1763*/7.html#S.Maria_Maddalena_al_Corso
| |||||||||||||
