Santa Maria Imperatrice
| Santa Maria Imperatrice | |
| Kyrka | |
 Santa Maria Imperatrice (här benämnd S⋅M⋅IMPERATRIC) på Giovanni Maggis karta över Rom från år 1625.
| |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Län | Lazio |
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Plats | Via dei Santi Quattro |
| Dekonsekrerad/ Riven |
|
| - Riven | slutet av 1880-talet |
 Santa Maria Imperatrice (nummer 940) på Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748.
| |
Santa Maria Imperatrice var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt Jungfru Maria i hennes roll som kejsarinna (imperatrice) över himmelen och jorden. Den var belägen vid Via dei Santi Quattro i Rione Campitelli.
Kyrkans historia
[redigera | redigera wikitext]Det har inte säkerställts när kyrkan uppfördes,[1] men ett dokument anger att den åtminstone fanns i början av 1600-talet.[2]
Denna lilla kyrka uppfördes för att hysa den undergörande ikonen Madonnan och Barnet från 500-talet, vilken tidigare fanns i ett gatukapell vid basilikan Santi Quattro Coronati. Enligt traditionen skall ikonen ha talat till påve Gregorius den store (590–604).[3] Påve Alexander VII (1655–1667) lät placera ikonen bakom ett järngaller ovanför kyrkans altare. En inskription sattes upp, vilken återgav traditionen från Gregorius den store.
| ” | Questa è l'imagine della gloriosa Vergine Maria, detta s. Maria imperatrice quale parlò a s. Gregorio papa.[2] | „ |
År 1826 överfördes ikonen till den närbelägna kyrkan Santa Maria delle Grazie; anledningen till detta var att kyrkan Santa Maria Imperatrice var förfallen. Ägaren till den intilliggande Villa Campana, markisen Pietro Campana, lät restaurera Santa Maria Imperatrice. I slutet av 1880-talet såldes villan och kyrkan Santa Maria Imperatrice revs. På platsen byggdes senare bostadshus.[1][4]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Lombardi 1998, s. 269.
- ^ [a b] Armellini 1891, s. 118.
- ^ Piazza 1719, s. 530.
- ^ Armellini 1891, s. 117–118.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651
- Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
- Piazza, Carlo Bartolomeo (1719) (på italienska). Emerologio di Roma cristiana, ecclesiastica, e gentile. "2". Roma: Bernabò. OCLC 164937171