Sant'Aniano dei Ciabattini

	Sant'Aniano dei Ciabattini
	Kyrka
	Sant'Aniano dei Ciabattini.; Fotografi från 1920-talet.
Land	Italien
Ort	Rom
Trossamfund	Romersk-katolska kyrkan
Stift	Roms stift
Plats	Strada delle Carrozze (dagens Via Luigi Petroselli)
	Sant'Aniano dei Ciabattini (nummer 1052 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis Rom-karta från 1748. Nummer 1049 anger San Giovanni Decollato. Övriga kyrkor och byggnader: 1050) Oratorio di San Giovanni Decollato, 1053) Janusbågen, 1089) Santa Maria del Sole (Hercules Victors tempel), 1090) Santa Maria Egiziaca (Portunustemplet) och 1051) Casa dei Crescenzi. Sant'Aniano dei Ciabattini (nummer 1052 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis Rom-karta från 1748. Nummer 1049 anger San Giovanni Decollato. Övriga kyrkor och byggnader: 1050) Oratorio di San Giovanni Decollato, 1053) Janusbågen, 1089) Santa Maria del Sole (Hercules Victors tempel), 1090) Santa Maria Egiziaca (Portunustemplet) och 1051) Casa dei Crescenzi.

Sant'Aniano dei Ciabattini, även benämnd Sant'Anigro,^[1] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige Aignanus av Orléans. Kyrkan var belägen i rione Ripa, vid Strada delle Carrozze (dagens Via Luigi Petroselli). ”Ciabattini” syftar på skomakare, vars skrå innehade kyrkan.

Kyrkans historia

Kyrkan var ursprungligen helgad åt Jungfru Maria. Utöver detta vet man tämligen litet om kyrkans tidiga historia, då uppgifterna är osäkra och motstridiga.

Påve Sixtus IV (1471–1484) lät restaurera kyrkan. År 1612 överlåts kyrkan åt Compagnia degli Scarpinelli, skomakarnas skrå. Två år senare, 1614, lät skrået utföra en ny restaurering och helgade då kyrkan åt sitt skyddshelgon, den helige Aignanus av Orléans. Kyrkan hade ett skepp och tre altaren.^[2]

Rivning

Kyrkan exproprierades av den italienska staten 1870 och skrået tvingades lämna den. Kyrkan dekonsekrerades och lämnades att förfalla. År 1936 revs den och andra byggnader för att ge plats åt den byggnad som nu hyser Ufficio Tecnico – Comune di Roma.^[2]

Bilder

Sant'Aniano dei Ciabattini (vid den röda pilen) på Rodolfo Lancianis Rom-karta från 1893–1901. Den blå pilen anger Portunustemplet.

Källor

Cecchelli, Carlo (1938) (på italienska). Studi e documenti sulla Roma sacra. Roma. R. Deputazione Romana di storia patria. Miscellanea [10.] 1938. Roma. Libris 2592225
Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
Pautrier, Massimo (2013) (på italienska). I Santi delle Chiese medievali di Roma (IV–XIV secolo). Roma. ISBN 978-1-291-37077-5

Fotnoter

^ Pautrier 2013, s. 199.
^ [a b] Lombardi 1998, s. 307.

[1] Pautrier 2013, s. 199.

[Lombardi307-2] [a b] Lombardi 1998, s. 307.

[1]

[2]