Sankt Erik (1559)
| |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Typklass/Konstruktion | Örlogsskepp | ||
| Historik | |||
| Byggnadsvarv | Björkenäs skeppsgård, Kalmar | ||
| Sjösatt | 1559 | ||
| Öde | Upphuggen 1585 | ||
| Tekniska data | |||
| Deplacement | 1100 | ||
| Besättning | År 1566-67: 364 sjömän och 256 knektar. År 1576: 220 sjömän, 55 bösseskyttar och 180 knektar. | ||
| Bestyckning | År 1566: 65 kopparkanoner och 25 järnkanoner = summa 90 kanoner. År 1567: 76 kopparkanoner och 28 järnkanoner = summa 104 kanoner | ||
.svg){kind=small}
Sankt Erik var ett av svenska flottans örlogsskepp och bestyckat med 90 kanoner. Hon var amiral Klas Horns amiralsskepp och deltog som sådant i samtliga sjöslag under sjötågen 1565 och 1566[1].
Fartyget färdigställdes 1559 på Björkenäs skeppsgård strax norr om Kalmar och deltog i Erik XIV:s friarexpedition, då han dock utan framgång lät ett ombud segla till England, för att å hans räkning fria till "jungfrudrottningen" Elisabeth. I övrigt var Sankt Erik ett välbyggt och framgångsrikt skepp tills hon slutade sina dagar 1585. Då blev hon upphuggen och resterna sänktes i Kalmars hamn.[2]
Beträffande namnet så blev skeppet inte uppkallat efter Erik XIV, utan efter Erik den helige, ett medeltida helgon som blev Sveriges kung redan på 1100-talet.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Bäckström, P O. Svenska flottans historia
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Unger, Gunnar (1923). Illustrerad svensk sjökrigshistoria, omfattande tiden 1680–1814. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 286
- ^ Västerviks historia, förhistoria och arkeologi II, red. Olof Nimhed och Veronica Palm, Västerviks museum 2015, ISBN 978-91-979639-6-1