Hoppa till innehållet

Sandön, Luleå

Restaurangen vid Klubbviken, Luleå 2012
Stranden vid Klubbviken, Luleå 2012
2-bädds stugor vid Klubbviken, Luleå 2012

Sandön är belägen i Lule älvs utlopp i Bottenviken och är den största ön i Lule skärgård.[1] Sandön saknar förbindelse med fastlandet, förutom under vintermånaderna då Luleå kommun ordnar en isväg.[2]

Mitt på ön finns naturreservatet Stenåkern och i sydväst reservatet Tallinsudden.

Sandön har varit bebodd sedan slutet av 1700-talet, jordbruk bedrevs på ön fram till 1997. Ön har historiskt haft stor betydelse för sjöfarten och 1852-1945 gjordes stora insatser för att muddra Tjuvholmssundet nordost om Sandön för att möjliggöra seglation med malmbåtar genom sundet.[3]

Sandön har historiskt tillhört Nederluleå socken och införlivades i Luleå stad 1959 på grund av de dåvarande planerna på en ny malmhamn vid en av Sandöns vikar, Klubbviken. Det beslöts dock att i stället bygga en ny malmhamn i samma läge som den gamla, på Svartölandet (en ny hamn längre ut på Svartölandet invigdes 1996). I Klubbviken byggdes därefter en rekreationsanläggning. Det har till och från diskuterats att bygga bostadsområden på Sandön.

Likskäret nordöst om Sandön kom under 1900-talet att växa ihop med Sandön, men på 1960-talet drogs Sandöleden fram mellan öarna och en ny kanal drogs fram mellan öarna och delade dem på nytt.[3]

Vid folkräkningen 1960 (befolkning enligt den 1 november 1960) hade ön 18 invånare och omfattade en areal av 25,87 km², varav 25,69 km² land.[4] 2012 fanns 56 bofasta på ön, som omfattar 24,72 km² land.[3]

Under 2017 lade Skanova ner det kopparbaserade telenätet på ön.[5]

  1. ^ Luleå kommun: Sandön Arkiverad 18 maj 2015 hämtat från the Wayback Machine. Läst 13 maj 2015
  2. ^ Luleå kommun: Isvägar Arkiverad 24 december 2013 hämtat från the Wayback Machine. Läst 13 maj 2015
  3. ^ [a b c] Sveriges öar, 3:e upplagan 2013, Anders Källgård s. 575.
  4. ^ SCB Folkräkningen 1960 del 4 sida 121 i pdf:en
  5. ^ NSD 24 april 2016: LISTA: Här släcks kopparnätet 2017 Arkiverad 5 januari 2018 hämtat från the Wayback Machine., läst 4 januari 2018