San Nicola de Forbitoribus
| San Nicola de Forbitoribus | |
| Kyrka | |
.jpg) San Nicola de Forbitoribus, här benämnd S. Nicolai de Forbitoriis, på Christian Hülsens karta över det medeltida Rom från år 1927.
| |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Plats | Via de' Forbitoris (senare Via di Sant'Antonino) dagens Via del Collegio Romano / Via del Caravita |
| Invigd | 1100-talet |
| Dekonsekrerad/ Riven |
|
| - Riven | 18 mars 1631 |
San Nicola de Forbitoribus, från 1500-talet benämnd Sant'Antonio, var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige Nikolaus. Kyrkan var belägen vid dagens Via del Caravita mellan kyrkan Sant'Ignazio och Via del Corso.
Tillnamnet ”Forbitoribus” syftar på Confraternita dei Forbiciari, saxmakarnas skrå, som hade sina bodar i detta område.[1]
Historia
[redigera | redigera wikitext]Kyrkan uppfördes under 1100-talet. Den hade en enskeppig interiör med absid; i kyrkan begravdes medlemmar från adelsfamiljer som residerade i området. År 1405 rasade kampanilen på kyrkan i samband med en storm.[2]
Kyrkan överläts år 1551 åt kamaldulensorden, vilken lät restaurera den a fundamentis och nykonsekrera den åt den helige Antonius. Jesuitorden införskaffade år 1631 marken från kamaldulensorden i utbyte mot en markegendom vid Piazza Venezia. Jesuiterna lät riva kyrkan San Nicola den 18 mars 1631.[2] Kamaldulensordens nya kyrka – San Romualdo – konsekrerades året därpå. Alldeles intill platsen för den rivna San Nicola uppfördes oratoriet San Francesco Saverio del Caravita.[1]
Omnämningar i kyrkoförteckningar
[redigera | redigera wikitext]| Katalog | År | Benämning |
|---|---|---|
| Catalogo di Cencio Camerario | 1192 | sco. Nicolao Forbitorum[3] |
| Il Catalogo Parigino | cirka 1230 | s. Nicolaus de Forbitoriis[4] |
| Il Catalogo di Torino | cirka 1320 | Ecclesia sancti Nicolai Forbitoriis[5] |
| Il Catalogo del Signorili | cirka 1425 | sci. Nicolai de fornitoriis[6] |
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Lombardi 1998, s. 235
- ^ [a b] Armellini, Cecchelli & Tacchi Venturi 1942, s. 1392
- ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#156. Läst 4 mars 2022.
- ^ ”Il Catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#166. Läst 4 mars 2022.
- ^ ”Il Catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#47. Läst 4 mars 2022.
- ^ ”Il Catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#126. Läst 4 mars 2022.
Webbkällor
[redigera | redigera wikitext]- ”San Niccolò de Forbitoribus” (på italienska). info.roma.it. Arkiverad från originalet den 4 mars 2022. https://archive.ph/m73ne. Läst 4 mars 2022.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 310–311. OCLC 9269651
- Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1392. OCLC 2997278
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 397–398. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 235. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör San Nicola de Forbitoribus.
