San Matteo in Merulana

	San Matteo in Merulana
	Kyrka
	San Matteo in Merulana.; Utsnitt från Giovanni Maggis vy över Rom från år 1625.
Land	Italien
Ort	Rom
Trossamfund	Romersk-katolska kyrkan
Stift	Roms stift
Plats	Via Merulana
Invigd	första århundradet efter Kristus
Dekonsekrerad/; Riven
- Riven	1810
	San Matteo in Merulana (nummer 28 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748. San Matteo in Merulana (nummer 28 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748.

San Matteo in Merulana var en kyrkobyggnad och titelkyrka i Rom, helgad åt den helige Matteus. Kyrkan var belägen vid Via Merulana i Rione Monti.

Kyrkans historia

Påve Cletus (cirka 79–91) lät i sin bostad i Regio Merulana (dagens Rione Esquilino) inrätta en gudstjänstlokal, helgad åt aposteln och evangelisten Matteus.^[1] Denna domus ecclesia inrättades som titelkyrka av påve Alexander I omkring år 112. Med tiden förföll dock kyrkan och påve Gregorius I avskaffade dess titelvärdighet omkring år 600. Under påve Paschalis I:s pontifikat (1099–1118) byggdes kyrkan om från grunden (a fundamentis). Tack vare en generös donation kunde kyrkan och det intilliggande sjukhuset restaureras år 1212.^[1]

Kyrkan omnämns i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Hospitale sancti Matthei de Merulana^[2] och i Il catalogo del Signorili (cirka 1425) som sci. Mathei in Merulana.^[3]

År 1517 återinstiftade påve Leo X San Matteo som titelkyrka. Under Gregorius XIII (1572–1585) företogs i området genomgripande omstruktureringar av gatunätet och Via Gregoriana, som senare fick namnet Via Merulana, anlades. På Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748 återges kyrkans enskeppiga interiör med absid och två sidokapell. Golvet var ett cosmatarbete.^[4] I taket fanns fresker med påve Clemens VIII:s och kardinal Egidius av Viterbos vapen.^[5]

Kardinal Decio Azzolino lät under Sixtus V (1585–1590) restaurera kyrkan. Under Innocentius X (1644–1655) hade kyrkan förfallit och en armrelik från den helige Matteus överfördes till Santa Maria Maggiore.^[6]

I samband med den franska ockupationen av Rom 1810 revs San Matteo för en breddning av Via Merulana. Några marmorfragment och delar av golvbeläggningen bevaras i San Giovanni in Laterano.^[5] Efter den franska ockupationen lät en viss Augusto Senatra uppförda ett litet kapell på platsen för den rivna kyrkan; detta kapell revs dock i slutet av 1800-talet.^[7]

I slutet av 1400-talet hade ikonen Nostra Madre del Perpetuo Soccorso (”Vår Fru av den Ständiga Hjälpen”) förts till San Matteo. Ikonen hade utförts på 1300-talet av den kretensiska skolan. I samband med rivningen av San Matteo överfördes ikonen till kyrkan Sant'Eusebio all'Esquilino och därefter till Santa Maria in Posterula för att 1866 hysas i den nyuppförda Sant'Alfonso all'Esquilino.^[8]

Titelkyrka

San Matteo stiftades som titelkyrka av påve Alexander I omkring år 112.^[9]

Kardinalpräster

Andrea: omnämnd 499
Titelvärdigheten avskaffad: 600
Titelvärdigheten återinstiftad: 1517
Cristoforo Numai: 1517
Egidius av Viterbo: 1517–1530
Vakant: 1530–1537
Charles de Hémard de Denonville: 1537–1540
Vakant: 1540–1546
Bartolomé de la Cueva y Toledo: 1546–1551
Girolamo Dandini: 1551–1555
Gianbernardino Scotti: 1556–1568
Jérôme Souchier: 1569–1571
Vakant: 1571–1586
Decio Azzolino: 1586–1587
Giovanni Evangelista Pallotta: 1588–1603
Giovanni Dolfin: 1604–1605
Roberto Bellarmino: 1605–1621
Antonio Zapata y Cisneros: 1605–1606
Vakant: 1606–1617
Roberto Ubaldini: 1617
Francesco Sforza di Santa Fiora: 1617–1618
Francesco Sacrati: 1621–1623
Vakant: 1623–1670
Francesco Maria Mancini: 1670–1672
Francesco Nerli: 1673–1704
Vakant: 1704–1716
Nicola Grimaldi: 1716–1717
Giovanni Battista Altieri: 1724–1739
Vincenzo Bichi: 1740–1743
Fortunato Tamburini: 1743–1753
Luigi Mattei: 1753–1756
Alberico Archinto: 1756
Andrea Corsini: 1769–1776
Vakant: 1776–1801
Titelvärdigheten avskaffad: 1801

Bilder

Nostra Madre del Perpetuo Soccorso, ikon från 1300-talet.

Referenser

Noter

^ [a b] Lombardi 1998, s. 89.
^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#296. Läst 29 mars 2018.
^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#224. Läst 29 mars 2018.
^ Lombardi 1998, s. 89–90.
^ [a b] Lombardi 1998, s. 90.
^ Armellini 1891, s. 245.
^ Armellini 1891, s. 244.
^ ”La Madonna del Perpetuo Soccorso” ( PDF). Azione Cattolica Maria Immacolata. Arkiverad från originalet den 30 mars 2018. https://web.archive.org/web/20180330143600/http://www.ac-immacolata.it/news/2012/files/madonna_perpetuo_soccorso.pdf. Läst 29 mars 2018.
^ ”S. Matteo in Merulana” (på engelska). The Cardinals of the Holy Roman Church. Salvador Miranda. Arkiverad från originalet den 29 mars 2018. https://archive.today/20180329150845/http://webdept.fiu.edu/~mirandas/titles-4.htm%23Matteo#Matteo. Läst 29 mars 2018.

Tryckta källor

Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651
Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1386. OCLC 2997278
Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 386–387. OCLC 3696954
Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 89–90. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
Pautrier, Massimo (2013) (på italienska). I Santi delle Chiese medievali di Roma (IV–XIV secolo). Roma. ISBN 978-1-291-37077-5

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör San Matteo in Merulana.
Bilder & media

[Lombardi89-1] [a b] Lombardi 1998, s. 89.

[2] ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#296. Läst 29 mars 2018.

[3] ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#224. Läst 29 mars 2018.

[4] Lombardi 1998, s. 89–90.

[Lombardi90-5] [a b] Lombardi 1998, s. 90.

[6] Armellini 1891, s. 245.

[7] Armellini 1891, s. 244.

[8] ”La Madonna del Perpetuo Soccorso” ( PDF). Azione Cattolica Maria Immacolata. Arkiverad från originalet den 30 mars 2018. https://web.archive.org/web/20180330143600/http://www.ac-immacolata.it/news/2012/files/madonna_perpetuo_soccorso.pdf. Läst 29 mars 2018.

[9] ”S. Matteo in Merulana” (på engelska). The Cardinals of the Holy Roman Church. Salvador Miranda. Arkiverad från originalet den 29 mars 2018. https://archive.today/20180329150845/http://webdept.fiu.edu/~mirandas/titles-4.htm%23Matteo#Matteo. Läst 29 mars 2018.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]