Salvatore Farina
| Salvatore Farina | |
 | |
| Född | 10 januari 1846[1][2][3] Sorso[3], Italien |
|---|---|
| Död | 15 december 1918[1][2][3] (72 år) Milano[3] |
| Begravd | Cimitero monumentale di Milano |
| Medborgare i | Kungariket Italien |
| Utbildad vid | Universitetet i Turin  |
| Sysselsättning | Författare[3][4], journalist |
| Redigera Wikidata | |
Salvatore Farina, född 10 januari 1846, död 15 december 1918, var en italiensk författare.
Farina var det borgerliga vardagslivets folkkäre skildrare i ett 50-tal romaner. Bland dessa märks Due amori (1869), Il tesoro di donnina (1874), Amore bendato (1874), samt Pe'begli occhi della gloria (1887). Farina vann ännu större popularitet i Tyskland än i Italien. Bland hans övriga verk märks novellcykeln Mio figlio (1879-1892), som med finhet analyserar ett barns utveckling. Av stort intresse är även memoarverket La mia giornata (tre band, 1910-1915), framför allt på grund av sina många porträtt av med Farina samtida författare och konstnärer.
Böcker på svenska
[redigera | redigera wikitext]- Blind kärlek: novell (Beijer, 1880)
- Noveller (översättning Hugo Hagelin, Almqvist & Wiksell, 1883) [Innehåller även noveller av Edmondo de Amicis)
- Kärlekens argusögon (översättning Tom Wilson, Looström, 1884)
- Med förbundna ögon (översättning E. af D., Klemmings antikvariat, 1886)
- Mitt barn (Adolf Bonnier, 1890)
- Förbjuden frukt: en kärlekssaga (översättning Johannes Granlund, Adolf Johnson, 1901)
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Svensk uppslagsbok. Malmö 1932.
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w63s4z34, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: farina-salvatore.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] arkiv Storico Ricordi, Archivio Storico Ricordi person-ID: 1751, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
|