Saljut 3
| Saljut 3 (Салют-3) | |
 | |
| Status | Avvecklad |
|---|---|
| NSSDC-ID | 1974-046A[1] |
| Land | Sovjetunionen  |
| Besättning | 3 st |
| Antal besökare | 2 st |
| Bemannad | 15 dagar |
| I omloppsbana | 213 dagar |
| Återinträde | 24 januari 1975 |
| Uppskjutning | |
| Raket | Proton |
| Uppskjutningsramp | Bajkonur |
| Uppskjutning | 25 juni 1974, 22:38:00 UTC[2] |
| Mått | |
| Längd | 14,55 m |
| Diameter | 4,15 m |
| Massa | 18,9 ton |
| Beboelig volym | 90 m³ |
| Dockningsportar | 1 st |
| Omloppsbanans egenskaper | |
| Banlutning | 51,6° |
| Apoapsis | 270 km |
| Periapsis | 219 km |
| Varv | 3 442 st |
| Sträcka | 139 631 918 km |
Saljut 3 (ryska: Салют-3) eller OPS-2, var en sovjetisk rymdstation som sköt upp från Kosmodromen i Bajkonur, den 25 juni 1974, med en Proton-raket. Den var den första fungerande Almaz-stationen. Almaz var en serie militära rymdstationer, som dock gick under täckmanteln att vara vanliga icke-militära Saljut-stationer.
Rymdstationen återinträdde i jordens atmosfär den 24 januari 1975 och brann upp.
Självförsvar
[redigera | redigera wikitext]Under den tid Sojuz 14 var dockad vid stationen genomfördes tre testskjutningar med ett Nudelman-Richter-vapen. Målet var en satellit.
Farkoster som besökt stationen
[redigera | redigera wikitext]| Farkost | Dockning | Besättning |
|---|---|---|
| Sojuz 14 | 3 juli - 19 juli 1974 | Jurij Artiuchin Pavel Popovitj |
| Sojuz 15 | 26 augusti - 28 augusti 1974 | Lev Demin Gennadij Sarafanov |
| Dockningen misslyckades | ||
Källor
[redigera | redigera wikitext]Fotnoter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”NASA Space Science Data Coordinated Archive” (på engelska). NASA. https://nssdc.gsfc.nasa.gov/nmc/spacecraft/display.action?id=1974-046A. Läst 22 mars 2020.
- ^ Manned Astronautics - Figures & Facts Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine., läst 15 juli 2016.
| |||||||
| ||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
