Berggrunden i Sala kommun domineras av graniter, men i närheten av centralorten finns ett betydande område med dolomitrikmarmor. Detta har skapat gynnsamma förhållanden för en kalkkrävande flora, inklusive majviva och flera arter av orkidéer. längs Sagåns, Lillåns och Svartåns dalgångar finns odlade lerslätter, medan resten av kommunen mestadels består av barrskogsklädda moränjordar.
Badelundaåsen, belägen i västra delen av kommunen och i samma riktning som åarna (nord-sydlig), är täckt av tallhedar. Kommunen är också känd för sin rikedom på sjöar, där vissa av dem uppdämdes under 1500- och 1600-talen för att förse Sala gruva med vatten. Bland dessa finns Fläcksjön och Gussjön i Svartåns vattensystem, som är kända för sitt rika fågelliv.[7]
Nedan presenteras andelen av den totala ytan 2020 i kommunen jämfört med riket.[8]
Kommunen har en lång historia som bruksområde, med rötter som sträcker sig tillbaka till 1400-talet, exemplifierat av Sala silvergruva. Idag präglas näringslivet främst av små och medelstora företag, många inom jord- och skogsbruk. Inom gruvnäringen återfinns företag som Metso Sweden AB, som tillverkar maskiner för mineralberedning och godspumpar. Den offentliga sektorn är också betydande och står för över hälften av alla arbetstillfällen i kommunen.[12]
Kommunen är genomkorsad av flera viktiga transportförbindelser. Järnvägen Stockholm-Borlänge, med anslutande järnväg till Västerås, utgör en central del av kommunens transportnät. Utöver järnvägslinjerna löper även riksvägarna 67 och 70 genom kommunen, samt länsväg 256.[12]
Kulturkvarteret Täljstenen är kommunens centrum för konst och kreativitet. Aguélimuseet, invigt 2007, visar en unik samling av 35 Aguélimålningar och tidiga modernister. Kvarteret inkluderar också bibliotek, konstgalleri, smedja och café. Rådhuset och Sparbankshuset är historiska byggnader vid torget, medan Missionskyrkan från 1903 är ett exempel på jugendstilens arkitektur. Kulturkvarteret är en viktig del av Salas kulturella landskap och erbjuder många aktiviteter för både invånare och besökare.[14]
Blasonering: I blått fält en bergsmansslägga och ett bergjärn i kors och däröver en tilltagande måne, allt av silver.
Månen i Sala kommunvapen är en metallurisk symbol för silver och syftar, liksom verktygen på verksamheten vid Sala silvergruva och förekommer i tidiga sigill. 1948 fick vapnet kunglig fastställelse för Sala stad. Efter kommunbildningen registrerades det oförändrat för Sala kommun år 1975. Även Tärna hade ett vapen, vars giltighet upphörde.
Wikimedia Commons har media som rör Sala kommun.
