Saito–Kurokawalyft

Inom matematiken är Saito–Kurokawalyftet ett lyft som tar elliptiska modulära former till Siegel-modulära former av grad 2. Existensen av lyftet förmodades 1977 oberoende av Hiroshi Saito och Nobushige Kurokawa (1978). Dess existens bevisades nästan av Maass (1979), och Andrianov (1979) och Zagier (1981) kompletterade beviset.

Se även

• Doi–Naganumalyft
• Ikedalyft

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Saito–Kurokawa lift, 4 augusti 2015.

• Andrianov, Anatolii N. (1979), ”Modular descent and the Saito-Kurokawa conjecture”, Invent. Math. 53 (3): 267–280, doi:10.1007/BF01389767 
• Kurokawa, Nobushige (1978), ”Examples of eigenvalues of Hecke operators on Siegel cusp forms of degree two”, Invent. Math. 49 (2): 149–165, doi:10.1007/bf01403084 
• Maass, Hans (1979), ”Über eine Spezialschar von Modulformen zweiten Grades”, Invent. Math. 52 (1): 95–104, doi:10.1007/bf01389857 
• Maass, Hans (1979), ”Über eine Spezialschar von Modulformen zweiten Grades. II”, Invent. Math. 53 (3): 249–253, doi:10.1007/bf01389765 
• Maass, Hans (1979), ”Über eine Spezialschar von Modulformen zweiten Grades. III”, Invent. Math. 53 (3): 255–265, doi:10.1007/bf01389766 
• Zagier, D. (1981), ”Sur la conjecture de Saito-Kurokawa (d'après H. Maass)”, Seminar on Number Theory, Paris 1979–80, Progr. Math., "12", Boston, Mass.: Birkhäuser, s. 371–394