Hoppa till innehållet

Streckad ökenlärka

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Saharalärka)
Streckad ökenlärka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLärkor
Alaudidae
SläkteEremalauda
ArtStreckad ökenlärka
E. dunni
Vetenskapligt namn
§ Eremalauda dunni
Auktor(Shelley, 1904)
Synonymer
Streckig ökenlärka
Eremalauda dunni

Streckad ökenlärka (Eremalauda dunni) är en fågel i familjen lärkor inom ordningen tättingar som förekommer i Nordafrika och på Arabiska halvön. Den delas allt oftare upp i två arter: arablärka och saharalärka.

Kännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Streckad ökenlärka är en satt lärka med stort huvud och breda vingar, 14–15 centimeter i längd och 25–30 centimeter i vingbredd.[2] Ovansidan är blekt sandbrun med mörkare strimmor. Undersidan är vitaktig med några mörka streck på bröstet. Över ögat syns ett blekt ögonbrynsstreck och likaså en blek ögonring. Den har även ett mörkt mustaschstreck och en mörk fläck under ögat. Den korta och breda stjärten är svart, men med rostbruna fjädrar i mitten och blekare yttre stjärtfjädrar. Näbben är stor, kraftig och blekrosa eller gulaktig. Efter ruggning blir fågeln dovare i färgerna och de mörka strecken blir mer slitna.[3]

Fåglar i Mellanöstern, allt oftare urskilda som en egen art, skiljer sig från populationen i Afrika genom större storlek, kraftigare ansiktsteckning, mörkare streckning på huvudet samt mer rostfärgad grundfärg med grå anstrykning ovan.[4]

Sången är en skramlig ramsa med korta visselfraser. Hanen sjunger antingen från marken eller i flykten när den ryttlar 30 meter eller mer ovanför marken.[2]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Streckad ökenlärka förekommer i två skilda områden, dels i delar av Nordafrika och dels på sydvästra Arabiska halvön. Den har också påträffats häckande i Jordanien och Israel, eventuellt också i Jemen och på Sinaihalvön i Egypten.[2][5] Tillfälligt har den påträffats på Cypern samt i Syrien, Libanon, Kuwait, Qatar och i Förenade Arabemiraten.[2][6][7][8][9]

Fågeln delas traditionellt in i två underarter med följande utbredning:

Numera urskiljs dock de båda underarterna vanligen som egna arter, eremodites[10] som arablärka och dunni i begränsad mening som saharalärka[10].[1][11][12] Svenska BirdLife Sverige behåller dem dock ännu som en och samma art.

Damaralärka placerades tidigare som systerart till streckad ökenlärka, men har flyttats till släktet Spizocorys. Länge trodde man att streckad ökenlärka stod nära de övriga ökenlärkorna i Ammomanes, men DNA-studier visar att de inte är nära släkt. Istället är Eremalauda förvånande nog systerart till den mycket annorlunda dupontlärkan (Chersophilus duponti).[13]

Streckad ökenlärka påträffas i platta, arida områden med begränsad växtlighet som gräs och spridda buskar.[3] Boet är en uppskrapad grop i marken som fodrats med växter. Däri lägger fågeln två till tre vita ägg med svarta och lavenderfärgade fläckar. De ruvas i 13–16 dagar.[2]

Fågeln livnär sig av frön och insekter. Den födosöker på marken och gräver ibland med näbben. Utanför häckningstid rör den sig flockvis efter föda nomadiskt efter nedfall av regn.[2]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Internationella naturvårdsunionen IUCN betraktar de båda underarterna som skilda arter och bedömer dess hotstatus var för sig, båda som livskraftiga.[1]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Henry Nason Dunn (1864-1952), kapten och kirurg i British Army, storviltsjägare och samlare av specimen i Sudan, Somaliland, Etiopien och Indien.[14] Fågeln kallas på svenska även streckad ökenlärka.[15]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Eremalauda dunni Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ [a b c d e f] Snow, D. W. & Perrins, C. M. (1998) Birds of the Western Palearctic: Concise Edition, Vol. 2, Oxford University Press.
  3. ^ [a b] Harris, Alan, Shirihai, Hadoram & Christie, David (1996) The Macmillan Birder's Guide to European and Middle Eastern Birds, Macmillan, London.
  4. ^ del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2018). Arabian Lark (Eremalauda eremodites). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1343871 18 oktober 2018).
  5. ^ Hollom, P. A. D., Porter, R. F., Christensen, S. & Willis, Ian (1988) Birds of the Middle East and North Africa, T & AD Poyser, Calton, England.
  6. ^ ”First record of African Dunn’s Lark (Eremalauda dunni dunni) for the Tafilalt, Morocco”. http://go-south.org/wp-content/uploads/2014/08/gsb_7_121-126.pdf.  Arkiverad 23 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160623171955/http://go-south.org/wp-content/uploads/2014/08/gsb_7_121-126.pdf. Läst 8 december 2017. 
  7. ^ Serra G. (2005) "Dunn's Lark Eremalauda dunni - a first record for Syria", Sandgrouse, 27:77.
  8. ^ Nation, Bob; Nation, Helen & Hooper, Helen (1997) Birds new to Qatar Arkiverad 26 maj 2008 hämtat från the Wayback Machine., Sandgrouse, 19.
  9. ^ Richardson, Colin & Aspinall, Simon (1998) The Shell Birdwatching Guide to the United Arab Emirates, Hobby Publications.
  10. ^ [a b] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  11. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.11.2.
  12. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2021) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  13. ^ Alström, P., K.N. Barnes, U. Olsson, F.K. Barker, P. Bloomer, A.A. Khan, M.A. Qureshi, A. Guillaumet, P.-A. Crochet, P.G. Ryan (2013), Multilocus phylogeny of the avian family Alaudidae (larks) reveals complex morphological evolution, non-monophyletic genera and hidden species diversity, Mol. Phylogenet. Evol. 69, 1043-1056.
  14. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
  15. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]