Sacha Guitry
| Sacha Guitry | |
 | |
| Född | Alexandre-Georges-Pierre Guitry[1] 21 februari 1885[2][3][4] Sankt Petersburg[1] |
|---|---|
| Död | 24 juli 1957[2][3][4] (72 år) Paris[5] |
| Begravd | Montmartrekyrkogården[6] |
| Andra namn | Jacques Lorcey[7] |
| Medborgare i | Frankrike[8] |
| Utbildad vid | Lycée Janson de Sailly  |
| Sysselsättning | Manusförfattare, författare[9], regissör[10][9], librettist, filmregissör, teaterregissör, dramatiker[11], skådespelare[9] |
| Maka | Charlotte Lysès (g. 1907–1918) Yvonne Printemps (g. 1919–1934) Jacqueline Delubac (g. 1935–1939) Geneviève Guitry (g. 1939–1949) Lana Marconi (g. 1949–1957, makas/makes död) |
| Föräldrar | Lucien Guitry Renée Delmas |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Hederslegionen (1923)[2] Officer av Hederslegionen (1931)[2] Kommendör av Hederslegionen (1936)[2] Kommendör av Karl den heliges orden (1940) Kommendör av Nichan Iftikhar[1] Officer av Leopoldorden[1] Officier de l’instruction publique[1] Kommendör av Polonia Restituta | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Alexandre Georges Pierre (Sacha) Guitry, född 21 februari 1885 i Sankt Petersburg, död 24 juli 1957 i Paris, var en fransk skådespelare, regissör och dramatiker, son till skådespelaren Lucien Guitry.
Guitry skrev från 1901 en lång rad skådespel i den lättare genren.[12] Han verkade från 1910 även som skådespelare,[13] och medverkade oftast i sina egna stycken tillsammans med hustrun Yvonne Printemps. Han regisserade också spelfilmer i en munter historisk-teatral stil, helst med anknytning till hans arbete på teatern, bland annat Le Roman d'un tricheur (Jag är en falskspelare, 1936), Les Perles de la couronne (Kronans pärlor, 1937, tillsammans med Christian-Jaque), och Si Versailles m'était conté (Om Versailles kunde berätta, 1955). Hans memoarer, Souvenirs, kom 1953.[12]
Från 1920 var Guitry teaterdirektör för Théâtre Edouard VII, där hans hustru Yvonne Printemps var en av de ledande skådespelarna.[13]
Filmografi i urval
[redigera | redigera wikitext]Regi
[redigera | redigera wikitext]- Pasteur (1935)
- Jag är en falskspelare (1936)
- Kronans pärlor (1937)
- Lidelsernas gata (1938)
- De voro 9 ungkarlar (1939)
- Den förste Bernadotte (1942)
- Om Versailles kunde berätta (1953)
- Oss skojare emellan (1953)
- Napoléon - soldat och kejsare (1955)
- Tjuvar och älskare (1956)
Bibliografi (svenska översättningar)
[redigera | redigera wikitext]- En falskspelares roman (Mémoires d'un tricheur) (översättning av Stig Ahlgren, Fritze, 1938)
- Svartsjuka: lyriskt lustspel (La jalousie) (otryckt översättning av Sven-Bertil Norberg för Radioteatern 1959)
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: 19800035/157/20076.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: 19800035/157/20076.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Sacha-Guitrytopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w66q26m7, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, läs online, läst: 29 juni 2024.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, blogs.lesechos.fr .[källa från Wikidata]
- ^ Libris, Kungliga biblioteket, 25 september 2012, Libris-URI: b8nqqtpv0ksx0cv, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] läs online, theaterencyclopedie.nl .[källa från Wikidata]
- ^ www.acmi.net.au, webb-ID på ACMI: creators/23661.[källa från Wikidata]
- ^ Union List of Artist Names, 6 februari 2018, ULAN: 500058770, läs online, läst: 14 maj 2019.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] ”Sacha Guitry”. Store norske leksikon. http://www.snl.no/Sacha_Guitry. Läst 11 januari 2011.
- ^ [a b] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Sacha Guitry.- Sacha Guitry på Internet Movie Database (engelska)
| |||||
|