Saccostomus mearnsi
| Saccostomus mearnsi Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Nesomyidae |
| Släkte | Kortsvansade hamsterråttor Saccostomus |
| Art | Saccostomus mearnsi |
| Vetenskapligt namn | |
| § Saccostomus mearnsi | |
| Auktor | Heller, 1910 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Saccostomus mearnsi[2][3][4] är en däggdjursart som beskrevs av Heller 1910. Saccostomus mearnsi ingår i släktet kortsvansade hamsterråttor (Saccostomus)[5] och familjen Nesomyidae.[3] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[6]
En population i sydvästra Kenya och norra Tanzania listas ibland som art, Saccostomus umbriventer.[7]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 10 till 15 cm, en svanslängd av 3,8 till 7,4 cm och en vikt av 43 till 69 g. Den har 1,8 till 2,5 cm långa bakfötter och 1,4 till 2,2 cm stora och runda öron.[7] Saccostomus mearnsi transporterar föda i sina väl utvecklade kindpåsar. Den mjuka pälsen är på ovansidan grå och det finns en tydlig gräns mot den vita undersidan. Dessutom har hakan, strupen och bröstet en vit färg. På den korta svansen förekommer bara några styva hår. Arten har fem tår vid bakfoten och fyra fingrar vid framtassarna.[7]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Denna gnagare förekommer i Kenya och i angränsande områden av Etiopien, Somalia och Tanzania. I bergstrakter når arten regioner som ligger 1500 meter över havet. Habitatet utgörs av torra savanner med träd eller gräsmarker. Saccostomus mearnsi besöker även jordbruksmark.[1]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Denna gnagare vilar under dagen i underjordiska bon som grävs själv eller som tillkom på ett annat sätt. Under natten letas efter föda som utgörs av gröna växtdelar, frön och olika smådjur. Frön äts vanligen bara efter regn. Honor kan fortplanta sig under hela året men de flesta ungar föds under regntiden.[7]
När honan inte är brunstig lever varje exemplar ensam och de har 0,06 (honor) till 0,2 (hannar) hektar stora revir. Honor tillåter inga andra honor i territoriet.[7]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] 2008 Saccostomus mearnsi Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ [a b] (2005) , website Saccostomus, Mammal Species of the World
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/saccostomus+mearnsi/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b c d e] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2017). ”Saccostomus mearnsi”. Handbook of the Mammals of the World. "7 - Rodents II". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 196-197. ISBN 978-84-16728-04-6
|