P-70 Ametist
| P-70 Ametist | |
 | |
| Typ | Sjömålsrobot |
|---|---|
| Ursprungsland |  Sovjetunionen |
| Servicehistoria | |
| Brukstid | 1968 – 1995 |
| Används av | Indien, Sovjetunionen |
| Produktionshistoria | |
| Tillverkare | Masjinostrojenija |
| Specifikationer | |
| Längd | 7 meter |
| Vikt | 2900 kg |
| Diameter | 550 mm |
| Stridsspets | Konventionell sprängladdning eller kärnladdning |
| Stridsspetsvikt | 1000 kg |
| Sprängkraft | 200 kT |
| Bränsle | Fast bränsle |
| Målsökare | Radar |
| Vapenbärare | Projekt 670 Skat och Projekt 661 Antjar |
| Prestanda | |
| Räckvidd | 80 km |
| Flyghöjd | 50 – 60 meter |
| Maxdjup | 30 meter |
| Maxhastighet | 1160 km/h |
P-70 Ametist (ryska: П-70 Аметист (Ametist), NATO-rapporteringsnamn: SS-N-7 Starbright) var den första sovjetiska sjömålsroboten som kunde avfyras från ubåtar i undervattensläge.
Historia
[redigera | redigera wikitext]1 april 1959 beslutade Sovjetunionens ministerråd att en sjömålsrobot som kunde avfyras från ubåtar i undervattensläge skulle utvecklas för Sovjetiska flottan. Roboten skulle komplettera P-6 som bara kunde avfyras från ytläge. Samtidigt beslutades att en ny klass av atomubåtar kallad Projekt 661 Antjar (Papa-klass) skulle byggas för att bära dessa robotar.
Den första provskjutningen ägde rum i augusti eller september 1960 och den första undervattensavfyringen från en ubåt gjordes 24 juni 1961. Det dröjde dock ända tills sista december innan K-162, den första ubåten i ”Projekt 661”, togs i tjänst. Därmed hade roboten redan året innan hunnit tas i tjänst på ubåtarna av klassen Projekt 670 Skat (Charlie-klass).
Ubåten K-43 hyrdes ut till Indiens flotta 1988–1991 där den tjänstgjorde under namnet Charka.
Konstruktion
[redigera | redigera wikitext]Robotarna förvaras i och avfyras från speciella avfyringstuber placerade mellan formskrovet och tryckskrovet och vinklade 32,5° uppåt. Avfyringstuberna är dolda innanför luckor i formskrovet. Roboten är innesluten i en vattentät behållare av glasfiber. När behållaren når ytan tänds robotens startmotorer (fyra stycken) varvid behållaren spricker och robotens vingar fälls ut. Roboten kan avfyras från 30 meters djup och i upp till 5,5 knops hastighet.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ”Крылатая противокорабельная ракета П-70 Аметист” (på ryska). Ракетная техника. http://rbase.new-factoria.ru/missile/wobb/ametis/ametis.shtml. Läst 4 juli 2011.
- Sergei Babian. ”П-70 «Аметист»” (på ryska). Настоящие сверхзвуковые. Arkiverad från originalet den 9 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110709212114/http://www.testpilot.ru/russia/chelomei/p/70/index.htm. Läst 4 juli 2011.