S/S Exodus
| |||
 Exodus 1947 | |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Ägare | Baltimore Steam Packet Company (1927-1942) War Shipping Administration (1942-1945) Potomac Shipwrecking Co från 9 november 1946.[a] | ||
| Historik | |||
| Byggnadsvarv | Pusey and Jonesvarvet i Wilmington, Delaware | ||
| Sjösatt | 19 oktober 1925 | ||
| Levererad | 1927 | ||
| I tjänst | 1928 | ||
| Utrangerad | 1947 | ||
| Öde | Sänkt som vågbrytare i Haifas hamn | ||
| Tekniska data | |||
| Längd | 97,6 m | ||
| Bredd | 17,2 m | ||
| Djupgående | 5,6 m | ||
| Bruttodräktighet | 1 814 registerton | ||
| Maximal hastighet | 15 knop | ||
| Passagerare | 400 | ||
Exodus 1947 var ett fartyg som skulle transportera judiska flyktingar till Brittiska Palestina. Fartyget lämnade Frankrike 11 juli 1947. De flesta emigranterna var överlevare från förintelsen som inte hade inresetillstånd till Palestina. Resan fick stor uppmärksamhet i massmedia och Storbritanniens flotta Royal Navy intog skeppet och deporterade alla passagerare till Europa.[1]
Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]Efter andra världskriget levde cirka 250 000 judar i internflyktingläger i Tyskland och Österrike. Sionistiska organisationer organiserade underjordiska närverk för att smuggla judiska flyktingar till Medelhavets kuster för vidare transport till sjöss till Palestina.[2]
Historia
[redigera | redigera wikitext]Skeppet hette tidigare S/S President Warfield och brukades av the Baltimore Steam Packet Company för att frakta passagerare och gods mellan Norfolk, Virginia och Baltimore, Maryland i USA under tiden mellan skeppets sjösättning år 1928 till 1942. Under andra världskriget var fartyget i tjänst åt både Royal Navy och USA:s flotta (då med namnsuffixet IX-169). Fartyget attackerades 25 september 1942 av en tysk ubåt väster om Irland men lyckades undvika en avfyrad torped och nådde Belfast i Nordirland. Skeppet har också tjänat som barack och träningsfartyg på Torrigefloden vid staden Instow i Storbritannien. Fartyget returnerades till USA:s flotta den 21 maj 1944 och användes som bas- och förläggningsskepp på Omaha Beach vid Normandie i Frankrike. Skeppet pensionerades från flottan 13 september 1945 och övertogs 14 november av War Shipping Administration (WSA).[3][4]
S/S Exodus
[redigera | redigera wikitext]Inköp och förberedelser
[redigera | redigera wikitext]Ett år senare såldes President Warfield till Potomac Shipwrecking Co. som var ombud för den judiska politiska rörelsen Haganah.[3] Senare togs skeppet över av Hamossad Le'aliyah Bet, en underjordisk organisation i Palestina som ämnade hjälpa judiska immigranter att nå Palestina. Fartyget döptes om till Exodus 1947 efter bibelns historia om judarna uttåg (exodus) från Egypten till landet Kanaan.
Resan till Palestina
[redigera | redigera wikitext]Exodus 1947 lämnade Baltimore 25 januari 1947.[3] Kapten var Ike Aronowicz som tillhörde Palmach, Haganahs militära grupp.[5] Ombord var också Haganahs kommissionär Yossi Harel.[6] Fartyget lämnade hamnen Sète i Frankrike 11 juli 1947 och hade då 4515 passagerare ombord. Efter en vecka nådde de Palestinas kust.
Royal Navy förföljde Exodus från resans början till slut och bordade skeppet när det fortfarande var i internationellt vatten (där britterna inte hade jurisdiktion). Passagerarna motsatte sig övertagandet och de brittiska soldaterna tog till våld. Tre personer dog och flera dussin andra skadades innan britterna kontrollerade fartyget. Den brittiska regeringen beslutade att de judiska emigranterna skulle deporteras till Frankrike. Exodus bogserades in i hamnen i Haifa och flyktingarna fördes över till tre engelska örlogsfartyg och placerades de i ett interneringsläger på Cypern som då var en brittisk koloni. Handlingen skulle markera för både judiska grupper och europeiska länder som bistod immigrationen att vilka de än skickade till Palestina skulle föras tillbaka.[4][7][8]
Efterspel
[redigera | redigera wikitext]I Sète, Frankrike finns en minnestavla över de judiska flyktingarna som embarkerade S/S Exodus den 11 juli 1947. Fartyget sänktes i Haifas hamn och fungerade som vågbrytare tillsammans med andra immigrantfartyg. I den internationella kryssningsterminalen finns en minnestavla.
Galleri
[redigera | redigera wikitext]-
Palmach hjälper flyktingar i land i Haifa -
Överlevare från Buchenwald -
Exodus 1947 beslagtagen av Royal Navy
Se även
[redigera | redigera wikitext]- M/S S:t Louis
- Éivan-konferensen.
- Mefkure, ett fartyg med judiska flyktingar som torpederades och sänktes av en sovjetisk ubåt 5 augusti 1944.
- S/S Struma ett rumänskt skepp som chartrades för judiska flyktingar och som torpederades och sänktes av en sovjetisk ubåt 5 februari 1942.
Kommentarer
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, SS Exodus, 11 april 2018.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Meyer-Sablé 2015, sid. 69.
- ^ Stone 1946, sid. xx.
- ^ [a b c] Naval Historical Center. ”President Warfield”. Arkiverad från originalet den 19 december 2007. https://web.archive.org/web/20071219143453/http://www.history.navy.mil/danfs/p11/president_warfield.htm. Läst 5 maj 2008.
- ^ [a b] ”Exodus 1947”. ushmm.org. Läst 28 april 2018.
- ^ Fox, Margalit. "Yitzhak Ahronovitch, Exodus Skipper in Defiant '47 Voyage of Jewish Refugees, Dies at 86," The New York Times, Thursday, December 24, 2009.
- ^ The real exodus. The Guardian, June 30, 2007
- ^ "Secretary of State to High Commissioner for Palestine 14.7.47" in Alan Cunningham Collection, box 2 folder 1, Middle East Centre Archives, St. Antony's College, Oxford.
- ^ "High Commissioner for Palestine to Secretary of State 15.7.47" in Alan Cunningham Collection, box 2 folder 1, Middle East Centre Archives, St. Antony's College, Oxford.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Stone, Isidor Fernstein (1978[1946]) (på engelska). Underground to Palestine (1. ed.). New York: Pantheon. Libris 4887137. ISBN 0-394-50274-4
- Meyer-Sablé, Nathalie (2015). 100 kultbåtar. Göteborg: Tukan. Libris 17882791. ISBN 978-91-7617-267-4