Hoppa till innehållet

Sōtō

Från Wikipedia
Uppslagsordet ”Soto” leder hit. För andra betydelser, se Soto (olika betydelser).
Dōgen Zenji, som förde Sōtō-shū till Japan.
Shitou Xiqian

Sōtō-shū (曹洞宗) är den största av de tre huvudinriktningarna inom zen[1] och fördes till Japan från Kina av Eihei Dogen (eller Dōgen Zenji) under den första hälften av 1200-talet.[2][3] De två andra zenskolorna bevarade i dagens Japan är Rinzai-shu (臨済宗) och Ōbaku-shū (黄檗宗).

Sōtō-zen praktiseras precis som Rinzai-zen både i Japan och i västvärlden, och håller "Shikantaza" (只管打坐)[4] [a] som central zazen-övning.

1996 bildades Soto Zen Buddhist Association i Nordamerika. [5] I Sverige finns verksamheten organiserad i Svenska Sotozenföreningen och har verksamhet på fyra orter: Göteborg, Lund, Stockholm och Uppsala. [6]

Sōtō-zens viktiga texter.

Sōtō-zen vilar, liksom de andra riktningarna inom zen, på Prajnaparamita-sutran och andra allmänna Mahayana-sutror, som till exempel Lotussutran, Brahmajala-sutran och Lankavatara-sutran.

Särskilda Sōtō-zen-texter

[redigera | redigera wikitext]

Shih-t'ou Hsi-ch'ien's (Shitou Xiqien, Sekito Kisen, född 700, död 790) dikt "Sandokai" (engelska "The Harmony of Difference and Sameness" är ett tidigt uttryck för Zen-buddhismen som reciteras än i dag.

En dikt av Tung-shan Liang-chieh, grundaren av Sōtō-inriktningen, "Hôkyô Zammai" (engelska "Song of the Precious Mirror Samadhi" eller "The Song of the Jewel" tillhör också de klassiska texterna. Tung-shan Liang-chieh s dikt "Five Ranks" som består av fem strofer kring utövandet av zen bör också nämnas.

Fukan Zazen-gi av Eihei Dogen innehåller instruktioner i Zazen och har lästs flitigt sedan 1200-talet.[7]

Än mera läses nu för tiden Dogens "Shobogenzo" (engelska The True Dharma Eye, en samling av 300 kōan som Dogen färdigställde kort före sin död 1253.[8]

  1. ^ Shikantaza innebär "ingenting utom (shikan) precis att (da) sitta (za)."
  1. ^ Bodiford, William M. (2006). ”Remembering Dōgen: Eiheiji and Dōgen Hagiography”. Society for Japanese Studies 32 (1): sid. 1-21. doi:10.1353/jjs.2006.0003. ISSN 1549-4721. http://www.thezensite.com/ZenEssays/DogenStudies/Remembering_Dogen.html. Läst 4 december 2013. 
  2. ^ Bodiford, William M. (1993). Sōtō Zen in Medieval Japan. University of Hawaii Press. ISBN 0-8248-1482-7. Läst 4 december 2013 
  3. ^ Slater, Peter (1977). Religion and Culture in Canada: Essays by Members of the Canadian Society. Wilfrid Laurier University Press. sid. 218-219. ISBN 0-919812-01-5. Läst 4 december 2013 
  4. ^ Fischer-Schreiber, Ingrid; Schuhmacher, Stephan; Woerner, Gert (1994). The Encyclopedia of Eastern Philosophy and Religion: Buddhism, Hinduism, Taoism, Zen. Boston : Shambhala. sid. 321. ISBN 0-87773-980-3. http://www.worldcat.org/title/encyclopedia-of-eastern-philosophy-and-religion-buddhism-hinduism-taoism-zen/oclc/30566776?referer=one_hit. Läst 4 december 2013 
  5. ^ ”Soto Zen Buddhist Association – startsida”. SZBA – Soto Zen Buddhist Association. http://szba.org/. Läst 4 december 2013. 
  6. ^ ”Svenska Sotozenföreningen – startsida”. Svenska Sotozenföreningen. http://www.soto-zen.se/. Läst 4 december 2013. 
  7. ^ Eihei Dogen. ”FUKANZAZENGI”. Berkley Zen Center. Arkiverad från originalet den 4 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140704153519/http://www.berkeleyzencenter.org/Texts/fukanzazengi.shtml. Läst 4 december 2013. 
  8. ^ Kapleau, Roshi Philip (1965, 1980). Zens tre pelare – undervisning, utövande, upplysning. Zen Center Inc. sid. 424. ISBN 91-85990-01-9 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]