Søren Bruun Bugge

Søren Bruun Bugge, född 1798 i Vanse (Lister och Mandals amt), död den 11 december 1886 i Kristiania^[1], var en norsk klassisk filolog, son till Peder Olivarius Bugge.

Bugge var 1820-33 lärare i latin (först som lektor, professor från 1825) vid universitetet i Kristiania och 1833-47 rektor vid samma stads katedralskola.

Bugge blev 1847, sedan han tagit teologisk ämbetsexamen, kyrkoherde i Gran på Hadeland; han blev också prost. År 1878 blev han emeritus och bosatte sig i Kristiania, där han dog.

Han var ansedd som en mycket skicklig latinare och författade bland annat en latinsk grammatika (1835), som någon tid allmänt användes vid de norska skolorna.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Bugge, 2. Sören Brun, 1904–1926.

Noter

^ Bugge, S. B. i Nordisk familjebok (första upplagans supplement, 1896)

[1] Bugge, S. B. i Nordisk familjebok (första upplagans supplement, 1896)

[1]