Södermanlands runinskrifter 115
Sö 115 | |
Runristning (runsten) | |
Land | Sverige |
---|---|
Landskap | Södermanland |
Län | Södermanland |
Kommun | Eskilstuna |
Socken | Stenkvista |
Koordinater | 59°18′43″N 16°31′53″Ö / 59.31190°N 16.53125°Ö |
Kulturmärkning | |
Fornlämning | |
- FMIS beteckn | Stenkvista 108 |
Tillkomsttid | Vikingatid |
Signum | Sö 115 |
Stil | Fp |
Information från FMIS. |
Sö 115 är en vikingatida runsten av gråsvart gnejsgranit i Kolunda, Stenkvista socken och Eskilstuna kommun i Södermanland.[1] Ett fragment återfanns 1989 vid plöjning, medan det fragment Brate fann senare har försvunnet.[1] Runstenen är 150 cm lång, 90 cm bred och 32 cm tjock. En runslinga kan skönjas på den vänstra kanten av stenen och tre på den högra. Runslingorna är hopkopplade i en figurslinga på den övre delen och avslutas med ett nedhängande ormhuvud. Ristningsytan är nött, men runtecknen är ändå ofta klart urskiljbara. Runhöjden är 10 - 12 cm. Ristningen överensstämmer med den tidigare saknade runstenen Sö 115.[2][3]
Inskriften
[redigera | redigera wikitext]Translitterering av runraden:
- [uiulfr :] auk : þu a[lfti-- : auk] þuoti : li[tu : rais... ... at : h]ultiu[i] foþur [: sin][1]
Normalisering till runsvenska:
- ViulfR ok þau Alfdi[s](?) ok Þrotti(?) letu ræis[a] ... at Holmdiarf(?), faður sinn.[1]
Översättning till nusvenska:
- Viulv och Älvdisa(?), de båda, och Trotte läto resa (stenen) efter Hol(m)därv(?), sin fader.[4]
Tolkningen av åtminstone två av namnen är mycket osäkra.[2]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] Samnordisk runtextdatabas, Sö 115 $, 2014
- ^ [a b] Snaedal, Thorgunn (30 november 1992). ”Runfynd 1989 och 1990 : Södermanland, Stenkvista socken, Kolunda”. Fornvännen. http://kulturarvsdata.se/raa/dokumentation/b167a855-e09f-4fee-8f3a-bd349227bc8d. Läst 27 mars 2015.
- ^ Fornminnesregistret: Stenkvista 108
- ^ Elias Wessén, Erik Brate, red (1924-1936). Sveriges runinskrifter. Bd 3, Södermanlands runinskrifter. Stockholm: KVHAA. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_sodermanland_b03_h01_text_2.pdf. Läst 27 mars 2015