Hoppa till innehållet

Rut Bryk

Från Wikipedia
Rut Bryk
Rut Bryk på 1950-talet.
Född18 oktober 1916[1][2][3]
Stockholm[3]
Död14 november 1999[2][3][4] (83 år)
Helsingfors[3]
BegravdSandudds begravningsplats
Medborgare iFinland[5]
Utbildad vidAalto-universitetet
SysselsättningKeramiker, formgivare, textilkonstnär[6]
ArbetsgivareArabia (1942–1991)
MakeTapio Wirkkala[3]
BarnMaaria Wirkkala (f. 1954)
FöräldrarFelix Bryk
SläktingarPetri Bryk (syskon)
Utmärkelser
Pro Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden (1962)[3]
Statspriset i design (1974)[3]
Kommendör av Arts et Lettres-orden (1980)[3]
Riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden (1982)[3]
Hedersdoktor vid Helsingfors universitet (1994)[3]
Redigera Wikidata

Linnea Rut Bryk, född 18 oktober 1916 i Stockholm, död 14 november 1999 i Helsingfors, var en finländsk keramiker, långvarigt knuten till porslinsfabriken Arabia. Hon räknas som en central gestalt inom Finlands moderna konstindustri. Hon var gift med en annan betydande formgivare, Tapio Wirkkala.

Karriär

[redigera | redigera wikitext]

Rut Bryk föddes i Stockholm och tillbringade sin barndom i Karelen.[7] Hon ville inledningsvis läsa till arkitekt men avråddes av sin familj som menade att detta yrke var olämpligt för en kvinna.[8] Istället utbildade hon sig 1936–1939 till grafiker vid Centralskolan för konstflit i Helsingfors innan hon 1942 på inbjudan av Kurt Ekholm[9] anställdes vid Arabias konstavdelning.

Hennes verksamhet som konstnär och formgivare kan tydligt delas in i två perioder.[10] I hennes tidiga produktion finns figurativa avbildningar av människor och djur, utförda i glasyrmålning och skrapning på fajans, en teknik hon lärt sig av Birger Kaipiainen[8] med vilken hon delade rum vid Arabia[11]. Andra förekommande motiv är vardagens händelser och föremål, växter och fjärilar samt bibliska berättelser.[10] Utmärkande för denna period i hennes skapande är en målerisk, naiv stil som visar likheter med Kaipiainens.[11]

Bryks konstnärskap tog en ny vändning på 1970-talet då hon började arbeta med reliefer.[8] Hon blev känd för sina abstrakta, skulpturliknande väggreliefer i keramik, uppbyggda av tusentals plattor.[9] I hennes verk märks en medveten användning av färg[9] samt det återkommande stadsmotivet.

Bland hennes inspirationskällor kan nämnas exotiska resor, exempelvis till Indien, samt verk av Henri Matisse och Victor Vasarely.[12]

Hon var dessutom verksam inom andra designområden än keramik, såsom textil, inklusive kyrkotextilier, tryck och rya. För Vasa bomullsfabrik formgav hon på 1960-talet tygserien Seita, som anses vara en klassiker inom finsk textildesign.[9] Från början av 1960-talet samarbetade hon även med maken Tapio Wirkkala på Rosenthal där hon skapade de dekorativa mönster som prydde hans porslinsföremål.[9] För Pihlgren & Ritola ritade hon tapeter.[8]

Hon avslutade sitt samarbete med Arabia 1991.

Större verk

[redigera | redigera wikitext]
  • 1960 – Dukat bord (finska: Katettu pöytä), Rosenthals fabrik i tyska Selb. Den 3 x 5 meter stora reliefen är Bryks första monumentalverk. Motivet är fabrikens produkter och en del av reliefen är uppbyggd av mängder av små geometriska kakelplattor – ett tidigt exempel på den teknik som skulle bli utmärkande för hennes konstnärskap.[10]
  • 1962 – Spis (finska: Takka), Finlands Bank, Helsingfors.[10]
  • 1967 – Åskmoln (finska: Ukkospilviä), M/S Finlandia.[10]
  • 1971 – Getsemane, Sibbo begravningskapell.[10]
  • 1975 – Staden i sol (finska: Kaupunki auringossa), Helsingfors stadshus. Reliefen föreställer en stiliserad kartbild över staden.[13]
  • 1982 – Stad vid vatten (finska: Kaupunki veden äärellä), Volvos huvudkontor, Vanda.[10]
  • 1984 – Vårens ankomst till Norden (finska: Kevään tulo pohjoiseen), Finlands ambassad i New Delhi. Reliefen är 23 kvadratmeter stor och inspirerad av Lappland.[8]
  • 1991 – Isströmmen (finska: Jäävirta), finska presidentens tjänstebostad Talludden. Det är Bryks sista verk, och har formen av en skärm som avskiljer den offentliga delen av residenset från den privata.[8] Reliefen är 3,7 meter hög och över 30 kvadratmeter stor och består av sju paneler med var sitt tema med ett gemensamt motiv – vårens ankomst i den lappländska fjällvärlden. Verket tog tre år att färdigställa.[14]

Utställningar och representation

[redigera | redigera wikitext]

Rut Bryk hade ett flertal utställningar i Helsingfors. Hon ställde även ut på Kunstnernes Hus i Oslo 1952, Smithsonian Institution i Washington, D.C. 1956 (tillsammans med maken), Malmö museum 1965, Amos Andersons konstmuseum 1986 och Rovaniemi konstmuseum 1987.[9]

Hon är representerad på ett flertal museer både i Finland och utomlands, däribland Designmuseet i Helsingfors, Helsingfors konstmuseum, Sara Hildéns konstmuseum i Tammerfors, Röhsska museet[källa behövs] i Göteborg, Nationalmuseum[15] i Stockholm,[16] Amsterdams stadsmuseum och Victoria and Albert Museum[17] i London.[9]

Sedan 2003 förvaltas Tapio Wirkkalas och Rut Bryks konstnärliga arv av Stiftelsen Tapio Wirkkala Rut Bryk. Stiftelsen har deponerat över tvåtusen föremål i Esbo moderna konstmuseum. Ett urval av dessa ingår i museets permanenta utställning.[18] År 2016, då Bryk skulle ha fyllt hundra år, anordnade museet jubileumsutställningen Rut Bryk / Den magiska lådan med konsthistorikern Harri Kalha som kurator och under beskydd av Finlands presidents maka Jenni Haukio.[19] Utställningen omfattade inemot 200 verk samt fotografier och filmer om Bryks arbete.[20]

Familj

[redigera | redigera wikitext]

Rut Bryk var dotter till entomologen Felix Bryk och dennes första hustru Aino Mäkinen.[21] År 1945 gifte hon sig med formgivaren Tapio Wirkkala. Makarna är begravda på Konstnärsbacken på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[22] Deras son Sami Wirkkala är inredningsarkitekt och dotter Maaria Wirkkala konstnär.

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ KulturNav, KulturNav-ID: 4ba95305-769f-479f-aafc-44caf57ec4ec, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Artnet, Artnet konstnärs-ID: rut-bryk, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e f g h i j] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 4803, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ RKDartists, RKDartists-ID: 246898, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ RKDartists, RKDartists-ID: 246898, läst: 18 november 2021.[källa från Wikidata]
  6. ^ RKDartists-ID: 246898, läs online, läst: 4 oktober 2023.[källa från Wikidata]
  7. ^ Maunula, Leena. ”Rut Bryk”. Helsingin Sanomat. http://www.hs.fi/muistot/Rut+Bryk/a1364355519900. Läst 8 juni 2014. 
  8. ^ [a b c d e f] Nolgren, Sandra (2007). ”Finska rutor”. Form: Svenska slöjdföreningens tidskrift (Stockholm: Svenska slöjdföreningen): sid. 52-59.  Libris 8257613
  9. ^ [a b c d e f g h i j k] Pendergast Sara, red (1997). Contemporary Designers. Contemporary arts series (3. ed.). Detroit: St. James Press. sid. 110-111. Libris 6332703. ISBN 1-55862-184-9 
  10. ^ [a b c d e f g h i] Pallasmaa, Juhani, red (1986). Rut Bryk: Amos Andersons konstmuseum 27.9.1986-1.11.1986 : konstmuseet i Rovaniemi 14.12.1986-1.2.1987. Helsingfors: Amos Andersons konstmuseum. Libris 8034456. ISBN 951-95408-2-2 
  11. ^ [a b c d] Hellman Åsa, Mickwitz Peter, red (2006). Keramikkonsten i Finland. Helsingfors: Söderström. sid. 134. Libris 10280839. ISBN 951-52-2384-9 
  12. ^ Houseley Laura, Ahtisaari Marko, Smith Christian, red (2014). Out of the blue: the essence and ambition of Finnish design. Berlin: Gestalten. sid. 104. Libris 16413081. ISBN 9783899554571 
  13. ^ ”Kaupungintalon taideteokset”. Helsingfors stad. 12 mars 2013. Arkiverad från originalet den 14 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120314182127/http://www.virka.fi/fi/galleria/kaupungintalo/kaupungintalon-taideteokset. Läst 11 juni 2014. 
  14. ^ Pallasmaa, Ullamaria (1991). ”Ice Flow”. Form Function Finland 3: sid. 30-32. ISSN 0358-8904.  Libris 3695359
  15. ^ ”Nationalmuseum - Rut Bryk”. emp-web-84.zetcom.ch. http://emp-web-84.zetcom.ch/eMP/eMuseumPlus?service=ExternalInterface&module=artist&objectId=4134&viewType=detailView. Läst 18 juli 2021. 
  16. ^ ”Rut Bryk”. Samlingarna online. Nationalmuseum. http://emp-web-22.zetcom.ch/eMuseumPlus?service=ExternalInterface&module=artist&objectId=4134&viewType=detailView. Läst 9 juni 2014. 
  17. ^ Museum, Victoria and Albert. ”Panel | Bryk, Rut | V&A Explore The Collections” (på engelska). Victoria and Albert Museum: Explore the Collections. https://collections.vam.ac.uk/item/O167797. Läst 18 juli 2021. 
  18. ^ ”Stiftelsen Tapio Wirkkala Rut Bryks samling”. Esbo moderna konstmuseum. Arkiverad från originalet den 14 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140714165324/http://www.emma.museum/sv/kokoelmat/tapio-wirkkala-rut-bryk. Läst 9 juni 2014. 
  19. ^ ”Rut Bryk / Den magiska lådan”. EMMA – Esbo moderna konstmuseum. Arkiverad från originalet den 22 juli 2016. https://web.archive.org/web/20160722161119/http://www.emma.museum/sv/utstallningar/rutbryk. Läst 29 juli 2016. 
  20. ^ Granbacka, Camilla (21 maj 2016). ”Från intim naivism till abstrakt form”. HBL. https://www.hbl.fi/artikel/fran-intim-naivism-till-abstrakt-form-2/. Läst 17 december 2016. 
  21. ^ ”Wirkkala, Tapio” (på finska). Kuka kukin oli: henkilötietoja 1900-luvulla kuolleista julkisuuden suomalaisista. Helsingfors: Otava. 1961. Libris 866942. https://fi.wikisource.org/wiki/Kuka_kukin_oli:_V#vi 
  22. ^ ”Hietaniemen hautausmaan kaikki merkkihenkilöt” (pdf). Helsingfors församlingar. http://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/62ELBlXoU/Hietaniemen_kaikki_julkkikset_07.pdf. Läst 8 juni 2014. 
  23. ^ [a b] Nokela, Leena, red (2001) (på finska). Vanhojen tavaroiden aarrekirja. Helsingfors: Otava. sid. 277. Libris 12166102. ISBN 951-1-17784-2 

Litteratur

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]


Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Rut_Bryk&oldid=49455676”