Rune Eriksson (ingenjör)
Erik Arvid Rune Eriksson, född 10 oktober 1917 i Mora församling, Kopparbergs län, död 25 januari 1977 i Älvsborgs församling i Göteborgs och Bohus län[1], var en svensk väg- och vattenbyggnadsingenjör.
Efter examen från Kungliga Tekniska högskolan 1943 blev Eriksson teknologie licentiat 1948 och var docent i arbetslära vid Skogshögskolan 1955–1963, chef för Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens rationaliseringsavdelning 1958–1963 och professor i vägbyggnad vid Chalmers tekniska högskola från 1963.
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- Medens friktion mot snö och is (1949)
- Asfalters deformation och hållfasthet vid långsam och snabb belastning (1951)
- Hyvelblandningsförsök med vidhäftningsmedel vid Aneby 1952 (1954)
- Dragprov på sandasfalt (1954)
- Provvägen Hälsingborg-Viken-Höganäs efter 20 år (tillsammans med Sten Hallberg, 1955)
- Studier av snabba redskapsrörelser (1957)
- Friktions- och deformationsegenskaper hos is och snö (1957)
- Produktionsplanering och produktionsreglering vid vägbyggande I (1969)
- Orienterande studier av teknisk informationsbehandling vid vägprojektering (1969)
- Vägbyggnad (I–II, 1974–1975)
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Eriksson, E A Rune i Vem är det 1977
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sveriges dödbok 1901–2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris 17007456. ISBN 9789187676642