Rullband (ljudmedium)
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Rullband (på engelska reel to reel tape) är analoga magnetband som används i studio och förut även i hemmamiljö för att spela in ljud som tal och musik.
Rullband användes i hemmamiljö under 1950-talet fram till början av 1970-talet då kassettbanden fick genomslag.
I studio har de analoga rullbanden till stor del ersatts av digitala inspelningsvarianter, men vissa studior spelar fortfarande in på rullband. Rullbandens nackdelar är att de är mekaniskt känsliga, klumpiga och slits snabbt. Band kan trasslas in i maskineriet. Jämfört med digital inspelning är inspelning på rullband dyrt.
Fördelar med rullband kan vara att musikerna idag vill ha en annan inspelningsprocess än att spela in med en DAW. Men framförallt ger analogt rullband ett säreget ljud, en tjockare analog klang som kan anses vara eftersträvansvärd.[1]
Typer
[redigera | redigera wikitext]Bredden på rullbanden anges alltid i tum där det finns fyra olika bredder som standard: kvarttum (1/4"), halvtum (1/2"), entum (1") och tvåtum (2"). Tonhuvudet på rullbandspelaren fördelar sedan denna bandbredd in i ljudkanaler.
Då rullband användes i hemmamiljö var kvarttumsband standard. Masteringsbandare använder ofta kvarttumsband, men i vissa fall används halvtumsband. Vid studioinspelningar behövs ofta många ljudkanaler; tvåtumsband kan då användas med upp till 24 kanaler.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Rullband (ljudmedium).
- Recording the Masters
- ATR Magnetics
Källor
[redigera | redigera wikitext]
|