Royal Ordnance L7
| Royal Ordnance L7 | |
|---|---|
_6.jpg) Centurion Mark 10 | |
| Typ | Stridsvagnskanon Högtryckskanon |
| Ursprungsplats |  Storbritannien
|
| Tjänstehistoria | |
| I tjänst | 1959–idag |
| Produktionshistoria | |
| Konstruktör | Royal Ordnance Factory |
| Specifikationer | |
| Vikt | ca 1,3 ton |
| Längd | ca 5,9 m |
| Piplängd | L/52 (5,46 m) |
| Patron/Laddning | 105 × 617 mm R |
| Kaliber | 105 mm |
| Mekanism | Kilmekanism |
| Bakladdning | Horisontalkil |
| Utgångshastighet | runt 650–750 m/s (spränggranat) runt 1400–1500 (pansarrojektil) |
| Effektiv räckvidd | ca 4,000 m |
Royal Ordnance L7 är en stridsvagnskanon i kaliber 10,5 cm som ursprungligen utvecklades i Storbritannien under 1950-talet. Det är en av världens mest framgångsrika stridsvagnskanoner och har i stort sett använts över hela världen i någon form. Den har licenstillverkats och vidareutvecklats av bland annat USA (som M68), Tyskland, Japan och Kina med mera och dess ammunition, 105 × 617 mm R, fortsätter att se vidare bruk i modernare konstruktioner, såsom USA:s nya stridsvagnskanon M35.
Vapnet utvecklades ursprungligen för den brittiska stridsvagnen Centurion Mark 9 och 10 under 1950-talet och valdes snabbt som
Kända vagnar med vapnet (urval)
[redigera | redigera wikitext]- 1959
– Centurion - 1959
– M60 Patton (amerikansk vidareutvecklad pjäs: M68) - 1965 – Vickers MBT
- 1965
– Leopard 1 - 1965
– Panzer 61 - 1967
– stridsvagn 103 (svenskutvecklad pjäs: Bofors L74, kamrad för samma 105 × 617 mm R) - 1971 – Panzer 68
- 1975
– Stridsvagn Typ 74 - 1980 – M1 Abrams (första varianterna M1 och IPM1 etc, amerikansk vidareutvecklad pjäs: M68)
- 1983
– TAM (Tanque Argentino Mediano) - 1987
– K1 (amerikansk vidareutvecklad pjäs: M68)
Vidareutvecklingar / andra 105 × 617 mm R pjäser
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 21 november 2024.