Rostsmalbi
| Rostsmalbi Status i världen: Nära hotad[1] Status i Sverige: Starkt hotad[3] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Smalbin Lasioglossum |
| Undersläkte | Lasioglossum sensu stricto[2] |
| Art | Rostsmalbi Lasioglossum xanthopus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lasioglossum xanthopus | |
| Auktor | (Kirby, 1802) |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Rostsmalbi (Lasioglossum xanthopus) är en biart som först beskrevs av Kirby 1802.[4][5] Rostsmalbi ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[4][5] Inga underarter finns listade.[6]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Ett slankt bi med avlångt huvud och svart grundfärg. Antennerna är helsvarta hos honan, svarta med gul undersida hos hanen. Clypeus (munskölden)[a] har gul spets hos hanen. Vingbaserna är gula, pälsen på mellankroppen är rödbrun, och bakkroppen har tydliga, vita bakkanter på tergiterna[b] 2 till 4. Bakskenbenen och -tarserna[c] är orange hos honan, klargula hos hanen. Arten är stor för att vara ett smalbi, kroppslängden uppgår till omkring 12 mm hos honan, mellan 11 och 12 mm hos hanen. Längden och den färgglada hårigheten gör att arten mer ser ut som ett sandbi.[7]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Rostsmalbiet finns på habitat som sandiga kustbranter (som backafall), ängar och annan gräsmark rik på blommande växter[7], gärna på kalkgrund, och på klippor[1]. I undantagsfall kan det besöka åkerrenar[1].
Vad gäller näringen är arten polylektisk, det vill säga en generalist som hämtar pollen från många olika sorters blommor. Bland de vanligare familjerna finns korgblommiga växter (som klintsläktet, maskrosor och prästkrage), strävbladiga växter (som blåeld), korsblommiga växter (som raps), klockväxter (som blåklockor), kransblommiga växter (som jordreva), rosväxter (som björnbär och slån), nejlikväxter (som strandglim), ärtväxter (som klöversläktet) samt ranunkelväxter (som svalört). Hanar hämtar gärna nektar från klintsläktet och väddväxter (som åkervädd).[7][1] I Nordeuropa är flygtiderna påtagligt olika mellan könen: Honorna flyger mellan april och augusti, medan hanarnas flygtid varar mellan augusti och mitten av oktober.[8] Längre söderut är det dock vanligt att troligtvis övervintrande hanar visar sig redan på våren.[1][7]
Fortplantning
[redigera | redigera wikitext]Artens bon anläggs vanligtvis isolerat (det vill säga inte tillsammans med andra bon av samma art, som annars ofta är vanligt bland vägbin) och arten antas vara solitär, alltså icke eusocial (samhällsbildande).[8]
I Höga Atlas i Marocko upptäcktes i april 1993 två individer, en hane och en hona, i ett bergspass på 2 100 meters höjd. Då marken på dessa höjder är snötäckt tidigare under våren, antas det att inte bara honan övervintrar för att gräva ut sina larvbon på våren, vilket är vanligt bland både smalbin och många andra vildbin, utan att även hanen övervintrar.[8] Det är vanligt att se båda könen flyga tillsammans både i Nordafrika[1] och Sydeuropa[7]. Även i Mellaneuropa kan i undantagsfall hanar observeras redan på våren.[7] Bona angrips ibland av blodbiet taggblodbi (Sphecodes spinulosus) och troligtvis även ängsblodbi (Sphecodes monilicornis), vilkas larver lever på det insamlade matförrådet efter det att blodbihonan förstört värdägget eller dödat värdlarven.[8]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Arten förekommer i Europa och Nordafrika från Marocko över Spanien, Frankrike, Italien, den grekiska övärlden och Turkiet till England, Mellaneuropa och södra Sverige,[1] samt i Asien till Israel, Pakistan och Mongoliet.[8]
I Sverige förekommer arten mycket sällsynt i Skåne, närmare bestämt på Österlen och längst västkusten. Mellan 2000 och 2020 har den påträffats på sex lokaler.[3]
Status
[redigera | redigera wikitext]Globalt är arten rödlistad som nära hotad ("NT") av IUCN. Som främsta hotet listas den ökade användningen av kamikalier för gödsling och ogräsbekämpning som anses minska de tillgängliga värdväxterna för arten.[1]
Arten är även rödlistad som starkt hotad ("EN") i Sverige. Främsta hoten är urbanisering och ökad kustbebyggelse samt igenväxning.[3]
Arten saknas i Finland.[9] Däremot finns arten i Danmark, där den är rödlistad som sårbar ("VU").[10]
Kommentarer
[redigera | redigera wikitext]- ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
- ^ Fötterna hos en insekt kallas tarser.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g h] Kemp, J.R., Michez, D., Nieto, A. & Pauly, A. 2013 Lasioglossum xanthopus . Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 31 januari 2023.
- ^ ”Lasioglossum xanthopus (Kirby, 1802)” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Lasioglossum+xanthopus&guide=Apoidea_species&cl=PL. Läst 2 oktober 2013.
- ^ [a b c] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Rostsmalbi Lasioglossum xanthopus”. Naturvård. Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/dufourea-xanthopus-102682. Läst 1 februari 2023.
- ^ [a b] ”Lasioglossum xanthopus (Kirby, 1802)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=759570#null. Läst 31 januari 2023.
- ^ [a b] de Jong, Y. (2016). ”Lasioglossum xanthopus (Kirby, 1802) | rostsmalbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. Arkiverad från originalet den 1 februari 2023. https://web.archive.org/web/20230201122026/https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/102682/details?lang=sv. Läst 31 januari 2023.
- ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (24 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/lasioglossum+xanthopus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b c d e f] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Rostsmalbi Lasioglossum xanthopus”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/102682. Läst 31 januari 2023.
- ^ [a b c d e] G R Else (Januari 2001). ”Lasioglossum xanthopus (Kirby, 1802)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php?q=bee/halictidae/lasioglossum-xanthopus. Läst 2 oktober 2013.
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”Smalbin – Lasioglossum”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204356. Läst 31 januari 2023.
- ^ ”Rustsmalbi” (på danska). Naturbasen - Danmarks nationale Artsportal. https://www.naturbasen.dk/art/28883/rustsmalbi.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|
Wikimedia Commons har media som rör Rostsmalbi.
Wikispecies har information om Lasioglossum xanthopus.
