Hoppa till innehållet

Rostgumpad sångare

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Rostgumpsångare)
Rostgumpad sångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSylvior
Sylviidae
SläkteCurruca
ArtRostgumpsångare
C. subcoerulea
Vetenskapligt namn
§ Curruca subcoerulea
Auktor(Vieillot, 1817
Synonymer
  • Parisoma subcaeruleum
  • Rostgumpssångare
  • Sylvia subcaerulea
  • Sylvia subcoerulea

Rostgumpad sångare[2] (Curruca subcoerulea) är en fågel i familjen sylvior inom ordningen tättingar som är vanligt förekommande i södra Afrika.[3]

Rostgumpad sångare är en 14-15 centimeter lång fågel med gråbrun ovansida och grå undersida bortsett från den lysande kastanjefärgade undergumpen som givit arten dess namn. Strupen är mörkstreckad, stjärten svart med vitt ändband och runt det grå ögat syns en vit ögonring. Benen är svarta. Den liknande karroosångaren är blekare och har mer vitt i stjärten.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Rostgumpad sångare delas in i fyra underarter med följande utbredning:[5]

Släktestillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades den i släktet Parisoma och behandlades som en medlem av familjen timalior. Genetiska studier visar dock att den är en del av sylviorna.[6] Där placerades den initialt i släktet Sylvia. Enligt studier från 2019[7] består dock Sylvia av två klader som skildes åt för hela 15 miljoner år sedan. Dessa delas allt oftare upp i två skilda släkten, varvid rostgumpad sångare förs till Curruca.[3][5]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Arten påträffas i fynbos, buskmarker och torra floddalar. Den häckar monogamt och formar par för livet. Det skålfornade boet placeras lågt i vegetationen. Den ses ensam eller i par när den rör sig genom vegetationen på jakt efter insekter och andra små ryggradslösa djur.[4]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som relativt vanlig och vida spridd i rätt miljö.[8]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Curruca subcoerulea . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 20 december 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi :  10.14344/IOC.ML.10.2.
  4. ^ [a b] Ian Sinclair, Phil Hockey and Warwick Tarboton, SASOL Birds of Southern Africa (Struik 2002) ISBN 1-86872-721-1
  5. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  6. ^ Voelker, G., and J.E. Light (2011), Palaeoclimatic events, dispersal and migratory losses along the Afro-European axis as drivers of biogeographic distribution in Sylvia warblers, BMC Evol. Biol. 11:63.
  7. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
  8. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]