Riksmötet 1983/1984
 Riksmötet 1983/1984 | |||
| Talmän | |||
|---|---|---|---|
| Riksdagens talman | Ingemund Bengtsson (S) | ||
| Första vice talman | Ingegerd Troedsson (M) | ||
| Andra vice talman | Anders Dahlgren (C) | ||
| Tredje vice talman | Karl Erik Eriksson (FP) | ||
| Ledamöter | |||
| Antal ledamöter | 349 (Lista) | ||
 | |||
| Politiska grupper | Partier: | ||
| Riksmötets varaktighet | |||
| 4 oktober 1983–8 juni 1984 (248 dagar) | |||
| |||
| Redigera Wikidata | |||
Riksmötet 1983/84 var Sveriges riksdags verksamhetsår 1983–1984. Det pågick från riksmötets öppnande den 4 oktober 1983 till riksmötets avslutning den 8 juni 1984.
Riksdagens talman under riksmötet 1983/84 var Ingemund Bengtsson (S).
Förlopp
[redigera | redigera wikitext]När riksmötet inleddes den 4 oktober 1983 flyttade man tillbaka till de tidigare lokalerna på Helgeandsholmen, efter 12 år i Stockholms kulturhus. Samma dag protesterade 75 000 personer utanför riksmötet mot politikernas planer på att införa löntagarfonder, vilket blev startskottet för 4 oktober-rörelsen.[1] Den 20–21 december 1983 togs beslutet att införa löntagarfonder.[2]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Knut-Göran Källberg (23 februari 2016). ”Olof Palme” (på svenska). Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/longread/olof-palme--politiken-passionen-personen/. Läst 8 december 2022.
- ^ Adam Cuibe (26 november 2017). ”Löntagarfonderna”. Linköpings universitet. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1117003/FULLTEXT01.pdf. Läst 24 maj 2023.
