Rhinolophus trifoliatus
| Rhinolophus trifoliatus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Hästskonäsor Rhinolophidae |
| Släkte | Rhinolophus |
| Art | Rhinolophus trifoliatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Rhinolophus trifoliatus | |
| Auktor | Temminck, 1834 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Rhinolophus trifoliatus[2][3] är en fladdermusart som beskrevs av Coenraad Jacob Temminck 1834. Rhinolophus trifoliatus ingår i släktet Rhinolophus och familjen hästskonäsor.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan, delvis med ett hästskoliknande utseende. Hos denna art är hudflikarna gula. Dessa brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation.[6] Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte via munnen.[7] Även de stora öronen är ofta gula. Kroppen är i övrigt täckt med gråspräckligt gråbrun päls, och vingarna är rödbruna.[8] Arten är liten; kroppslängden är mellan 5 och 6,4 cm, ej inräknat den 3 till 4,4 cm långa svansen, underarmslängden (som styr vingbredden) är 4 till 5,7 cm, och vikten varierar mellan 8 och 20 g.[9]
Underarter
[redigera | redigera wikitext]Catalogue of Life samt Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan fyra underarter:[4][2]
- Rhinolophus trifoliatus trifoliatus Temminck, 1834
- Rhinolophus trifoliatus edax K. Andersen, 1918
- Rhinolophus trifoliatus niasensis K. Andersen, 1906
- Rhinolophus trifoliatus solitarius K. Andersen, 1905
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Arten förekommer på Malackahalvön, över Thailand till södra Myanmar samt på Sumatra och Borneo. Flera mindre populationer hittas på andra öar i regionen. Den är dessutom påträffad i sydvästra Kina, i provinsen Guizhou.[1]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Fladdermusen vistas framför allt i låglandet, mera sällan i bergstrakter, upp till 1 800 meter över havet.[1] Habitatet utgörs främst av fuktiga skogar, både urskog, kulturskog och mangroveskogar.[8] Individerna söker ensamma daglega hängande från grenar och lianer på låg höjd (mindre än 3 m)[8], eller under palmblad eller andra stora blad i skogens undervegetation.[1] Arten har vanligen flera sovplatser inom sitt revir, som den regelbundet skiftar mellan.[8]
Rhinolophus trifoliatus är en långsam men skicklig flygare. Den söker främst sina byten, flygande insekter, genom att hänga från någon lämplig gren. När den upptäcker något byte med hjälp av ekolokalisation, sveper den ner och tar det.[8]
Arten parar sig året runt, men de flesta födslarna äger rum i början av året.[6] Honan får en unge, som hon diar i flera månader innan ungen klarar av att flyga och själv fånga insekter.[9]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] Hutson, A.M., Kingston, T., Francis, C., Molur, S. & Srinivasulu, C. 2008 Rhinolophus trifoliatus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 19 augusti 2016.
- ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Rhinolophus trifoliatus
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Flann C., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+trifoliatus/match/1. Läst 19 augusti 2016.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b] Quentin Phillipps och Karen Phillipps (2016) (på engelska). Phillipps' Field Guide to the Mammals of Borneo and Their Ecology: Sabah, Sarawak, Brunei, and Kalimantan. Princeton University Press. sid. 102. ISBN 978 0 691 16941 5. https://books.google.se/books?id=0SxzCwAAQBAJ&pg=PA102&lpg=PA102&dq=Rhinolophus+trifoliatus&source=bl&ots=tJLFg0t9ne&sig=VzvTm_VMy-ydfrItxKb9fSUEuRg&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwjvwZrKu_PNAhUnYJoKHRS_BrQ4ChDoAQggMAE#v=onepage&q=Rhinolophus%20trifoliatus&f=false
- ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 223. ISBN 91-1-864142-3
- ^ [a b c d e] Nick Baker (2016). ”Trefoil Horseshoe Bat”. Ecology Asia. http://www.ecologyasia.com/verts/bats/trefoil-horseshoe_bat.htm. Läst 19 augusti 2016.
- ^ [a b] ”Trefoil horseshoe bat (Rhinolophus trifoliatus)” (på engelska). Wildscreen ARKive. Arkiverad från originalet den 15 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110815105821/http://www.arkive.org/trefoil-horseshoe-bat/rhinolophus-trifoliatus/. Läst 19 augusti 2016.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Rhinolophus trifoliatus.
Wikispecies har information om Rhinolophus trifoliatus.
|