Hoppa till innehållet

Rhinolophus coelophyllus

Från Wikipedia
Rhinolophus coelophyllus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljRhinolophidae
SläkteHästskonäsor
Rhinolophus
ArtRhinolophus coelophyllus
Vetenskapligt namn
§ Rhinolophus coelophyllus
AuktorPeters, 1867
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Rhinolophus coelophyllus[2][3] är en fladdermusart som beskrevs av Peters 1867. Den ingår i släktet hästskonäsor, och familjen Rhinolophidae.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig, och inga kända hot har listats.[1]

Två former med olika utseende på näsans hudflikar har tidigare angivits av arten, och vissa auktoriteter har betraktat dem som olika underarter.[6] Numera har man frångått den indelningen, som tros bero på förväxling med den närstående arten Rhinolophus shameli;[1] inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan. Flikarna brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte som annars via munnen.[7] Hos denna art är lansetten, den övre, smala delen av hudflikarna, kort och beklädd med långa hår. Pälsen är mellanbrun på ovansidan och gråbrunvit på buken. Det finns dock färgformer som går mer i dunkelt orange till rödaktigt. Underarmslängden är 4 till 4,5 cm, öronlängden 1,8 till 1,9 cm, nästan lika långa som huvudet, och vikten varierar mellan 6 och 9 g. Ekolokalisationslätet har en frekvens på 83 till 84 kHz hos hanarna, 86 kHz hos honorna.[8]

Arten lever i Thailand och i angränsande regioner av Laos, Malaysia och Myanmar.[1]

Rhinolophus coelophyllus vistas i lövfällande och i städsegröna skogar[1], från låglänta områden till mera kuperade[8]. Den anses inte vara särskilt talrik med undantag för Thailand, där en påträffad, lokal population har beräknats till 1 000 individer.[1] Arten har konstaterats använda kalkstensgrottor som sovplatser, där flera hundra individer kan samlas.[8]

  1. ^ [a b c d e f] Bates, P., Bumrungsri, S. & Csorba, G. 2008 Rhinolophus coelophyllus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 28 september 2016.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Rhinolophus coelophyllus
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+coelophyllus/match/1. Läst 29 september 2016. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ G. H. H. Tate (1943). ”Results of the Archbold Expeditions. No. 49 Further Notes on the Rhinolophus philippinensis group (Chiroptera)” (PDF, 785 kB). American Museum Novitates (American Museum of Natural History) (1219): sid. 2–3. http://digitallibrary.amnh.org/bitstream/handle/2246/3725/N1219.pdf?sequence=1. 
  7. ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 223. ISBN 91-1-864142-3 
  8. ^ [a b c] Charles M. Francis och Priscilla Barrett (2008) (på engelska). A Field Guide to the Mammals of South-East Asia. New Holland Publishers. sid. 212. ISBN 978 1 84537 735 9. https://books.google.se/books?id=zWeS8A6nunIC&pg=PA48&lpg=PA48&dq=%22Rhinolophus+coelophyllus%22&source=bl&ots=ekWCkUnz1z&sig=lNgjAuljPy_Df3Lh_NjvrNgRdm8&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwi_o4G4gLPPAhXH1iwKHVJdBRAQ6AEIZzAO. Läst 29 september 2016 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]