Rhinolophus capensis

	Rhinolophus capensis; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Däggdjur; Mammalia
Infraklass	Högre däggdjur; Eutheria
Ordning	Fladdermöss; Chiroptera
Familj	Rhinolophidae
Släkte	Hästskonäsor; Rhinolophus
Art	Rhinolophus capensis
Vetenskapligt namn
	§ Rhinolophus capensis
Auktor	Lichtenstein, 1823
Utbredning
	Utbredningsområde
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Rhinolophus capensis^[2]^[3] är en fladdermusart som beskrevs av Lichtenstein 1823. Den ingår i släktet hästskonäsor och familjen Rhinolophidae.^[4]^[5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.^[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.^[4]

Beskrivning

Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan. Flikarna brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte som annars via munnen.^[6]

Pälsen är mörkbrun till ljusbrun med krämfärgade hårrötter på ovansidan, medan undersidan är ljust brungrå^[7] och vingarna mörkbruna. Vingbredden är 4,7 till 5,2 cm, underarmen 4,8 till 5,2 cm lång^[8], kroppslängden mellan 8,4 och 9 cm inklusive den 2,4 till 3,2 cm långa svansen samt vikten mellan 9,5 och 16 g.^[7]

Utbredning

Arten förekommer i södra Sydafrika.^[1]

Ekologi

Rhinolophus capensis lever i många olika habitat, bland annat fynbos, den artrika buskvegetationen i västra Sydafrika. Individerna söker daglega i grottor och övergivna gruvor eller tunnlar.^[7] Arten är sällskaplig och kan bilda kolonier med upp till flera tusen medlemmar.^[1] Det är inte ovanligt att den delar lokal med andra fladdermöss som Rhinolophus clivosus och Schreibers fladdermus (Miniopterus schreibersii), även om de olika arterna bildar skilda kolonier.^[7]

Aktivitet och föda

Som alla hästskonäsor är arten aktiv under de mörka delarna av dygnet, då de främst fångar fjärilar och skalbaggar. Bytet fångas främst med hjälp av ekolokalisation vars frekvens ligger mellan 81,9 och 85,5 kHz, men fladdermusen kan också sitta stilla i terrängen och fånga byten som råkar passera.^[7]

Fortplantning

Parningen sker under tidig vår, augusti till september, efter vinterdvalan. En enda unge föds i november till december.^[7]^[8] Ungen dias i 6 till 8 veckor, varefter den är självständig.^[8]

Källor

^ [a b c d] Jacobs, D., Cotterill, F.P.D. & Taylor, P.J. 2008 Rhinolophus capensis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 22 augusti 2016.
^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Rhinolophus capensis
^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Flann C., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+capensis/match/1. Läst 22 augusti 2016.
^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 223. ISBN 91-1-864142-3
^ [a b c d e f] Samantha Stoffberg (6 juni 2008). ”Rhinolophus capensis (Chiroptera: Rhinolophidae)” (på engelska) (PDF, 2,27 MB). Mammalian Species 810. The American Society of Mammalogists. http://www.science.smith.edu/msi/pdf/i1545-1410-810-1-1.pdf. Läst 22 augusti 2016.
^ [a b c] Matthew Ross (2007). ”Rhinolophus capensis Cape horseshoe bat” (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.org/accounts/Rhinolophus_capensis/. Läst 22 augusti 2016.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Rhinolophus capensis.
Bilder & media
Wikispecies har information om Rhinolophus capensis.
Artförteckning

[iucn-1] [a b c d] Jacobs, D., Cotterill, F.P.D. & Taylor, P.J. 2008 Rhinolophus capensis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 22 augusti 2016.

[col728-2] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Rhinolophus capensis

[col738-3] Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World

[COL-4] [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Flann C., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+capensis/match/1. Läst 22 augusti 2016.

[source-5] ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26

[CLDGK-6] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 223. ISBN 91-1-864142-3

[ASM-7] [a b c d e f] Samantha Stoffberg (6 juni 2008). ”Rhinolophus capensis (Chiroptera: Rhinolophidae)” (på engelska) (PDF, 2,27 MB). Mammalian Species 810. The American Society of Mammalogists. http://www.science.smith.edu/msi/pdf/i1545-1410-810-1-1.pdf. Läst 22 augusti 2016.

[ADW-8] [a b c] Matthew Ross (2007). ”Rhinolophus capensis Cape horseshoe bat” (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.org/accounts/Rhinolophus_capensis/. Läst 22 augusti 2016.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]