Rhinoceros (släkte)

	Rhinoceros
	Indisk pansarnoshörning
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Däggdjur; Mammalia
Infraklass	Högre däggdjur; Eutheria
Ordning	Uddatåiga hovdjur; Perissodactyla
Familj	Noshörningar; Rhinocerotidae
Släkte	Rhinoceros
Vetenskapligt namn
	§ Rhinoceros
Auktor	Linnaeus, 1758
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

För andra betydelser, se Rhinoceros.

Rhinoceros^[1] är ett släkte av däggdjur som ingår i familjen noshörningar.^[1]

Taxonomi

Nu levande arter enligt Catalogue of Life^[1] och Mammal Species of the World^[2]:

Javanoshörning (Rhinoceros sondaicus)
Indisk pansarnoshörning (Rhinoceros unicornis)

Dessutom blev minst två utdöda arter beskrivna^[3]:

Rhinoceros leptorhinus
Rhinoceros philippinensis

Utseende

Liksom andra noshörning har släktets arter en stor och robust kropp. Kännetecknande är ett horn på nosen, framtänder och hörntänder i underkäken. Hos honor av javanoshörning kan hornet vara en liten knöl eller det saknas helt. Indisk pansarnoshörning är med en vikt upp till 3 000 kg något större än javanoshörningen. I huden förekommer djupa hudveck och den mellanliggande huden kan uppfattas som stora pansarplåtar. Den övre läppen kan användas som gripverktyg när individen plockar blad från buskar och träd.^[4]

Ekologi

Exemplaren lever vanligen ensam. Mindre grupper är antingen en moder med sin kalv eller små ungkarlsflockar. Äldre hanar av indisk pansarnoshörning bildar revir som överlappar lite med andra hanars territorier. De centrala delarna försvaras däremot genom strider. Dessutom varierar revirets storlek beroende på årstid. Hos javanoshörning förekommer ingen överlappning mellan hanarnas revir. Honor av båda arter har inga fasta territorier. Dessa noshörningar kan vara aktiva på dagen och på natten.^[4]

Javanoshörning äter blad, kvistar och mindre grenar. Hos indisk pansarnoshörning ingår dessutom gräs och växter som tidvis står i vattnet i födan.^[4]

Källor

^ [a b c] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (31 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/rhinoceros/match/1. Läst 24 september 2012.
^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Rhinoceros” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
^ Rhinoceros, The Paleobiology Databas, läst 2016-02-18.
^ [a b c] E. Smith (2019). ”Asian one-horned rhinoceroses” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. https://animaldiversity.org/accounts/Rhinoceros/. Läst 22 maj 2021.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Rhinoceros.
Bilder & media
Wikispecies har information om Rhinoceros.
Artförteckning

[COL-1] [a b c] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (31 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/rhinoceros/match/1. Läst 24 september 2012.

[msw-2] Wilson & Reeder, red (2005). ”Rhinoceros” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4

[paleo-3] Rhinoceros, The Paleobiology Databas, läst 2016-02-18.

[ADW-4] [a b c] E. Smith (2019). ”Asian one-horned rhinoceroses” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. https://animaldiversity.org/accounts/Rhinoceros/. Läst 22 maj 2021.

[1]

[2]

[3]

[4]