Regeringen Persson
| Regeringen Persson Sveriges regering  | |
 | |
| Statschef | |
| Statschef | Carl XVI Gustaf |
| Tidsperiod | |
| Tillträde | 22 mars 1996 |
| Frånträde | 6 oktober 2006 |
| Ministrar och partier | |
| Statsminister | Göran Persson |
| Regeringsparti(er) | Sveriges socialdemokratiska arbetareparti |
| Status i parlamentet | minoritetsregering |
| Oppositionsparti(er) | Moderata samlingspartiet Folkpartiet liberalerna Kristdemokraterna Centerpartiet (från oktober 1998) |
| Oppositionsledare | Carl Bildt (M) (1996-1999) Bo Lundgren (M) (1999-2003) |
| Historik | |
| Val | 1998 2002 2006 |
| Senaste valet | 144 / 349
|
| Mandatperiod(er) | 1994–1998 1998–2002 2002–2006 |
| Företrädare | Carlsson III |
| Efterträdare | Reinfeldt |
Regeringen Persson var en ministär som tillträdde den 22 mars 1996 som Sveriges regering och avgick fredagen den 6 oktober 2006 klockan 12.00 (10 år och 198 dagar), då den efterträddes av Regeringen Reinfeldt. Sammanlagt satt regeringen i 3 825 dagar och leddes av Göran Persson.
Förutom statsministern själv var det endast Ulrica Messing, Leif Pagrotsky och Thomas Östros som fanns med i regeringen Persson hela tiden mellan 1996 och 2006. Från Perssons ursprungliga ministerlista fanns vid regeringens avgång 2006 även Ylva Johansson med i regeringen, men Johansson stod utanför regeringen mellan 1998 och 2004.
Statsråd
[redigera | redigera wikitext]I de fall där ett statsråd innehaft samma post även i den föregående Regeringen Carlsson III anges hela den sammanhängande tiden på posten i spalten "Tillträdde". * Statsminister eller departementschef
- ^ I och med regeringsombildningen den 21 oktober 2002, då Leif Pagrotsky lämnade utrikesdepartementet, övertog Jan O. Karlsson även samarbetet med Central- och Östeuropa. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929111728/http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/7073. Läst 23 juni 2010.
- ^ Kommunikationsdepartementet upphörde 31 december 1998 och departementets tidigare skötta ärenden överflyttades då till näringsdepartementet.
- ^ Utbildningsdepartementet hette från och med 1 januari 2005 Utbildnings- och kulturdepartementet, i och med att Kulturdepartementets tidigare ansvarsområde då överfördes till departementet.
- ^ Arbetsmarknadsdepartementet upphörde 31 december 1998 och departementets tidigare skötta ärenden överflyttades då till näringsdepartementet.
- ^ Civildepartementet bytte i halvårsskiftet 1996 namn till inrikesdepartementet och dess chefentitel ändrades då från civilminister till inrikesminister. Departementet upphörde 1998 och dess tidigare skötta ärenden överflyttades då till flera olika departement.
- ^ Kulturdepartementet upphörde 31 december 2004 och departementets ärenden överflyttades till Utbildnings- och kulturdepartementet.
- ^ Miljödepartementet hette från 1 november 2004 Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet.
- ^ Fram till regeringsombildningen 21 oktober 2004 var miljöministern departementschef, men efter ombildningen övertogs denna roll av samhällsbyggnadsministern.
Samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet
[redigera | redigera wikitext]Efter riksdagsvalet 1998 kom regeringen överens med Vänsterpartiet och Miljöpartiet att samarbeta. Den 5 oktober 1998 meddelade partierna i ett pressmeddelande att de skulle samarbeta på fem områden: ekonomi, sysselsättning, rättvis fördelning, jämställdhet och miljö. Samarbetet skulle komma att manifesteras såväl i riksdagen som genom gemensamma arbetsgrupper mellan partierna. Partierna hade enats om att tillsätta särskilda arbetsgrupper för att lägga konkreta förslag på sysselsättningsområdet.
Efter riksdagsvalet 2002 kom partierna överens om att fortsätta samarbetet ytterligare en mandatperiod.
Misstroendeomröstning 1998
[redigera | redigera wikitext]Efter statsministerns regeringsförklaring tisdagen den 6 oktober 1998 begärde Carl Bildt (m) ordet och framställde ett yrkande om misstroendeförklaring. Carl Bildt anförde följande:
- Låt mig därefter mera formellt säga att efter ett val, som innebär ett mycket betydande nederlag för regeringspartiet, bör statsministern avgå och bereda utrymme för en regeringsbildningsprocess under talmannens ledning. Så har icke skett.
Carl Bildt överlämnade också en skrivelse till talmannen av vilken det framgick att yrkandet biträddes av 35 moderata riksdagsledamöter.
Efter två bordläggningar företogs ärendet till avgörande torsdagen den 8 oktober 1998. Före omröstningen gjordes ett inlägg från vartdera av de sju riksdagspartierna.
- Sven Hulterström (s) menade att yrkandet inte skulle betraktas som någonting annat än en politisk demonstration. Vidare uttalade han: "Som alla vet tog statsministern redan på valnatten kontakt med ledarna för Miljöpartiet och Vänsterpartiet i syfte att bana väg för en handlingskraftig majoritet i riksdagen. De förhandlingar som därefter inleddes har resulterat i en uppgörelse om den ekonomiska politiken, sysselsättningspolitiken, fördelningspolitiken, jämställdhetspolitiken och miljöpolitiken."
- Gudrun Schyman (v) uttalade att det parlamentariska läget var klargjort genom den gemensamma kommuniké som Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna hade lämnat. Den visade med all önskvärd tydlighet att de tre partierna hade gått in i ett långsiktigt politiskt samarbete som skulle sträcka sig över hela mandatperioden på de angivna områdena.
- Göran Hägglund (kd) menade med hänvisning till den socialdemokratiska valförlusten att det rimliga hade varit att regeringspartiet låtit talmannen pröva förutsättningarna för ett regeringsunderlag med största möjliga bredd. "Respekten för parlamentarismens principer borde därför ha lett till en avskedsansökan från statsministern, även om konstitutionen inte uttryckligen kräver det." Emellertid hade det genom trepartiuppgörelsen visats att det fanns goda förutsättningar för ett långsiktigt samarbete mellan de tre partierna. Kristdemokraterna konstaterade således att det för närvarande förelåg majoritetsstöd för den sittande regeringen, varför partiet skulle avstå i omröstningen.
- Agne Hansson (c) framhöll att det inte fanns något formellt hinder för en regering att sitta kvar efter en valförlust. Vidare menade han att förhållandet liknande en omröstning om ett förslag från talmannen till regeringsbildare. Centerpartiets förhållningssätt var, liksom i tidigare liknande situationer, att avstå i omröstningen då regeringsbildningen bedömts vara i överensstämmelse med den parlamentariska situationen.
- Lars Leijonborg (fp) uttalade att det hade varit mest korrekt av statsministern att efter valet agera som Ola Ullsten 1979, alltså lämna in sin avskedsansökan och låta en ny regeringsbildning ske under talmannens ledning. Vidare menade Leijonborg att omröstningen kunde ses som ett slags omvänd statsministeromröstning. Folkpartiet skulle i enlighet med partiets praxis lägga ned sina röster med hänsyn till den uppgörelse som träffats mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Hållfastheten och trovärdigheten i uppgörelsen kunde visserligen ifrågasättas, men om de tre partierna själva ansåg sig utgöra en regeringsduglig majoritet, fick det tills vidare godtas.
- Marianne Samuelsson (mp) anförde att Miljöpartiet skulle rösta nej. Miljöpartiet hade tagit sitt parlamentariska ansvar efter valet genom att tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet diskutera fram ett budgetförslag. Enligt Samuelsson var inriktningen ett långsiktigt samarbete som förhoppningsvis skulle kunna räcka över mandatperioden.
I omröstningen röstade 82 ledamöter (m) för bifall till yrkandet om misstroendeförklaring, medan 186 ledamöter (s, v och mp) röstade för avslag. Avstod från att rösta gjorde 74 ledamöter (kd, c och fp).
Misstroendeomröstning 2002
[redigera | redigera wikitext]Den 30 september 2002 yrkade Moderaternas partiledare Bo Lundgren på misstroendeförklaring mot regeringen. Innan omröstningen den 2 oktober hävdade Lundgren att:
- Förra mandatperioden regerade Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet i enlighet med ett skriftligt upprättat avtal. Detta samarbete förklarades för avslutat i en gemensam debattartikel i december förra året. De uttalanden som efter valet gjordes av företrädare för Vänsterpartiet och Miljöpartiet visade att dessa partier inte var beredda att ovillkorligt stödja Socialdemokraterna. Tvärtom ställdes, och ställs, nya krav för ett fortsatt samarbete. I denna oklara situation borde Socialdemokraterna ha avgått och låtit grundlagens bestämmelser tillämpas.
- Bo Könberg (fp) förklarade att: "Låt mig tillägga att det alltmer befästa systemet med stödpartier utgör ett konstitutionellt problem. När partier som i riksdagen formellt behandlas som oppositionspartier, formellt helt saknar ansvar och heller inte är underkastade riksdagens kontrollmakt i praktiken ges ett stort inflytande på det löpande regeringsarbetet är detta inte problemfritt." Folkpartiet skulle därför rösta i enlighet med yrkandet.
- Göran Hägglund (kd) menade att dagens situation skilde sig från 1998, då Kristdemokraterna hade lagt ned rösterna: "På samma sätt som 1998 saknas i dag ett majoritetsparti. Det pågår förhandlingar mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, men eventuella resultat är i dag höljda i dunkel för riksdagen och dess ledamöter. Förhandlingarna är inte slutförda. Det finns någon form av uppgörelse, med för oss oklart innehåll, mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Men det finns i dag ingen uppgörelse mellan de tre partierna som presenterats för allmänheten eller för riksdagen av den art som fanns 1998 vare sig när det gäller formerna för samarbete eller dess tänkta innehåll." Kristdemokraterna skulle därför rösta för yrkandet.
- Agne Hansson (c) menade att en regering med automatik skulle avgå efter riksdagsval. Förtroendeomröstning var därför ett sätt att visa om regeringen hade stöd av en majoritet i riksdagen. Centerpartiet skulle därför rösta för yrkandet.
- Peter Eriksson (mp) menade att det bästa vore om regeringen bestod av partier som tillsammans hade en majoritet i riksdagen men att detta i nuvarande läge inte varit möjligt. Miljöpartiet hade nu ett avtal om samarbete med regeringen vad gäller den ekonomiska politiken och några sakområden och partiet skulle därför avstå från att delta i omröstningen.
Vid omröstningen yrkade 158 ledamöter för bifall (m, fp, kd, c) medan 174 ledamöter röstade för avslag (s, v).
Händelser 2006
[redigera | redigera wikitext]Utrikesminister Laila Freivalds meddelade den 21 mars 2006 sin avgång, sedan det framkommit att hon känt till att en tjänsteman vid Utrikesdepartementet (UD) tagit kontakt med webbhotell Levonline AB, som den 9 februari 2006 stängde ned en av Sverigedemokraternas webbplatser.[15] Detta var i samband med deras partitidning SD-Kuriren utlyst en teckningstävling och publicerat "den bästa karikatyren" av den islamiske profeten Muhammed på sin webbplats den 3 februari 2006.[16] UD:s agerande kritiserades bland annat av Publicistklubbens ordförande Stig Fredrikson som kallade det hela "oerhört anmärkningsvärt"[17] och sade att det "verkar som om yttrandefriheten får ge vika för utrikespolitiken".[17] Även pressombudsmannen Olle Stenholm var kritisk och jämförde händelsen med den svenska censurlagstiftningen under andra världskriget.[18] Folkpartiledaren Lars Leijonborg anmälde ärendet till riksdagens konstitutionsutskott, för att utreda om UD:s agerande inneburit brott mot tryckfrihetsförordningen.[19]
Politik
[redigera | redigera wikitext]Göran Perssons regeringar mellan 1994 och 2006 uppfyllde mellan 81 och 86 procent av sina vallöften, enligt Elin Naurins forskning.[20]
Kritik
[redigera | redigera wikitext]Regeringen Persson fick utstå mycket kritik för sitt agerande under Tsunamikatastrofen 2004.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] ”Statsminister Göran Persson presenterar ny regering”. Regeringskansliet. 21 oktober 2002. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929111728/http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/7073. Läst 23 juni 2010.
- ^ [a b c d e f g h] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929115807/http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/10191. Läst 5 oktober 2006.
- ^ http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/24589[död länk]
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 13 september 2005. https://web.archive.org/web/20050913193544/http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/32158. Läst 5 oktober 2006.
- ^ [a b] Statsrådsberedningen, Thomas Bodström blir ny justitieminister, pressmeddelande, 11 oktober 2000.
- ^ [a b c] Wiklander, Daniel (15 oktober 2002). ”Björn Rosengren avgår”. Sveriges Radio P1 - Dagens Eko. Arkiverad från originalet den 18 januari 2003. https://web.archive.org/web/20030118091501/http://www.sr.se/ekot/arkiv.asp?DagensDatum=2002-10-15&Artikel=134253.
- ^ [a b] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929104100/http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/7033. Läst 5 oktober 2006.
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929111616/http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/9967. Läst 5 oktober 2006.
- ^ [a b c d] http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/61039[död länk]
- ^ [a b] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929104505/http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/4621. Läst 5 oktober 2006.
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929111728/http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/7073. Läst 23 juni 2010.
- ^ [a b c d] ”Riksdagens protokoll 2004/05:1 Tisdagen den 14 september”. Sveriges Riksdag. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/riksdagens-protokoll-2004051-tisdagen-den-14_gs091/. Läst 25 oktober 2023.
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929120223/http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/7003. Läst 5 oktober 2006.
- ^ [a b c] http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/29558[död länk]
- ^ https://www.svd.se/a/573efdac-be65-371c-873b-80a7c11f001b/laila-freivalds-avgar
- ^ ”SD-Kuriren publicerar första Muhammedteckningen i Sverige”. Sverigedemokraterna. 3 februari 2006. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071025011622/http://www.sverigedemokraterna.net/index.php?action=fullnews&id=555. Läst 20 mars 2006.
- ^ [a b] ”Kritik mot stängning av nättidning”. Tidningarnas Telegrambyrå. 10 februari 2006. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_275273.svd.
- ^ Stenholm, Olle (12 februari 2006). ”Ett arv från 1940-talet”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/debatt/article353137.ab.
- ^ "Regeringens agerande vid stängning av hemsida" (anmäld av Lars Leijonborg (fp), 2006-03-20, dnr 050-2705-2005/06). (Pdf 305 kbyte)
- ^ Elin Naurin,Om svenska regeringars vallöften 1994-2010, Politologerna
| ||||||||||||||||||||||||||||
- Regeringen Persson
- Sveriges regeringar
- Bildanden 1996
- Upplösningar 2006
- Politik i Sverige 1996
- Politik i Sverige 1997
- Politik i Sverige 1998
- Politik i Sverige 1999
- Politik i Sverige 2000
- Politik i Sverige 2001
- Politik i Sverige 2002
- Politik i Sverige 2003
- Politik i Sverige 2004
- Politik i Sverige 2005
- Politik i Sverige 2006