Rayleigh (enhet)

Rayleigh (betecknas R^[1]) är en fotometrisk enhet som används för att ange storleken på fotonflödet från en atmosfärspelare med tvärsnittsarean en kvadratmeter, det vill säga hur mycket fotoner (ljus) som emitteras från atmosfären i en pelare rakt ovanför en kvadratmeter jordyta. Enheten används för att ange stykan hos polarsken (norrsken och sydsken) och airglow. Ett fotonflöde på en rayleigh motsvarar att 10¹⁰ (tio miljarder) fotoner emitteras per sekund från en sådan pelare:

1\ \mathrm {R} =10^{10}\ {\frac {\mathrm {fotoner} }{\mathrm {m} ^{2}\cdot \mathrm {s} }}

,

Enheten är uppkallad efter Robert Strutt, 4:e baron Rayleigh, som utförde de första mätningarna av airglow, och infördes 1956 av Donald M. Hunten, Franklin E. Roach och Joseph W. Chamberlain^[2].

Referenser

Avsnittet "The Rayleigh", ur Urban Brändström, 2003, The Auroral Large Imaging System – Design, operation and scientific results. , Institutet för rymdfysik, Kiruna. ISBN 91-7305-405-4
Joseph W. Chamberlain, 1995, Physics of the Aurora and Airglow, Appendix II: The Rayleigh: A Photometric Unit for the Aurora and Airglow. ISBN 9780875908571

Noter

^ Ej att förväxla med enheten röntgen som också förkortas R
^ D.M. Hunten, F.E. Roach, J.W. Chamberlain, 1956, A photometric unit for the airglow and aurora i Journal of Atmospheric and Terrestrial Physics. 8 (6), sid. 345–346.

[1] Ej att förväxla med enheten röntgen som också förkortas R

[2] D.M. Hunten, F.E. Roach, J.W. Chamberlain, 1956, A photometric unit for the airglow and aurora i Journal of Atmospheric and Terrestrial Physics. 8 (6), sid. 345–346.

[1]

[2]