Radioligand

Radioligander är ligander som har blivit märkta med radioisotoper för att kunna användas inom medicin till exempel vid PET och SPECT undersökningar med gammakameror. De kallas även för radioaktiva markörer. Dessa ämnen binder lättare till det man vill undersöka, till exempel receptorer, enzym eller protein.^[1]

Ett exempel på en radioligand som används vid SPECT-undersökningar är Teknetium-99m, ^99mTc. Eftersom den har en väldigt kort halveringstid, 6 timmar, som gör att man hinner undersöka det man skall samtidigt som patienten inte utsätts för onödigt höga radioaktiva doser.^[2]

Referenser

^ ”Radioactivity, Radioligands and Binding Assays”. Introduction to Theory, Practice of Radioligand Binding. Computational Systems Biology Group. http://www.pdg.cnb.uam.es/cursos/BioInfo2002/pages/Farmac/Comput_Lab/Radioligandos/Mailman_Boyer/frame2.htm. Läst 23 april 2013.
^ ”The use of techneticum 99m as a clinical tracer element”. Postgrad Med J 1965 November; 41(481): 656–662.. NCBI. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2483197/?page=1. Läst 30 mars 2013.

[1] ”Radioactivity, Radioligands and Binding Assays”. Introduction to Theory, Practice of Radioligand Binding. Computational Systems Biology Group. http://www.pdg.cnb.uam.es/cursos/BioInfo2002/pages/Farmac/Comput_Lab/Radioligandos/Mailman_Boyer/frame2.htm. Läst 23 april 2013.

[2] ”The use of techneticum 99m as a clinical tracer element”. Postgrad Med J 1965 November; 41(481): 656–662.. NCBI. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2483197/?page=1. Läst 30 mars 2013.

[1]

[2]