Radio Birdman
| Radio Birdman | |
| Bakgrund | Sydney, Australien |
|---|---|
| Genrer | Punkrock, indierock, garagerock, protopunk, surf |
| År som aktiva | 1974–1978, 1996–2008, 2014–idag |
| Skivbolag | Sire, Crying Sun Records |
| Senaste medlemmar | |
| Rob Younger Deniz Tek Jim Dickson Phillip Hoyle | |
| Tidigare medlemmar | |
| Chris Masuak Russell Hopkinson Warwick Gilbert Rob Keeley | |
Radio Birdman är en australiensisk punkrockgrupp grundad i Sydney 1974. Även om de bara fanns kvar som en grupp i drygt tre år, har deras inflytande på australiensisk rock tillsammans med grupper som The Saints och angosaxiska grupper varit mycket stort. Enligt John Dougan ändrade de "för alltid den australiska rocken."[1]
Deniz Tek och Rob Younger bildade Radio Birdman i mitten av 1974 i Sydney, efter att ha lämnat sina band TV Jones respektive Rats. De två försökte starta ett band som skulle utmana den kommersiella mainstream och vara helt kompromisslöst. De rekryterade den klassiska keyboardspelaren Philip "Pip" Hoyle, trummisen Ron Keeley och basisten Carl Rorke. Bandet tog sitt namn från en felaktig läsning av Stooges sång "1970" (den riktiga texten är "radio burnin'").[2]
Gruppen påverkade många framgångsrika, vanliga band och anses ha varit viktig för Australiens musikaliska tillväxt.[1]
Upplösning
[redigera | redigera wikitext]Utan en etikett, utan turnéstöd och ingen distribution från Radios Appear, fortsatte bandet, samtidigt som det var försämrade relationer mellan medlemmarna. Radio Birdman spelade en sista show vid Oxford University i juni 1978, varefter bandet delades upp - inför en explosionsartad utveckling av oberoende musik i Australien, som de bidragit stort till att skapa.
Sedan bandet hade splittrats var olika medlemmar upptagna med att bilda andra band: Tek bildade New Race med Younger, före detta Stooges-gitarristen Ron Asheton och före detta MC5-trummis Dennis Thompson, släppte en handfull solosinglar och EP och blev kirurg; Younger startade sitt eget band, The New Christs, och producerade skivor av andra generationen australiensiska punkband, som påverkades av Radio Birdman, framför allt Celibate Rifles. Andra Radio Birdman-alumner hamnade i diverse australiensiska band som Lime Spiders, Hoodoo Gurus och Screaming Tribesmen. Veteranen i australiensisk punk, Tek, hade ett deltidsprojekt med Celibate Rifles gitarrist Kent Steedman.[1]
Återförening
[redigera | redigera wikitext]Bandet genomförde en gemensam nationell turné med Died Pretty i juni och juli 2017.[3]
År 2017 gjordes en dokumentärfilm om Radio Birdman: 'Descent into the Maelstrom - The Radio Birdman Story'. Filmen täckte bandets historia från föregångarna The Rats och TV Jones till deras Radio Birdmans turné 2015. I december 2020 listades Radio Birdman på nummer 44 i Rolling Stone Australias "50 Greatest Australian Artists of All Time"-nummer.[4]
Crying Sun Records
[redigera | redigera wikitext]Crying Sun Records är det skivbolag som Radio Birdman ägde. Bara ett fåtal album släpptes med skivbolagets etikett: Radio Birdmans 1996 livealbum, Ritualism[6] och deras återföreningsalbum 2006, Zeno Beach. Namnet kommer av låten "Crying Sun" av Radio Birdman på deras studioalbum från 1981, Living Eyes. Crying Sun Records var ursprungligen baserade på Radio Birdmans egen spelplats, The Oxford Funhouse.[5][6]
Crying Sun Records skapades av bandet i samarbete med Citadel Records[7] för att hantera allt bandets nuvarande och framtida inspelade arbete. Det skapades för att säkerställa att bandet skulle vara helt oberoende av skivbranschens stöd och inflytande. Detta ses som viktigt för att bibehålla bandets engagemang för kvalitet och rättvisa för de människor som väljer att lyssna.[8] Efter en februariresa i australiensiska städer genomfördes en omfattande världsturné med datum till stöd för Zeno Beach i Australien, Nya Zeeland, Europa och USA.[9] Turnén började den 27 juli 2006 i Sydney och slutade den 7 oktober.
I juli 2007 togs Radio Birdman in i ARIA:s (Australian Recording Industry Association) Hall of Fame (i en intervju sade sångaren Rob Younger att bandet tidigare hade avböjt en inbjudan att gå med i Hall of Fame tidigare år).[10][11] [12] Bandet turnerade återigen i Australien, USA, Kanada och Europa, med cirka 80 konserter 2007.[13]
I september 2007 spelade bandet i Clash of the Titans turné tillsammans med Stems och Hoodoo Gurus, som lanserades i Sydney på Enmore Theatre[14] Radio Birdman slutade turnera efter en lång period av datum i Europa och slutade i Aten, Grekland i oktober 2007.[15]
Diskografi
[redigera | redigera wikitext]- 1976 – Burn My Eye (EP)
- 1977 – Radios Appear
- 1981 – Living Eyes
- 2006 – Zeno Beach
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 17 februari 2021.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Dougan, John (2007). ”Radio Birdman – Biography & History –” (på engelska). Allmusic. https://www.allmusic.com/artist/radio-birdman-mn0000385781/biography. Läst 17 februari 2021.
- ^ ”Radio Birdman Film Soundtrack Listing Revealed” (på engelska). 20 maj 2017. https://www.ilikeyouroldstuff.com/news/radio-birdman-film-soundtrack-listing-revealed. Läst 17 februari 2021.
- ^ ”Radio Birdman and Died Pretty are touring the country together soon”. Tonedeaf.com.au. http://www.tonedeaf.com.au/497417/radio-birdman-died-pretty-touring.htm.
- ^ Ahn,Ray (3 februari 2021). ”50 Greatest Australian Artists of All Time – #44: Radio Birdman” (på engelska). https://au.rollingstone.com/t/50-greatest-australian-artists-of-all-time/. Läst 17 februari 2021.
- ^ ”Radio Birdman – history”. Radio Birdman – history. Deniz Tek. http://deniztek.com/band_histories/768/radio_birdman.html. Arkiverad 20 februari 2009 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 20 februari 2009. https://web.archive.org/web/20090220114454/http://deniztek.com/band_histories/768/radio_birdman.html. Läst 17 februari 2021.
- ^ ”Radio Birdman -1978- Death by the GunFLAC” (på engelska). Little Aussie Albums. http://littleozziealbums.blogspot.com/2018/06/radio-birdman-1978-death-by-gun-flac.html. Läst 17 februari 2021.
- ^ ”crying sun in a sentence” (på engelska). Ichacha.net. https://eng.ichacha.net/zaoju/crying%20sun.html. Läst 17 februari 2021.
- ^ ”Ritualism – Radio Birdman”. Ritualism – Radio Birdman. Divine Rites. http://www.divinerites.com/dk_ritu.htm.
- ^ ”RadioBirdman Film Soundtrack Listing Revealed” (på engelska). https://www.punknews.org/article/17870/tours-radio-birdman. Läst 16 februari 2021.
- ^ ”Tuned In: Radio Birdman back together and hitting the road” (på engelska). The Sidney Morning Herald. 6 november 2014. https://www.smh.com.au/entertainment/music/tuned-in-radio-birdman-back-together-and-hitting-the-road-20141029-11dl9g.html. Läst 16 februari 2021.
- ^ ”Descent Into The Maelstrom: The Radio Birdman Story” (på engelska hämtdatum=16 februari 2021). https://themusic.com.au/reviews/descent-into-the-maelstrom-the-radio-birdman-story-steve-bell/1_3Iy8rNzM8/18-07-17/.
- ^ (på engelska)The Sidney Morning Herald. 16 juli 2007. https://www.smh.com.au/entertainment/music/birds-of-a-feather-rock-together-20070716-gdqmjr.. Läst 17 februari 2021.
- ^ ”Radio Birdman” (på engelska hämtdatum=16 februari 2021). Stickman Records. Arkiverad från originalet den 3 december 2020. https://web.archive.org/web/20201203130506/https://www.stickman-records.com/band/radio-birdman/. Läst 17 februari 2021.
- ^ ”Radio Birdman and Died Pretty lived up to their legacies at the Enmore” (på engelska hämtdatum=17 februari 2021). The Brag. https://thebrag.com/radio-birdman-and-died-pretty-lived-up-to-their-legacies-at-the-enmore/.
- ^ ”History” (på engelska). Arkiverad från originalet den 25 januari 2021. https://web.archive.org/web/20210125065401/https://www.radiobirdman.com/history. Läst 17 februari 2021.
|