Hoppa till innehållet

R Coronae Borealis

Från Wikipedia
R Coronae Borealis
Ljuskurva från AAVSO (American Association of Variable Star Observers) som visar R Coronae Borealis mellan 1990 och 2017 och därmed det oväntade djupa minimat 2007-2011.
Ljuskurva från AAVSO (American Association of Variable Star Observers) som visar R Coronae Borealis mellan 1990 och 2017 och därmed det oväntade djupa minimat 2007-2011.
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildNorra kronan
Rektascension15t 48m 34,41s
Deklination+28° 09′ 24,3″[1]
Skenbar magnitud ()+5,71 (maximum), 15,2 (minimum) [1]
Stjärntyp
SpektraltypG0Iab:pe [2]
B–V0,56
VariabeltypEruptiv variabel av RCB-typ (RCB)[1]
Astrometri
Radialhastighet ()24,8 km/s
Egenrörelse (µ)RA: -2,10 mas/år
Dek.: -11,52 mas/år
Parallax ()0,54±0,72 mas
Avstånd6200[3]  (1900[3] pc)
Absolut magnitud ()−5.85[3]
Detaljer
Massa~0,8 M
Luminositet~19000[3] L
Temperatur6900[3] K
Andra beteckningar
2MASS J15483440+2809242, AAVSO 1544+28A, ASAS J154834+2809.4, BD+28 2477, HD 141527, HIP 77442, HR 5880, RAFGL 4219, SAO 84015, WISE J154834.44+280924.5,[1] GSC2 N1330022410, N30 3552, TD1 18592, AG+28 1513, GSC 02039-01605, PLX 3581, TYC 2039-1605-1, PLX 3581.00, uvby98 100141527 V, HIC 77442, PPM 104338, YZ 28 7350, EM CDS 886, GC 21257, ROT 2225, GCRV 9116, IRAS 15465+2818, GEN# +1.00141527, 2MASS J15483440+2809242, SKY# 28584[2]

R Coronae Borealis är en gul superjätte i stjärnbilden Norra kronan. Den är prototyp för RCB-variabler bland variabla stjärnor, som bleknar åtskilliga magnituder i ljusstyrka med oregelbundna mellanrum. R Coronae Borealis har vanligen magnitud 5,7, det vill säga nätt och jämnt synlig för blotta ögat. Med mellanrum på åtskilliga månader eller år bleknar den till ungefär magnitud 14. Över ett antal månader återtar den sedan sin normala ljusstyrka, vilket gett den smeknamnet ”omvänd nova”.

Orsaken till stjärnans bortbleknande är inte säkerställd, men de två förhärskande teorierna gäller kolpartiklar, som byggs upp i stjärnans atmosfär, som blockerar en stor del av stjärnans ljus. Strålningstrycket får sedan kolpartiklarna att långsamt skingras. Teorierna som framlades i utvecklad form av Geoffrey C. Clayton 1996[4] kallas Orbiting Dust Cloud Theory och Dust Puff Theory.

R CrB fick från juli 2007 ett ovanligt långt minimum som pågick i drygt tio år. Stora delar av minimat finns att studera i diagrammet i faktarutan uppe till höger. Detta tycks vara det längsta minimat som någonsin observerats för R CrB.[5]


Avståndet till variabeln är för stort för att astronomerna hittills ska kunna ha bekräftat teorin om stjärnans bortbleknande. Här är konstnärens tolkning av teorin.

RCB-variabler

[redigera | redigera wikitext]

R Coronae Borealis är prototyp för förmörkelsevariabler av kolstjärne-typ. Dessa "omvända novor" är extremt ovanliga. I ett försök till komplett listning av RCB-variabler,som Milone gjorde 1990 - inklusive stjärnor som endast är misstänkta RCB-variabler - kunde endast 40 stjärnor listas.[6]

Ljusförändringarna hos R Coronae Borealis upptäcktes av den engelske astronomen Edward Pigott 1795. Den blev känd under namnet “Variabilis Coronae”[7][8]

1935 blev R Coronae Borealis första stjärna som med spektralanalys bevisades ha en annan uppbyggnad än solen.[9][10]

  1. ^ [a b c d] ”R CrB”. The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=10600. Läst 9 november 2013. 
  2. ^ [a b] ”Basic data: V* R CrB -- Variable Star of R CrB type”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=R+CrBl&submit=SIMBAD+search. Läst 12 november 2013. 
  3. ^ [a b c d e] Schoenberner, D. (1975). ”Fine analysis of three R Coronae Borealis stars”. Astronomy and Astrophysics 44 (2): sid. 383-388. 
  4. ^ Clayton, Geoffrey C. (1996). ”The R Coronae Borealis Stars”. Publications of the ASP (PASP) 108. http://www.jstor.org/discover/10.2307/40680710?uid=3738984&uid=2129&uid=2&uid=70&uid=4&sid=21102979576397. Läst 23 november 2013. 
  5. ^ Toone, John (2018). ”R CrB in 2018 -The Longest Fully Substantiated Fade” (på engelska). BAA Variable Star Section Circular (177): sid. 10. 
  6. ^ Benson, Priscilla J.; Clayton, Geoffrey C.; Garnavich, Peter; Szkody, Paula (1994). ”Z Ursa Minoris -- a new R Coronae Borealis variable”. The Astronomical Journal 108<nummer=1: sid. 247-250. http://articles.adsabs.harvard.edu/full/1994AJ....108..247B. Läst 16 november 2013. 
  7. ^ ”The Enigmatic R Coronae Borealis...”. AAVSO - American Association for Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsots_rcrb. Läst 14 november 2013. 
  8. ^ Allen, R. H. (1963). Star Names: Their Lore and Meaning. Dover Publications. sid. 178. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Gazetteer/Topics/astronomy/_Texts/secondary/ALLSTA/Corona_Borealis*.html. Läst 14 november 2013 
  9. ^ Hockey, Thomas (2009). The Biographical Encyclopedia of Astronomers. Springer Publishing. ISBN 978-0-387-31022-0. http://www.springerreference.com/docs/html/chapterdbid/58142.html. Läst 14 november 2013 
  10. ^ Berman, Louis (1935). ”The Spectrum Analysis of the Hot Carbon Star, R Coronae Boreali”. The Astrophysical Journal 81: sid. 369. doi:10.1086/143644. http://articles.adsabs.harvard.edu/full/1935ApJ....81..369B. Läst 14 november 2013.