Hoppa till innehållet

RT Trianguli Australis

Från Wikipedia
RT Trianguli Australis
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSödra triangeln
Rektascension16t 34m 30,89188s[1]
Deklination-63° 08′ 00,8395″[1]
Skenbar magnitud ()9,43 - 10,18[2]
Stjärntyp
SpektraltypF8 (R)-G2 I_II[2]
VariabeltypBL Herculis-variabel[2]
Astrometri
Radialhastighet ()-7,25 ± 6,76[3] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -4,00 ± 1,48[1] mas/år
Dek.: -14,25 ± 1,43[1] mas/år
Parallax ()1,26 ± 1,50[1]
Detaljer
Massa0,48[4] M
Radie9,4[4] R
Luminositet138 - 200[5] L
Temperatur5 200 - 6 500[5] K
Metallicitet+0,04[6]
Andra beteckningar
CPD-62 5377, CGCS 6648, GSC 09042-00226, HIC 81157, HIP 81157, 2MASS J16343089-6308009, TYC 9042-226-1, uvby98 -006205377, RT Trianguli Australis, Gaia DR3 5828480459918679936, Gaia DR1 5828480455598115584, Gaia DR2 5828480459916485888[3]

RT Trianguli Australis är en ensam variabel stjärna belägen i norra delen av stjärnbilden Södra triangeln. Den har en högsta skenbar magnitud av ca 9,43[1] och kräver ett teleskop för att kunna observeras.

Stjärnan upptäcktes först vara variabel av Annie Jump Cannon 1910 och klassificerades ursprungligen som en RR-Lyrae-variabel. Senare författare separerade den och den liknande V533 Centauri som RW Aurigae-stjärnor.[7] Med tiden blev det tydligt att RT Trianguli Australis inte var relaterad till RW Aurigae, utan istället ingick i en grupp stjärnor på instabilitetsremsan något ovanför den horisontella grenen.[8] Dessa stjärnor namngavs sedan som en grupp efter BL Herculis, den ljusaste kända medlemmen.[9] BL Heculis-stjärnor har period kortare än åtta dygn.[2] Liksom andra BL Herculis-variabler har ljuskurvan för RT Trianguli Australis en puckel, i detta fall på den nedåtgående grenen. Ljuskurvan är svagt asymmetrisk, där det minsta inträffar vid fas 0,6.[5]

Ljuskurva för RT Trianguli Australis, plottad från TESS-data[10]

RT Trianguli Australis är en gul till vit jättestjärna av spektralklass F8 (R)-G2 I-II,[2] som är en BL Herculis-variabel som varierar i skenbar magnitud mellan 9,4 och 10,2 med en period av 1,95 dygn. Den har en massa av ca 0,5[4] solmassor, en radie av ca 9,4[4] solradier och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca  138 - 200[5] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 5 200 - 6 500[5] K.

RT Trianguli Australis är ovanlig genom att den är en kolrik cepheidvariabel. Till skillnad från riktiga kolstjärnor visar den inte ett överskott av s-processelement. Den har mycket höga ytförekomster av kolkvävejärn och vissa lättmetaller, men inte syre. De ovanliga mängderna tros bero på konvektion av trippel-alfa-fusionsprodukter till ytan, och det förväntas därför att det också kommer att finnas en hög andel helium. De flesta andra BL Herculis-stjärnor som U Trianguli Australis, visar inte samma ytkolöverskott. De elementära överskotten är jämförbara med de kallare typ-R-stjärnorna.[6]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, RT Trianguli Australis, 13 augusti 2023.
  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the New Hipparcos Reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–64. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. S2CID 18759600.
  2. ^ [a b c d e] Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; et al. (2009). "VizieR Online Data Catalog: General Catalogue of Variable Stars (Samus+ 2007-2013)". VizieR On-line Data Catalog: B/GCVS. Originally Published in: 2009yCat....102025S. 1. Bibcode:2009yCat....102025S.
  3. ^ [a b] https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=RT+TrA. Hämtad 2024-11-10.
  4. ^ [a b c d] Petersen, Jørgen Otzen (1980). "Bump Masses and Radii of Bl-Herculis Variables". Space Science Reviews. 27 (3–4): 495. Bibcode:1980SSRv...27..495P. doi:10.1007/BF00168341. S2CID 123182160.
  5. ^ [a b c d e] Bergeat, J.; Knapik, A.; Rutily, B. (2002). "Carbon-rich giants in the HR diagram and their luminosity function". Astronomy and Astrophysics. 390 (3): 967. Bibcode:2002A&A...390..967B. doi:10.1051/0004-6361:20020525.
  6. ^ [a b] Wallerstein, George; Matt, Sean; Gonzalez, Guillermo (2000). "The Carbon Cepheid RT Trianguli Australis: Additional Evidence of Triple-α and CNO Cycling". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 311 (2): 414–22. Bibcode:2000MNRAS.311..414W. doi:10.1046/j.1365-8711.2000.03064.x.
  7. ^ Hoffmeister, Cuno (1957). "On Two Abnormal Stars of Delta Cephei Type". Astrophysical Journal. 125: 824. Bibcode:1957ApJ...125..824H. doi:10.1086/146358.
  8. ^ King, D. S.; Cox, A. N.; Hodson, S. W. (1981). "Linear and nonlinear studies of BL Herculis variables". Astrophysical Journal. 244: 242. Bibcode:1981ApJ...244..242K. doi:10.1086/158701.
  9. ^ Smith, H. A.; Jacques, J.; Lugger, P. M.; Deming, D.; Butler, D. (1978). "Strömgren photometry of field BL Herculis stars. I. BL Herculis and XX Virginis". Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 90: 422. Bibcode:1978PASP...90..422S. doi:10.1086/130351. S2CID 120328719.
  10. ^ "MAST: Barbara A. Mikulski Archive for Space Telescopes". Space Telescope Science Institute. Hämtad 8 december 2021.