Hoppa till innehållet

Rödhuvad hackspett

Från Wikipedia
Rödhuvad hackspett
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHackspettartade fåglar
Piciformes
FamiljHackspettar
Picidae
SläkteMelanerpes
ArtRödhuvad hackspett
M. erythrocephalus
Vetenskapligt namn
§ Melanerpes erythrocephalus
Auktor(Linnaeus, 1758)
Utbredning
Orange: häckningsområde (sommar)
Grön: förekommer hela året
Blå: vinterkvarter.

Rödhuvad hackspett[2] (Melanerpes erythrocephalus) är en nordamerikansk fågel i familjen hackspettar inom ordningen hackspettartade fåglar.[3]

Utseende och läten

[redigera | redigera wikitext]

Rödhuvad hackspett är en 24 cm lång medlem av familjen med omisskännlig fjäderdräkt: lysande rött på huvud, hals, strupe och övre delen av bröstet, svart mantel och stjärt, vit övergump och svarta vingar med vita armpennor. Ungfågeln har det röda ersatt av brunt och uppvisar ett svart band på de vita armpennorna. Lätet återges i engelsk litteratur som ett hest "queeah" eller "queerp", kortare och svagare än karolinaspettens. Fågeln trummar medelsnabbt och medellångt.[4][5]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer i östra Nordamerika från södra Kanada till Mexikanska golfen och Florida.[3] De nordliga populationerna flyttar vintertid söderut. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Rödhuvad hackspett hittas i öppna, parkliknande skogsområden, men även på hyggen där några få träd har lämnats. Den är rätt social och kan forma små, lösa flockar.[4]

Föda och häckning

[redigera | redigera wikitext]

Födan består av insekter, frukt och frön. Likt kråkspetten)fångar den också insekter i luften. Fågeln hackar vanligen ut sitt eget bo i ett dött träd eller döda grenar på levande träd som tall, lönn, björk och poppel. Den kan också använda sig av naturliga hål. Olikt många andra hackspettar återanvänder den ofta boet år efter år. Den lägger en till två kullar med tre till tio helvita ägg som ruvas i tolv till 14 dagar. Efter ytterligare 24 till 31 dagar är ungarna flygga.[6]

Rödhuvad hackspett med föda till ungar.

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Den har dock minskat historiskt med hela 70% mellan 1966 och 2014.[7] Världspiopulationen uppskattas till 1,2 miljoner häckande individer.[8]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2018 Melanerpes erythrocephalus . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 1 februari 2019.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 246. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ Winkler, H., Christie, D.A. & de Juana, E. (2019). Red-headed Woodpecker (Melanerpes erythrocephalus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/56158 28 november 2019).
  6. ^ Red-headed Woodpecker Faktablad om rödhuvad hackspett på allaboutbirds.org
  7. ^ Sauer, J. R., J. E. Hines, J. E. Fallon, K. L. Pardieck, Jr. Ziolkowski, D. J. and W. A. Link. The North American Breeding Bird Survey, results and analysis 1966-2013 (Version 1.30.15). USGS Patuxtent Wildlife Research Center (2014). Available from http://www.mbr-pwrc.usgs.gov/bbs/ Arkiverad 9 juni 2012 hämtat från the Wayback Machine..
  8. ^ Partners in Flight (2017). Avian Conservation Assessment Database. 2017.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]