Hoppa till innehållet

Rödgumpad bulbyl

Från Wikipedia
Rödgumpad bulbyl
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljBulbyler
Pycnonotidae
SläktePycnonotus
ArtRödgumpad bulbyl
P. cafer
Vetenskapligt namn
§ Pycnonotus cafer
Auktor(Linnaeus, 1766)

Rödgumpad bulbyl[2] (Pycnonotus cafer) är en ursprungligen asiatisk tätting i familjen bulbyler som även introducerats till olika platser i världen.[3] Dess ursprungliga utbredningsområde är från västra Pakistan via Indien och Sri Lanka till sydvästligaste Kina och Burma. Arten ökar i antal och beståndet anses livskraftigt.

Rödgumpad bulbyl är med en kroppslängd på 20 centimeter en medelstor bulbyl och likt andra bulbyler trastlik men långstjärtad. Denna art kännetecknas av röd undergump, svart huvud med en liten tofs och en vit övergump. Färgen på mantel och bröst varierar, från fjälligt ljus brunt till svartaktigt.[4]

Sången återges i engelsk litteratur som ett muntert "be-care-ful" eller "be-quick-quick". Varningslätet är ett vasst upprepat "peep".[5]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Rödgumpad bulbyl delas in i åtta underarter med följande utbredning:[3][6]

  • Pycnonotus cafer intermedius – förekommer i Himalaya, från västra Pakistan till västra Uttar Pradesh.
  • Pycnonotus cafer humayuni – förekommer från Saltbergen i västra Pakistan till nordvästra Indien.
  • Pycnonotus cafer bengalensis – förekommer i centrala och östra Himalaya, på Gangesslätten och i Bangladesh
  • Pycnonotus cafer wetmorei – förekommer på nordöstra delen av Indiska subkontinenten
  • Pycnonotus cafer cafer – förekommer på Indiska subkontinenten
  • Pycnonotus cafer haemorrhousus – förekommer på Sri Lanka
  • Pycnonotus cafer stanfordi – förekommer från norra Myanmar till västra Yunnan i sydvästligaste Kina.
  • Pycnonotus cafer melanchimus – förekommer i södra och centrala Myanmar, från Mandalay till Rangoon.

Fågeln har därutöver etablerat livskraftiga populationer med ursprung från burfåglar i Bahrain, Oman, Kuwait, Förenade Arabemiraten och Qatar[1], östra Saudiarabien[7], i Samoa, Tonga, Nya Kaledonien och Franska Polynesien i Stilla havet[1] samt i USA[1]. Den har även nyligen etablerat sig i sydöstra Iran (Hormozgan).[7]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Fågeln trivs i buskmark, öppen skog och jordbruksområden.[8] Den lever av frukt, blomblad,[9] nektar, insekter och ibland geckoödlor.[10][11][12][13][14][15] Arten är viktig i att sprida frön av växter som Carissa spinarum.[16]

Arten häckar från juni till september och bygger bon i buskar på ungefär två till tre meters höjd där den lägger två till tre ägg. Tillfälligtvis kan den bygga bo även inuti hus[17][18], i ett trädhål[19] eller i en håla i jorden.[20] Vid ett tillfälle har ett bo hittats på en flytande matta av vattenhyacinter[21] och vid ett annat noteratdes ett par häcka inuti en bus i trafik.[22] Jakobinskatgöken parasiterar på rödgumpad bulbyl.[23]

Ägg
Bo

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs generellt som vanlig och till och med mycket vanlig i Indien, Nepal, Sri Lanka och Bangladesh, dock sällsynt i södra Kina.

  1. ^ [a b c d e f] Birdlife International 2012 Pycnonotus cafer Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ Grimmett, Richard; Carol Inskipp, Tim Inskipp (2011). Birds of the Indian Subcontinent. London: Helm Field Guides. ISBN 978-1-4081-2763-6 
  6. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.11.2.
  7. ^ [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist (första). Barcelona: Lynx Edicions. sid. 167. ISBN 978-84-941892-9-6 
  8. ^ Rasmussen PC & Anderton, JC (2005). Birds of South Asia: The Ripley Guide. Smithsonian Institution and Lynx Edicions. Sid. 338. ISBN 8487334679. 
  9. ^ Johnson, J. M. (1989). ”Redvented Bulbul Pycnonotus cafer (Linne) eating petals of Magnolia. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 86 (1): sid. 103. https://biodiversitylibrary.org/page/48710447. 
  10. ^ Bharos,AMK (1999). ”Attempt by Redvented Bulbul Pycnonotus cafer to feed on a young House Gecko Hemidactylus flaviviridis. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 96 (2): sid. 320. https://biodiversitylibrary.org/page/48582999. 
  11. ^ Sharma, Satish Kumar (2000). ”Redvented Bulbul Pycnonotus cafer feeding on tail of House Gecko Hemidactylus flaviviridis. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 97 (2): sid. 284. https://biodiversitylibrary.org/page/48567718. 
  12. ^ Marathe, S (1989). ”Fly-catching bulbuls”. Newsletter for Birdwatchers 29 (9&10): sid. 10–11. https://archive.org/stream/NLBW29_910#page/n11/mode/1up. 
  13. ^ Balasubramanian, P (1991). ”Bulbuls feeding on the pulp of Cassia fistula pod in Pt. Calimere Wildlife Sanctuary, Tamil Nadu”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 88 (3): sid. 456. https://biodiversitylibrary.org/page/48673892. 
  14. ^ Siromoney, Gift (1963). ”Bulbuls eating flowers”. Newsletter for Birdwatchers 3 (6): sid. 12. https://archive.org/stream/NLBW3#page/n95/mode/1up/. 
  15. ^ Kumar, Satish (1995). ”Sugary exudate of Sorghum Sorghum bicolor as food of Large Grey Babbler Turdoides malcolmi (Sykes), Purplerumped Sunbird Nectarinia zeylonica (Linn.) and Redvented Bulbul Pycnonotus cafer (Linnaeus)”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 92 (3): sid. 421–422. https://biodiversitylibrary.org/page/48613982. 
  16. ^ Mishra, R.M.; Gupta, P. (2005). ”Frugivory and seed dispersal of Carissa spinarum (L.) in a tropical deciduous forest of central India”. Tropical Ecology 46 (2): sid. 151–156. http://www.tropecol.com/pdf/open/PDF_46_2/151-156.pdf. 
  17. ^ Dixit,D (1963). ”Notes on a case of the redvented bulbul, Pycnonotus cafer (linnaeus) nesting indoors”. Pavo 1 (1): sid. 19–31. 
  18. ^ Inglis, CM (1922). ”Curious site for nest of the Bengal Redvented Bulbul (Molpastes haemarrhous bengalensis)”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 28 (4): sid. 1135–1136. https://www.biodiversitylibrary.org/page/30348226. 
  19. ^ Sivasubramanian, C; Sundaramoorthy, T (1992). ”Additional nesting sites of Redvented Bulbul Pycnonotus cafer (Linn.)”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 89 (2): sid. 257. https://biodiversitylibrary.org/page/48732721. 
  20. ^ Lamba, BS (1976). ”Redvented Bulbul Pycnonotus cafer nesting in a hole in a mud bank”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 73 (2): sid. 395. https://biodiversitylibrary.org/page/48293398. 
  21. ^ Nanjappa, C (1989). ”An hitherto unrecorded nesting site of a Redvented Bulbul Pycnonotus cafer (Linnaeus)”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 86 (1): sid. 102. https://biodiversitylibrary.org/page/48710446. 
  22. ^ Urfi, Abdul Jamil; Jethua, Keshubha (1998). ”Unusual nest location of Redvented Bulbul Pycnonotus cafer (Linn.)”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 95 (1): sid. 116. https://biodiversitylibrary.org/page/48604636. 
  23. ^ Tooth, EE (1902). ”A Pied-Crested Cuckoo's egg Coccystes jacobinus found in the nest of the Bengal Red-vented Bulbul Molpastes bengalensis. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 14 (1): sid. 172. https://www.biodiversitylibrary.org/page/30157811. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]