Rödfläckig parakit

	Rödfläckig parakit; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Papegojfåglar; Psittaciformes
Familj	Västpapegojor; Psittacidae
Släkte	Psittacara
Art	Rödfläckig parakit; P. mitratus
Vetenskapligt namn
	§ Psittacara mitratus
Auktor	(Tschudi, 1844)
Utbredning
Synonymer
	Aratinga mitrata

Rödfläckig parakit^[2] (Psittacara mitratus) är en fågel i familjen västpapegojor inom ordningen papegojfåglar.^[3]

Utseende och läte

Rödfläckig parakit är en medelstor (31–38 cm) grön papegoja med lång stjärt och spridda röda fjädrar i ansiktet. Den liknar rödmaskparakiten, men har mindre rött i ansiktet och saknar rött på undersidan av vingen. Från kordiljärparakiten skiljer den sig genom avsaknad av rött på vingknogen. Lätena är högljudda skrin.^[4]

Utbredning och systematik

Rödfläckig parakit förekommer naturligt i centrala Anderna, från centrala Peru söderut till nordvästra Argentina. Ett förmodligen isolerat bestånd finns även i norra Peru. Burrymlingar har även etablerat friflygande populationer i Hawaii, Kalifornien och Florida i USA.

Artens inre systematik är omtvistad. Clements et al urskiljer fyra underarter med följande utbredning:^[3]

mitrata-gruppen
- Psittacara mitratus mitratus – förekommer i Anderna i centrala Peru till Bolivia och nordvästra Argentina
- Psittacara mitratus chlorogenys – förekommer i östra Anderna i norra Peru
- Psittacara mitratus tucumanus – förekommer i Tucumán och Córdoba, Argentina
Psittacara mitratus alticola – förekommer i Anderna i sydöstra Peru (Cusco)

Underarten alticola liksom formen hockingi behandlades tidigare som egna arter, på grund av stabila karaktärer och sympatrisk förekomst med mitratus.^[5] Senare observationer har dock visat att dessa istället utgör variationer bland ungfåglar,^[6] varför exempelvis International Ornithological Congress (IOC) synonymiserat ’’alticola med nominatformen.^[7] Vidare verkar underarten tucumanus rymmas inom variationen inom nominatformen.^[8]

Släktestillhörighet

Tidigare placerades arten i släktet Aratinga, men detta har delats upp i flera mindre släkten efter genetiska studier.^[9]

Levnadssätt

Rödfläckig parakit hittas i bergsbelägna skogsbryn, dungar av molnskog och fuktiga buskmarker på mellan 1000 och 3400 meters höjd, dock med ett möjligt fynd på 4000 meter. Underarten ’’chlorogenys’’ förekommer på mellan 1200 och 2900 meters höjd. I norra delen av utbredningsområdet är den begränsad till fuktiga dalar, medan närbesläktade rödkronad parakit bebor torra dalar. I södra delen där rödkronad parakit inte förekommer är rödfläckig parakit mera vida spridd.^[4]

Föda

Födan är dåligt känd, men mogna bär och majs har noterats. Viktig föda för det införda beståndet i Kalifornien utgörs av frukt från plataner och ’’Myoporum laetum’' samt eukalyptusblommor.^[4]^[10]

Häckning

I Argentina har arten noterats häcka i december. Den har sitt bo i ett trädhål, men även på klipphyllor, vari den lägger två till tre ägg.^[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2012 Psittacara mitratus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ [a b c d] Collar, N., P. F. D. Boesman, C. J. Sharpe, and G. M. Kirwan (2020). Mitred Parakeet (Psittacara mitratus), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.mitpar.01
^ Arndt, T. (2006). A revision of the Aratinga mitrata complex, with the description of one new species, two new subspecies and species-level status of Aratinga alticola. J. Orn. 147(1): 73–86.
^ SACC (2010). Proposal (#473) to South American Classification Committee: Separate Aratinga hockingi and A. alticola from A. mitrata. (D. Lane addendum 22 June 2013.) URL: http://www.museum.lsu.edu/~Remsen/SACCprop473.html (download Apr 2014).
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
^ Agnolin, F.L. (2009). Sobre el complejo Aratinga mitrata (Psittaciformes: Psittacidae) en el noroeste argentino. Comentarios sistemáticos. Notúlas Faunísticas-Segunda Ser. 31: 1–5. In Spanish.
^ Kirchman, J., E.E. Schirtzinger, and T.F. Wright (2012), Phylogenetic relationships of the extinct Carolina Parakeet (Conuropsis carolinensis) inferred from DNA sequence data, Auk 129, 197-204.
^ Garrett, K.L., Mabb, K.T., Collins, C.T. and Kares, L.M. (1997). Food items of naturalized parrots in southern California. Western Birds. 28: 196–201.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör rödfläckig parakit.
Bilder & media
Wikispecies har information om Psittacara mitratus.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Psittacara mitratus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[BOW-4] [a b c d] Collar, N., P. F. D. Boesman, C. J. Sharpe, and G. M. Kirwan (2020). Mitred Parakeet (Psittacara mitratus), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.mitpar.01

[5] Arndt, T. (2006). A revision of the Aratinga mitrata complex, with the description of one new species, two new subspecies and species-level status of Aratinga alticola. J. Orn. 147(1): 73–86.

[6] SACC (2010). Proposal (#473) to South American Classification Committee: Separate Aratinga hockingi and A. alticola from A. mitrata. (D. Lane addendum 22 June 2013.) URL: http://www.museum.lsu.edu/~Remsen/SACCprop473.html (download Apr 2014).

[IOC-7] Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.

[8] Agnolin, F.L. (2009). Sobre el complejo Aratinga mitrata (Psittaciformes: Psittacidae) en el noroeste argentino. Comentarios sistemáticos. Notúlas Faunísticas-Segunda Ser. 31: 1–5. In Spanish.

[9] Kirchman, J., E.E. Schirtzinger, and T.F. Wright (2012), Phylogenetic relationships of the extinct Carolina Parakeet (Conuropsis carolinensis) inferred from DNA sequence data, Auk 129, 197-204.

[10] Garrett, K.L., Mabb, K.T., Collins, C.T. and Kares, L.M. (1997). Food items of naturalized parrots in southern California. Western Birds. 28: 196–201.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]