Röd eldmyra
| Röd eldmyra | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Vespoidea |
| Familj | Myror Formicidae |
| Underfamilj | Ettermyror Myrmicinae |
| Släkte | Eldmyror Solenopsis |
| Art | Röd eldmyra Solenopsis invicta |
| Vetenskapligt namn | |
| § Solenopsis invicta | |
| Auktor | Buren, 1972 |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| Solenopsis wagneri Santschi, 1916[1] | |
 Röd eldmyra, drottning | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Röd eldmyra (Solenopsis invicta) är en myrart som beskrevs av William F. Buren 1972.[2][1] Den ingår i släktet eldmyror, underfamiljen ettermyror och familjen myror.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Drottningen, som kan bli upp till 9 mm lång, är rödbrun. Arbetarna uppträder i flera olika former med kroppslängder mellan 1,5 mm och 5 mm, varierar i färg mellan rödbrunt och svart. Hanarna känns igen på sina små huvuden och sin mörka färg. Arten är nära släkt med svart eldmyra (Solenopsis richteri), som den också kan hybridisera med.[2]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Habitaten utgörs av tropisk regnskog, gräsmarker, ruderatmarker, gräsmattor, vägrenar och byggnader. Den röda eldmyran är allätare. Bona anläggs under jorden, men kan ha en myrstack upptill. Arten bildar två olika typer av samhällen: Ett med en enda drottning, och ett med flera drottningar.[2]
Den röda eldmyran har gadd, precis som alla ettermyror, och deras aggressivitet gör att arten upplevs som ett stort problem.[4] Den vanligaste reaktionen är en brännande smärta vid stickstället, följd av nässelutslag och blåsbildning.[5] Allvarligare allergiska symtom, som kan vara livshotande, förekommer också.[6][7]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Ursprungsområdet är Sydamerika, med därifrån har den spritt sig till stora delar av världen. Först till USA kring 1930- till 1940-talet, och därefter till Västindien, Malaysia samt under 2000-talet Kina och Australien. Arten är värmekrävande och bedöms inte kunna etablera sig fast i Norden, men en invasion av Medelhavsområdet anses tänkbar.[2]
EU betraktar den röda eldmyran som en invasiv art.[2]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] ”Solenopsis invicta Buren, 1972” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=154239#null. Läst 14 september 2023.
- ^ [a b c d e] Bolton, B. (2022). ”Röd eldmyra Solenopsis invicta”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/Solenopsis%20invicta-6322285/detaljer?lang=sv. Läst 14 september 2023.
- ^ Roskov Y., Ower G., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/solenopsis+invicta/match/1. Läst 14 september 2023.
- ^ Stephen F. Kemp et al. (2000). ”Expanding habitat of the imported fire ant (Solenopsis invicta) : A public health concern” (på engelska). Journal of Allergy and Clinical Immunology 105 (4). https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S009167490066462X. Läst 14 september 2023.
- ^ Kevin T. Fitzgerald, Aryn A. Flood (2006). ”Hymenoptera Stings” (på engelska). Clinical Techniques in Small Animal Practice 21 (4). https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S1096286706000636?via%3Dihub. Läst 14 september 2023.
- ^ Robert B. Rhoades, Chester T. Stafford och Frank K. James, Jr. (1989). ”Survey of fatal anaphylactic reactions to imported fire ant stings” (på engelska). Journal of Allergy and Clinical Immunology 84 (2). https://www.jacionline.org/article/0091-6749(89)90319-9/pdf. Läst 14 september 2023.
- ^ Daniel Zamith-Miranda et al. (26 september 2018). ”The allergic response mediated by fire ant venom proteins” (på engelska). Scientific Reports (8). https://www.nature.com/articles/s41598-018-32327-z. Läst 14 september 2023.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Solenopsis invicta.
Wikispecies har information om Solenopsis invicta.
|