Hoppa till innehållet

Pyrofyllit

Från Wikipedia
Pyrofyllit
Pyrofyllit från North Carolina.
KategoriSilikatmineral
Kemisk formelAl2Si4O10(OH)2
FärgBrungul, brungrön, grönaktig, grågrön, gråvit
FörekomstsättKompakta sfärulitiska aggregat av nålliknande, strålande kristaller eller som finkorniga folierade blad, granulära, massiva
KristallstrukturMonoklinisk,[1] eller triklinisk[2]
SpaltningPerfekt på [001]
HållbarhetFlexibel oelastisk
Hårdhet (Mohs)1,5 - 2
GlansPärlemor till matt
Refraktionnα=1,534–1,556, nβ=1,586–1,589, nγ=1,596–1,601
LjusbrytningBiaxial (-)
Dubbelbrytningδ =0.0450–0.0620
TransparensGenomskinlig till opak
StreckfärgVit
Specifik vikt2,65 – 2,9
SmältbarhetOsmältbar, exfolierar
Referenser[1][2][3][4][5][6]

Pyrofyllit är fyllosilikatmineral som består av aluminiumsilikathydroxid: Al2Si4O10(OH)2. Det förekommer i två former: kristallin folia och kompakta massor; distinkta kristaller är inte kända. Utsätts den för värme delar den sig i tunnare blad och har därav fått sitt namn.

Bladen har en uttalad pärlglans, på grund av en perfekt spaltning parallellt med deras ytor. De är flexibla men inte elastiska och är vanligtvis anordnade radiellt i solfjäderliknande eller sfäriska grupper. Denna sort, när den värms upp, exfolierar och sväller upp till många gånger sin ursprungliga volym. Färgen på båda sorterna är vit, ljusgrön, gråaktig eller gulaktig. De är mycket mjuka (Mohs hårdhet 1,0 till 1,5) och är feta vid beröring. Den specifika vikten är 2,65–2,85. De två sorterna är alltså mycket lika talk.

Pyrofyllit förekommer i stenar av fyllit och schistos, ofta tillsammans med kyanit, av vilken den är en altererad produkt. Det förekommer också som hydrotermiska avlagringar. Typiska associerade mineral är kyanit, andalusit, topas, glimmer och kvarts.[3]

Pyrofyllit förekommer vid Horrsjöberget i Värmland, Västanå i Skåne och på Utö.

Avlagringar som innehåller välkristalliserat material finns i:[3]

I Sydafrika förekommer stora fyndigheter av pyrofyllit i Ottosdalsregionen, där det bryts för produktion av en mängd olika tillverkade varor, och block brytes och marknadsförs som "Wonderstone" för snidning av skulpturer.[7]

Den kompakta varianten av pyrofyllit används till skifferpennor och skräddarkrita (fransk krita), och snidas av kineserna till små bilder och ornament av olika slag. Andra mjuka kompakta mineraler (steatit och pinit) som används för dessa kinesiska sniderier ingår i pyrofyllit under termerna agalmatolit och pagodit.

Pyrofyllit är lätt att bearbeta och har utmärkt termisk stabilitet, så det läggs till lera för att minska värmeutvidgningen vid bränning, men det har många andra industrianvändningar när det kombineras med andra föreningar, till exempel i insektsmedel och för att göra tegelstenar. Pyrofyllit används också i stor utsträckning i högtrycksexperiment, både som packningsmaterial och som trycköverförande medium.[8]

Pyrofyllit kan också användas som ersättning för talk. [9]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Pyrophyllite, 14 april 2024.
  1. ^ [a b] Mindat
  2. ^ [a b] http://webmineral.com/data/Pyrophyllite.shtml Webmineral
  3. ^ [a b c] Handbook of Mineralogy
  4. ^ Hurlbut, Cornelius S.; Klein, Cornelis, 1985, Manual of Mineralogy, 20th ed., p. 430 ISBN 0-471-80580-7
  5. ^ Lee, J.H.; Guggenheim, S. (1981). ”Single crystal X-ray refinement of pyrophyllite-1Tc”. American Mineralogist 66: sid. 350–357. https://pubs.geoscienceworld.org/msa/ammin/article-abstract/66/3-4/350/41261/Single-crystal-X-ray-refinement-of-pyrophyllite?redirectedFrom=fulltext. Läst 30 december 2020. 
  6. ^ Gruner, J.W. (1934). ”The crystal structures of talc and pyrophyllite”. Zeitschrift für Kristallographie 88 (1–6): sid. 412–419. doi:10.1524/zkri.1934.88.1.412. 
  7. ^ Nel, LT., H. Jacobs, J.T. Allen and G.R. Bozzoli 1937. Wonderstone. Geological Survey of South Africa Bulletin no. 8.
  8. ^ L. Fang (2007). ”Effect of precompression on pressure-transmitting efficiency of pyrophyllite gaskets”. Journal High Pressure Research 27 (3): sid. 367. doi:10.1080/08957950701553796. 
  9. ^ Bra Böckers lexikon, 1979.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]