Pygméhök

	Pygméhök; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hökfåglar; Accipitriformes
Familj	Hökar; Accipitridae
Släkte	Microspizias
Art	Pygméhök; M. superciliosus
Vetenskapligt namn
	§ Microspizias superciliosus
Auktor	(Linné, 1766)
Utbredning

Pygméhök^[2] (Microspizias superciliosus) är en amerikansk fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.^[3] Tillsammans med afrikanska dvärghöken är den minst i familjen.

Utseende och läten

Pygméhöken är som namnet antyder en mycket liten rovfågel. Med kroppslängden 21–28 cm konkurrerar den med afrikanska dvärghöken (Accipiter nanus) om att vara den minsta rovfågeln. Hanen är gråbrun ovan, undertill vit med sotfärgade tvära band, dock ej på strupen. Kinderna är ljusa och hjässan mörk. Honan och ungfågeln är brunare ovan och tvärbandningen undertill är istället brun till rostbrun. I flykten syns bandade vingundersidor. Liknande halsbandshöken (M. collaris) har en ljus halskrage, mer sparsam bandning under och fläckade kinder. Flykten är snabb med grunda vingslag och få glid. Lätet är ett gällt "wék-wék-wék-wék".^[4]

Utbredning och systematik

Pygméhöken förekommer från Nicaragua i Centralamerika till Argentina i Sydamerika. Den delas upp i två underarter med följande utbredning:^[3]

Microspizias superciliosus fontanieri – förekommer från Nicaragua till västra Colombia och Ecuador
Microspizias superciliosus superciliosus – förekommer i Sydamerika öster om Anderna till allra nordostligaste Argentina och Brasilien

Släktestillhörighet

Traditionellt har arten placerats i det stora släktet Accipiter. Både osteologiska studier^[5] och DNA-studier^[6] visar dock att den endast är avlägset släkt med övriga arter i Accipiter. Pygméhöken har därför tillsammans med sin förmodade systerart halsbandshöken lyfts ut till ett eget släkte, Microspizias.

Levnadssätt

Pygméhöken hittas i låglänt regnskog upp till 1800 meters höjd, dock troligen vanligen under 800 meter. Häckningsbiologin är dåligt känd, men tros häcka februari–juni i norr, oktober–januari i söder. Arten tros vara specialist på att jaga småfåglar.^[7]

Status och hot

Världspopulationen av pygméhök är relativt liten och uppskattas till mellan 1 000 och 10 000 individer.^[1] Den tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1]

Noter

^ [a b c d] Birdlife International 2012 Accipiter superciliosus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
^ Robin Restall; Juan Freile (8 March 2018). Birds of Ecuador. Bloomsbury Publishing. ISBN 978-1-4729-2565-7. https://books.google.com/books?id=GNo3DwAAQBAJ&pg=PA64
^ Olson, S.L. (2006) Reflections on the systematics of Accipiter and the genus for Falco superciliosus Linnaeus. Bull. Brit. Orn. Club 126(1): 69–70.
^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
^ Bierregaard, R.O., Jr & Kirwan, G.M. (2020). Tiny Hawk (Accipiter superciliosus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53064 3 mars 2020).

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör pygméhök.
Bilder & media
Wikispecies har information om Microspizias superciliosus.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2012 Accipiter superciliosus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26

[RestallFreile2018-4] Robin Restall; Juan Freile (8 March 2018). Birds of Ecuador. Bloomsbury Publishing. ISBN 978-1-4729-2565-7. https://books.google.com/books?id=GNo3DwAAQBAJ&pg=PA64

[5] Olson, S.L. (2006) Reflections on the systematics of Accipiter and the genus for Falco superciliosus Linnaeus. Bull. Brit. Orn. Club 126(1): 69–70.

[6] Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.

[hbw-7] Bierregaard, R.O., Jr & Kirwan, G.M. (2020). Tiny Hawk (Accipiter superciliosus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53064 3 mars 2020).

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]