Pseuderemias striatus
 |
Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program (en robot) för automatisk redigering. (2013-02) Artikeln kan innehålla fakta- eller språkfel, eller ett märkligt urval av fakta, källor eller bilder. Mallen kan avlägsnas efter en kontroll av innehållet (vidare information) |
| Pseuderemias striatus Status i världen: Kunskapsbrist[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Lacertider Lacertidae |
| Släkte | Pseuderemias |
| Art | Pseuderemias striatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pseuderemias striatus | |
| Auktor | Peters 1874 |
| Synonymer | |
| Eremias brenneri Peters 1874[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Pseuderemias striatus[2] är en ödleart som beskrevs av Peters 1874. Pseuderemias striatus ingår i släktet Pseuderemias och familjen lacertider.[3][4] IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad.[1]
Underarter
[redigera | redigera wikitext]Arten delas in i följande underarter:[3]
- P. s. gardoensis
- P. s. striata
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] 2010 Pseuderemias striatus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ [a b] Peters, Wilhem Carl Hartwig (1874) Über einige neue Reptilien (Lacerta, Eremias, Diploglossus, Euprepes, Lygosoma, Sepsina, Ablepharus, Simotes, Onychocephalus)., Monatsber. königl. Akad. Wiss. Berlin. 1874 (Juni): 368-377
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (29 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/pseuderemias+striatus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Pseuderemias striatus i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.
|