Pseudanthias smithvanizi
| Pseudanthias smithvanizi Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Abborrartade fiskar Perciformes |
| Familj | Havsabborrfiskar Serranidae |
| Släkte | Pseudanthias |
| Art | Pseudanthias smithvanizi |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pseudanthias smithvanizi | |
| Auktor | (Randall & Lubbock, 1981) |
| Synonymer | |
|
Mirolabrichthys smithvanizi (Randall & Lubbock, 1981)[2] Pseudanthias smithvanezi (Randall & Lubbock, 1981)[3] Anthias smithvanizi Randall & Lubbock, 1981[4] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Pseudanthias smithvanizi[3] är en fiskart som först beskrevs av Randall och Lubbock, 1981. Pseudanthias smithvanizi ingår i släktet Pseudanthias och familjen havsabborrfiskar.[5][6] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]
Denna fisk blir upp till 9,5 cm lång. Den har i ryggfenan 10 taggstrålar och 15 till 17 mjukstrålar. I analfenan finns 3 taggstrålar och 7 till 8 mjukstrålar.[6] Pseudanthias smithvanizi har en magentaröd till violett grundfärg och ovanför sidolinjen en gul punkt i varje fjäll. Stjärtfenan har 16, 17 eller sällan 18 taggstrålar och den har hos honor röda kanter. Vid varje sida av nosen finns en gul strimma.[7]
Utbredningsområdet sträcker sig från små öar söder om Sumatra över Sydostasien och norra Australien till västra Oceanien och mindre japanska öar nordöst om Taiwan. Exemplaren vistas vanligen 8 till 70 meter under havytan. De lever vid klippor och korallrev och bildar större stim.[1]
För beståndet är inga hot kända. Hela populationen antas vara stor. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Williams, J.T., Lawrence, A. & Myers, R. 2015 Pseudanthias smithvanizi . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 20 december 2023.
- ^ Masuda, H., K. Amaoka, C. Araga, T. Uyeno and T. Yoshino (1984) The fishes of the Japanese Archipelago. Vol. 1., Tokai University Press, Tokyo, Japan. 437 p. (text).
- ^ [a b] Myers, R.F. (1991) Micronesian reef fishes., Second Ed. Coral Graphics, Barrigada, Guam. 298 p.
- ^ Paxton, J.R., D.F. Hoese, G.R. Allen and J.E. Hanley (1989) Pisces. Petromyzontidae to Carangidae., Zoological Catalogue of Australia, Vol. 7. Australian Government Publishing Service, Canberra, 665 p.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (5 januari 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/pseudanthias+smithvanizi/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b] Froese, Rainer/Pauly, Daniel (red., 2023). "Pseudanthias smithvanizi" i FishBase, december 2023.
- ^ Randall, Allen & Steene (1998). ”Princess anthias”. Fishes of the Great Barrier Reef and Coral Sea. University of Hawaii Press. sid. 97
|