Prins Aage av Danmark
Aage, Prins av Danmark | |
Född | 10 juni 1887[1][2][3] Det Gule Palæ, Danmark |
---|---|
Död | 29 februari 1940[2][3] (52 år) Taza, Marocko |
Medborgare i | Konungariket Danmark |
Sysselsättning | Officer |
Maka | Mathilde Emilie Francesca Maria Calvi, Contessa di Bergolo (g. 1914–)[4] |
Barn | greve Valdemar av Rosenborg (f. 1915)[5] |
Föräldrar | Waldemar av Danmark Marie av Orléans |
Släktingar | Axel av Danmark (syskon) Margrethe av Danmark (syskon) |
Utmärkelser | |
Elefantorden (1905) Kungliga Serafimerorden (1913) Officer av Hederslegionen | |
Heraldiskt vapen | |
Redigera Wikidata |
Prins Aage av Danmark (dopnamn: Aage Christian Alexandre Robert), född 10 juni 1887 i Köpenhamn, död 29 februari 1940 i Taza i Marocko, var en dansk prins.[6]
Han var son till prins Valdemar av Danmark och dennes hustru Marie av Orléans.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Prins Aage växte upp i Det Gule Palæ i Köpenhamn och på Bernstorff slott på Själland.
Hans tidigt väckta intresse för det militära uppmuntrades av fadern. Aage samlade tennsoldater med uniformer från skilda håll och han fick vara med när familjen gästades av en dansk som tjänstgjorde i franska Främlingslegionen. Han blev själv i sinom tid officer vid livgardet och dekorerades med Elefantorden på sin artonårsdag.
Genom ett morganatiskt giftermål 1914 med den italienska adelsdamen Mathilde di Bergolo (1885–1949), dotter till den italienske ministern i Köpenhamn, förlorade Aage arvsrätten till den danska kungakronan och sin titel Kunglig Höghet. Kungen kompenserade honom emellertid med den ärftliga titeln greve av Rosenborg och med den personliga titeln höghet ("altesse"). Titeln prins fick han behålla som ett personligt, icke ärftligt privilegium. Sonen Valdemar (1915–1995, död barnlös) fick – i likhet med övriga andra generationens grevar av Rosenborg – nöja sig med titeln excellens.
Han lämnade Danmark 1922 och inträdde som officer i franska Främlingslegionen där han med tiden avancerade till major. Han skildrade sina erfarenheter från det franska kolonialkrigen i Marocko och Algeriet i den i ledig stil hållna minnesboken Mes sovenirs de la Légion étrangère (Payot, Paris 1936). Boken – som skrevs med stöd av en fransk journalist – utgavs på danska, engelska och svenska med flera översättningar. Inom legionen omtalades han vanligen som "Son Altesse le Prince Aage de Danemark" med tillägg av gällande befattning, exempelvis "Chef de bataillon au 3:e Régiment Étranger".
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]- Riddare av Serafimerorden, 1 juni 1913.[7]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Douglas Porch The french Foreign Legion. A Complete History. Macmillan, London 1991.
- Almanach de Gotha. Annuaire généalogique, diplomatique et statistique 1942. Justus Perthes, Gotha 1942.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p10120.htm#i101193, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, Projekt Runeberg .[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Dansk Biografisk Lexikon, Dansk biografisk Leksikon-ID: Aage_-_prins, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ The Peerage person-ID: p10120.htm#i101193, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
- ^ Aage i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
- ^ Kungl. Serafimerorden i Sveriges statskalender 1940bih
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Aage, Prins av Danmark.
|