Pressens lånerätt
Pressens lånerätt är ett begrepp som emellanåt används för att beskriva ett undantag i upphovsrätten som gäller användning av verk som syns i samband med dagshändelser. Enligt undantaget får man använda upphovsrättsligt skyddade verk i samband med dagshändelser, så länge man anger namn på upphovsmannen och källa, och bara använder verket i den omfattning som ändamålet motiverar.
I Sverige har lånerätten funnits i någon form åtminstone sedan 1876 års upphovsrättslag, men från 1930-talet började den begränsas alltmer. Undantaget har bland annat påverkats av Auktorrättskommittén, Bernkonventionen och Infosoc-direktivet. Efter dessas införlivande i svensk upphovsrättslag kan man exempelvis inte längre återge hela verk, såsom artiklar eller texter.
Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]Undantaget, som återfinns i Upphovsrättslagens 23 §, är en av två bestämmelser som inskränker en upphovsrättsinnehavares ekonomiska ensamrätt i samband med nyhetsförmedlingen av dagshändelser. Den andra bestämmelsen, i § 25, brukar kallas reportagerätten. Till skillnad från pressens lånerätt gäller reportagerätten när ett verk hörs eller syns under nyhetshändelsen.[1]
En motsvarande bestämmelse som undantaget återfinns även i Infosoc-direktivet, artikel 5.3c. Undantaget härrör från Bernkonventionen och har funnits i Upphovsrättslagen sedan den tillkom på 1960-talet.[1] I Auktorrättskommittén som i sitt lagförslag SOU 1956:25 lade fram underlaget för Sveriges nuvarande upphovsrättslag konstaterade man:
”Hänsyn till pressens behov ha sedan länge ansetts påkalla vissa inskränkningar i författarrätten. En av pressens viktigaste uppgifter är att lämna orientering i politiska och andra dagsfrågor. Allmänhetens intresse av offentlig debatt på detta område föranleder, att pressen bör äga fri tillgång att återgiva vad som i dylika frågor anföres i andra tidningar och tidskrifter. Ur författarnas synpunkt kan en fri lånerätt pressorgan emellan icke heller anses utgöra en otillbörlig inskränkning i författarrätten; i allmänhet torde den som i en tidning publicerat ett inlägg i det offentliga meningsutbytet gärna se, att hans synpunkter genom att återgivas även i andra tidningar erhålla så stor spridning som möjligt.”[2]
Pressens lånerätt har dock i någon form funnits i svensk rätt i flera hundra år. I lagen från 1876 fastslogs exempelvis att ”uppsatser, hemtade ur dagblad, anses icke såsom eftertryckta, då de i andra dagblad införas”.[3] Enligt denna lag fick man publicera hela artiklar från andra tidningar. Så såg det ut även i många andra länder, och i länder som Italien och Österrike utsträcktes rätten även till att gälla radion.[4] Lånerätten började dock att villkoras alltmer med början på 1930-talet, men fram till 1993 fanns rätten att återpublicera hela artiklar återgiven i Upphovsrättslagens 15 §: "I tidning eller tidskrift må ur annan tidning eller tidskrift intagas artikel i religiös, politisk eller ekonomisk dagsfråga, så framt ej förbud mot eftertryck är utsatt."[5][4]
Betydelse
[redigera | redigera wikitext]Undantaget gör gällande att verk, exempelvis bilder, som har offentliggjorts får användas i en tidning eller en tidskrift, i samband med att man i tidningen eller tidskriften redogör för en dagsaktuell händelse. I lagen används begreppet konstverk, men i flera andra paragrafer i upphovsrättslagen, som berör närstående rättigheter, refererar man till § 23, och således omfattas även de verktyperna av bestämmelsen. Det gäller exempelvis fotografiska bilder enligt § 49 a i Upphovsrättslagen. Ljud- och bildupptagningar omfattas dock inte.[1]
Undantaget kräver dock att man gör det i överensstämmelse med god sed, bland annat att man anger namn på upphovsman samt källan. Verken får också bara användas i den omfattningen som ändamålet motiverar.[6] Undantaget gäller också bara så länge verket inte har skapats just för att återges i en sådan publikation. Dessutom måste verket ha offentliggjorts, enligt § 8 första stycket i Upphovsrättslagen. Det innebär att upphovsrättsinnehavaren själv eller någon med dennes samtycke måste ha gjort verket tillgängliggjort först.[1] Detta testades bland annat i Mobilfilmsmålet efter Järnrörsskandalen, där bland annat Sveriges Television fälldes för att ha spridit bilder som tidigare inte varit offentliggjorda.[7]
Med tidning eller tidskrift anses även webbplatser som löpande publicerar nyhetsartiklar omfattas, såvida webbplatsen drivs som en del av en journalistisk verksamhet.[6]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”Upphovsrätt och yttrande- och informationsfrihet vid nyhetsrapportering | SvJT”. svjt.se. https://svjt.se/content/upphovsratt-och-yttrande-och-informationsfrihet-vid-nyhetsrapportering. Läst 2 mars 2023.
- ^ Auktorrättskommittén (1956). Upphovsmannarätt till litterära och konstnärliga verk: lagförslag. Stockholm: Idun - Esselte. sid. 205. Libris 873093
- ^ ”The History of Copyright: Swedish Copyright Act 1876”. www.copyrighthistory.com. https://www.copyrighthistory.com/swe_url1876tempo.html. Läst 2 mars 2023.
- ^ [a b] Tallmo, Karl-Erik (30 juni 2009). ”Google News bygger på idéer från 1600-talet”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/eb80014b-8686-3828-9ba4-8c9abdfee973/google-news-bygger-pa-ideer-fran-1600-talet. Läst 2 mars 2023.
- ^ ”| lagen.nu”. lagen.nu. https://lagen.nu/prop/1960:17. Läst 2 mars 2023.
- ^ [a b] ”Vad gäller för användning av bilder på internet? | Wistrand”. www.wistrand.se. Arkiverad från originalet den 2 mars 2023. https://web.archive.org/web/20230302221524/https://www.wistrand.se/vad-galler-for-anvandning-av-bilder-pa-internet/. Läst 2 mars 2023.
- ^ ”Tvisten om ”järnrörsfilmen” avgjord – Kent Ekeroth vinner mot SVT”. SVT Nyheter. 18 mars 2020. https://www.svt.se/kultur/kent-ekeroth-jarnrorfilmen-svt. Läst 2 mars 2023.